vad ska man skriva i självmordsbrev (obs ingen akut självmordstråd!)?

För de som läser här i forumet är det nog ingen hemlighet nu att jag mår riktigt jävla skit. Det känns som att mina sjukdomsbesvär tyvärr kommer ta överhanden till slut också. Jag kämpar på men om det inte blir bättre om några månader så ger jag upp. Ska så klart försöka med allt som finns att försöka innan dess men jag har inget hopp kvar. Frågan är bara vad man ska skriva i självmordsbrev? Jag är utöver en stundtals outhärdlig dödsångest (ibland är den inte så farlig och jag kan känna en viss acceptans över allt) också orolig, rädd och sorgsen över risken att mina föräldrar kanske kommer att känna hat mot mig över beslutet och så. Jag hoppas jag kan skriva något så att de kan förstå och inte bara hata mig Jag vill gärna också minimera det oundvikliga lidande jag kommer åsamka mina vänner och min familj i övrigt. Jag vet att i alla fall en del kommer att må skit en period pga detta och jag önskar att de slipper det så mycket som möjligt. Man kanske ska prata med dem innan och berätta att man bestämt sig om man väl gör det? Mina vänner och kanske mina syskon kan jag nog berätta något sådant för och de skulle förstå men jag tror inte jag kan göra det för mina föräldrar, de skulle inte klara av att hantera det och skulle nog ringa polisen tror jag.

Vad tror ni är bra att skriva ned och att tänka på så att man undviker att de som står än nära lider mer än absolut nödvändigt?

ps kommer att försöka med allt jag kan för att få ett liv som alls är värt att leva innan det kommer till den punkten. Jag har absolut INGET att förlora längre. Men jag vill förbereda det scenariot för det enda som håller igång mig alls just nu är vetskapen om att jag själv kan ha kontroll över i alla fall något i mitt liv, även om det bara är när det avslutas.

tack för svar och jag hoppas att ingen mod låser tråden. Detta är alltså INTE en självmordstråd utan en önskan om hjälp med vad man ska göra och skriva och så om det kommer till den punkten. Tack

Ok den här tråden var nog inte så genomtänkt kanske. Förlåt ber om ursäkt ge mig ingen varning om jag bröt någon regel av misstag är ni snälla att kunna skriva här på forumet är en livlina just nu för mig.

Jag tror det är viktigt att poängtera att det inte är någon annans fel, och att du inte anklagar någon för att ha förorsakat självmordet.

Stå på dig, alla dör ändå förr eller senare, så varför skynda?

Jo jag ska i så fall vara väldigt tydlig med det. Visst kan man ju ibland känna att en del saker är "andras fel" och jag har ofta uttryckt det i vredesmod men så känner jag inte riktigtl ängre. Och framför allt spelar det ingen roll längre om jag nu måste dö så vill jag inte att det ska bli mer lidande än nödvändigt oavsett om det finns saker som varit "andras fel". Sedan: ja jag försöker ju kämpa för precis som du säger, döden är säker oavsett vad. Jag är dessutom livrädd för att t.ex. inte lyckas dö samt för att döden blir mycket smärtsam för mig om jag inte hittar någon smärtfri metod. Men till slut orkar man ju ite om livet bara är en plåga. Om man förlorar tillräckligt mycket förmågor och bara lider konstant så att livet är en tortyr, då är det ju inte värt det direkt.

Jag har sovit 3 timmar på över 2 dygn nu också så jag är rätt väck.

Jodå, men folk med självmordstankar tänker ofta i väldigt smala banor. Bara sälj allt du äger, köp en ryggsäck och stick ut i världen och kör fullt ös och må bra. Funkar inte det så har du i alla fall testat.

Behöver inte vara just så, men gör något du alltid velat prova på, men som aldrig blivit av. Ska man ta livet av sig så ska man inte ha något att ångra.

Är tyvärr väldigt hindrad av stark yrsel vilket gör att jag inte kan göra de där skojiga sakerna som man borde göra innan man dör. Hade jag kunnat göra de sakerna hade jag inte heller känt något behov av att ens tänka på döden hehe :/

Skriv att det är din familjs förtjänst att du orkat leva så länge som du gjort.

