Söp skådespelaren Ulf Qvarsebo ihjäl sig?

Ulf Qvarsebo mest känd som bonden och alkoholisten Mattias Dahl i Hem till Byn och som Thorsten i TV-serien Svenska Hjärtan. Det är han som går ut med gräsklipparen i snön under ett vredesutbrott.

Han blev endast 59 år gammal och det står ingenting om någon dödsorsak. Har hört rykten om att han söp en hel del inte bara i Hem till Byn. Så är det någon som vet av vilken orsak den mannen dog?

http://www.youtube.com/watch?v=5GA4iRFRxF0

Nog hade han alkoholproblem allt. Jag såg honom i en föreställning på Lisebergsteatern någon gång i slutet på 80-talet, och han var då i stort sett redlös på scenen...han kunde knappt stå på benen, glömde sina repliker och började tramsa och improvisera hej vilt...det slutade med att han fick ledas av scenen av sina kollegor, som nog tyckte att det hela var ganska pinsamt...

Vi som satt i publiken blev givetvis både ledsna och illa berörda. Ulf var ju en verkligt begåvad skådespelare som var väldigt populär efter sina lysande rollprestationer i bl.a Hem till Byn och Svenska Hjärtan. Mycket sorgligt att det blev som det blev, han hade säkert mycket mer att ge. Om jag inte minns helt galet så dog Ulf ganska snart efter den föreställningen jag såg. Och det ligger nog ganska nära till hans att tro att alkoholen hade ett finger med i spelet där...

Varför tar dom riktigt stora begåvningarna till flaskan, medan vi som måste anstränga oss håller oss nyktra?
Raden med missbrukande begåvningar tycks vara oändlig:
Mozart, Maradona, Nacka Skoglund, ... , Jussi Björling, ...

Det borde vara tvärtom; att vi knappt medelmåttor drack av frustration och trötthet.

Tack så mycket för ett bra svar. Jag har plöjt igenom hela Hem till Byn för ett par år sedan, och Svenska Hjärtan såg jag också för ett par år sedan när jag köpte en box. Ulf var helt klart en bra skådespelare, och en av favoriterna i Hem Till Byn. Främst gillade jag som många andra Carl-Ivar Nilsson i rollen som Willy Strid. Det gick ju inte så bra för honom heller när det gällde flaskan. Fick helt klart mer insikt av ditt svar när det gäller Ulf Qvarsebo.

Kan ju kanske ligga nära till hands att de vill fly verkligheten en stund och koppla av. Sen slår ju alkoholen över, och om man dricker länge får det ofta oerhört negativa konsekvenser, med socialt förfall, våld, självmord för att vissa inte orkar leva längre osv, äktenskap som brakar samman, och för tidig död då. Listan kan göras lång...

Ja, två högklassiska svenska skådisar. Och som sagt gick det inte så bra för Carl-Ivar Nilsson heller

http://sv.wikipedia.org/wiki/Carl-Ivar_Nilsson

Ganska bra svar får man om man ser Pontus Hjorthéns dokumentär om sin far, "Hemligheten". Alkoholproblem tycks finnas bland många som har oregelbundna eller fria arbetstider, oavsett om det är författare, konstnärer, skådespelare, musiker eller restaurang/barfolk. De tre sistnämnda grupperna jobbar ju ofta kvällstid och för många blir det en vana/ovana att festa efter föreställningen/när baren/restaurangen är stängd. Och för många artister är det nog så att de i sin kreativitet vill nå ännu högre höjder och kan inte verkligheten hjälpa dem får man ta till droger...........

För ett tag sen såg jag Svenska Hjärtan på Öppet Arkiv. Var ju lite skeptisk först .då det skulle vara feministiskt tema. Men plakatfeminismen var helt frånvarande, och är nog bland det bäst som visats på teve.

Se slog det mig också vilken fantastisk skådespelare Qvarsebo var. En så fullständigt odräglig skitstövel Torsten han gjorde., och samtidigt så eländig och sårbar, att man inte kunde låta bli att tycka synd om honom.

Har också börjat titta på Svenska Hjärtan på SvtPlay. En kultserie från förr. Hört talas mycket om denna, och ser fram emot när man kommer till den scenen när Torsten klipper mattor inomhus och i snön vad jag hört i alla fall. Torsten framstår som både hjälplös och väldigt bestämd karlakarl på samma gång. Den är väl sevärd vad jag sett hittills alltså. Roligt att se hur åttiotalet ska ha sett ut också. Och Torsten verkar naturligt full, spelat eller inte. Vem vet?

Serien och manuset är ibland lite fyrkantigt, och i de sämre karaktärerna lite karikaturmässigt.

Men det finns guld också, bland annat Torsten. Jag förstår inte varför Mannheimer skulle vara särskilt bra på kvinnoporträtt, för här är männen lika bra. Min favorit är Börje.

Det var väl så att det inte fanns så många bra kvinnoporträtt på den tiden. Det var ju ett problem förr i tiden. Torsten är absolut en favorit men jag tycker hans fru Elisabeth stöttar upp hans karaktär. Torsten är ju vänlig mot frun men samtidigt är han less på hennes sätt att vara och det förefaller som han på något sätt inser att han har skapat henne genom sitt burdusa manliga sätt efter sina egna behov. Och det är väl det som får det att brista för honom till slut, att han finner sig själv i en utsatt och jobbig situation och den enda han kan klandra är honom själv.

Att han var full under inspelningarna vet jag inte om jag tror på, men däremot så var han nog väl insatt i hur talet låter och hur kroppsspråket fungerar under rus och bakfylla och även när man får hysteriska utbrott och kör gräsklippare i nyårstider.

Var för skulle han inte ha varit full just då under de här inspelningarna.

Skickligt av honom hursomhelst att inte falla ner i alltför mycket överspel, utan att hålla det precis lagom.