Såg alldeles nyligen en Youtube video om "
double slit experiment" som visar på hur materia kan beskrivas både som partiklar och som vågor, och det fick mig att fundera lite på om vår omvärld och vår plats i den.
Om jag ska dra några slutsatser av ovan video så är det att alla möjligheter existerar samtidigt tills någonting med ett medvetande observerar och först då manifesteras omvärlden omkring oss såsom vi upplever den.
Om man då tänker sig att hela vårt universum i sin mest fundamentala grund är uppbyggt på samma sätt, ett oändligt hav av potential i form av vågor där alla möjligheter existerar parallellt med varandra. Jag tänker mig även att detta "hav" av potential i sig självt är intelligent och vid högsta grad medvetande, "skaparen" av vårt universum om man så vill.
Vidare tänker jag mig att alla levande saker och ting har sprungits ur det här "fältet", eller "havet", av oändlig intelligens och potential, och tilldelats en egen liten koncentrerad del från "havet av oändlig potential" som får utgöra entitetens "själ", eller rättare sagt medvetande.
Om dessa vågor av potential som konstant flödar i det ursprungliga fältet interfererar med våra egna vågor från vårt egna medvetande, skulle det då kunna vara så att vid dessa interferenspunkter som skapas så manifesteras materian och i förlängningen vår omvärld? Ungefär på samma sätt som ett
hologram fungerar.
Så för att komma till saken... Eftersom interferensen till hälften består av vårt medvetande, borde vi inte då enbart med tankens kraft kunna välja den verklighet vi vill uppleva just för stunden?
Det blev lite väl flummigt och nu när jag läser igenom det så kanske det blev lite långsökt också, så säg till om något i texten är oklart eller om ni tycker resonemanget haltar.