Att du har letat igenom alla alternativ som du kunde hitta, att du sökt hjälp hos andra och att de inte heller lyckats hjälpa dej.

Skriv att ni kommer att mötas igen på något trevligare ställe

varför inte gå till ett sjukhus och berätta hur du tänker och känner. Det finns ju hjälp att få för det mesta..

En tråd om vad man ska skriva i ett självmordsbrev. Fantastiskt säger ja bara.........

Du verkar ha rubbat dina rutiner helt och hållet. Det är inte konstigt att du mår dåligt om du sover 3 timmar per dygn. Självklart förstår jag att det inte är därför du mår psykiskt dåligt under en längre tid, men det kanske kan vara en del av lösningen?

Jag har mått riktigt dåligt i långa perioder, aldrig riktigt kännt att jag velat eller vågat ta livet av mig, men det har varit såpass illa att jag inte sett döden som någonting dåligt.

Vad jag gjorde var att skaffa mig rutiner igen. Började ta tag i skolan på riktigt, pluggade bort mitt tänkande som i grund och bottnen fick mig att må dåligt. När jag inte klarade av att plugga längre så tränade jag, gick ut och gick, programmerade, vad som helst. Jag såg till att jag alltid hade någonting att göra, och skolan fick högsta prioritet, och nu kommer jag troligen börja studera juridik till hösten och jag mår hur bra som helst. Jag tror som sagt det handlar om att ta tag i allting och göra någonting vettigt!

OnT: sammanfattning av tidigare inlägg tycker jag låter mycket bra

Om jag kunde göra något vettigt så skulle jag inte må såhär. Jag kan inte ens gå en längre promenad än 35 minuter utan att bli så yr att jag mår förjävligt. Jag är helt fast hemma känns det som med en fruktansvärd ångest och så. Huvudvärk/migrän och yrsel hela tiden samt total hopplöshet. Tog clonazepam och det hjälper en del men då kunde jag inte sova istället så ödet kickar mig i röven lite mer

Sluta bete dig som, tänka som en loser .. annars kommer du aldrig ur din sits. Och tro mig, jag vet exakt hur det är i en situation som känns ohanterbar. Efter flera motgångar beslöt jag mig för att göra slut på det hela, men med repet runt halsen och 11 sömntabletter i magen insåg jag att jag inte innerst inne ville dö. Jag hade bara övertalat mig själv att jag ville dö. Sen var rädslan för smärta när man dog enormt stark. Överlevnadsinstinkten vann, och det är jag jävligt tacksam för idag.

(Du, jag säger det här som en vän.) Ta ut tummen ur munnen och ring 1177.!

Tro mig, jag är inte bara en kille som snackar , jag har varit med om saker som jag tyvärr inte vill berätta här. Men jag kommer från ett helvete på jorden och ville dö under lång tid.

Apropå brevet... Ingen kommer bry sig vad det står i brevet, allt folk kommer minnas är att du var en loser. Så om du måste dö, gör det bara utan snack.

Kolla på denna för lite perspektiv på ditt liv:
http://www.youtube.com/watch?v=zOzsjEmjjHs

En sak till. Detta tankesätt har hjälpt mig mycket. Vi som lever idag i Sverige får skörda det som våra förfäder har byggt, lätt att ta det för givet. Visa tacksamhet över att bo i ett av världens bästa länder , ur ekonomisk och välfärds-synvinkel. Det finns väldigt många länder därute som vi har god kontakt med. Vi är utom risk för krig, vi är med i eu, kronan är stark.. osv osv. Som svensk har du enorma möjligheter i världen och dessutom så har vi gratis utbildning och bidrag ifall man blir sjuk.

Ta emot hjälpen, se en mening i ditt lidande.

Du får gärna skriva till mig för en mer personlig rådgivning men oavsett vad ring din läkare och våga tro på dig själv. Låt inte känslorna i stunden avgöra hur du tänker om ditt liv / framtid. Det är inte sanningsbaserat.