Judarnas mörkare historia

Källa för påståendet? Jag har ibland läst liknande saker på diverse skumma hemsidor, men aldrig i något seriöst tryckt verk. Historisk-arkeologisk konsensus tycks vara att det finns en tydlig kontinuitet mellan det gamla Israel (före den "babyloniska fångenskapen") och det Yehud/Juda som återuppstod några årtionden därefter.

Naturligtvis så hävdar både kristna och judar att det är tvärtom, det vore konstigt om det inte gjorde det. Annars får de ganska mkt, att omvärdera.

Avesta har författats under lång tid, efter att Zoroaster (om han funnits) levde. Innan var mkt, oral tradition. Där har man sannolikt lagt till och dragit ifrån.

Vilket utav påståendena, det var en del?

Vad menar du med det gamla "Israel"? Solomon eller Davids blomstrande stora riken, vill gärna se källor på historisk/arkeologisk konsesus kring det.

Det var många år sedan jag intresserade mig för detta ämne, så jag har citerat efter eget huvud.
Men du kanske kan hitta lite mer info på dessa nätsidor.

http://www.cais-soas.com/
http://askwhy.co.uk/judaism/index.php

Mer om judarnas "mörkare historia" i antiken för den historieintresserade. Dio Cassius beskriver i sin Historia Romana det judiska upproret 115-17, som bland annat i Cyrene och på Cypern snabbt urartade i gruvliga massmord (folkmord, skulle de nog ha kallats om de skedde i Afrika idag). Det som är som mest slående för den moderne läsaren (förutom de höga dödstalen) är förstås det fruktansvärda barbari som judarna gav prov på. Vår historiker rapporterar:

"Meanwhile the Jews in the region of Cyrene had put one Andreas at their head and were destroying both the Romans and the Greeks. They would cook their flesh, make belts for themselves of their entrails, anoint themselves with their blood, and wear their skins for clothing. Many they sawed in two, from the head downwards. Others they would give to wild beasts and force still others to fight as gladiators. In all, consequently, two hundred and twenty thousand perished. In Egypt, also, they performed many similar deeds, and in Cyprus under the leadership of Artemio. There, likewise, two hundred and forty thousand perished. For this reason no Jew may set foot in that land, but even if one of them is driven upon the island by force of the wind, he is put to death." (Dio, LXVIII:32, i Fosters översättning)

http://www.gutenberg.org/files/10890/10890-h/10890-h.htm#a68_32


Det är väl känt att judarna i antiken var illa sedda och ofta hatade av de grekiska och romerska filosoferna och skriftställarna; denna strömning kan ses hos till exempel Diodorus Siculus, Strabon med flera kända namn. Den store retorikern Apollonius Molon, som var lärare till Cicero och Julius Caesar, skrev om judarna i ett numera tyvärr förlorat verk, i vilket han kritiserade både deras insmickrande feghet när de var i underläge och den mordiskhet de gärna uppvisade när de för tillfället hade överhanden. Den judiske apologeten Flavius Josefus återger en del av hans argument i andra hand -- möjligen med en något fördummande vinkling -- i sin propagandaskrift Contra Apionem, II:15. Judarna, skall Apollonius ha sagt, utövar en falsk och frånstötande religion, är fiender till hela mänskligheten, fega och lömska krämare, fanatiska och brutala i krig, har aldrig själva uppfunnit något nytt som hjälpt människan framåt i utvecklingen utan enbart snyltat på andra: sammantaget är de det värsta av alla barbarfolk.

Hårda ord, onekligen, säkerligen inte alltigenom rättvisa. Men när man läser sådana skildringar som Dios så ser man nog en del av vad som fick en sådan i övrigt långmodig och tolerant man som Apollonius att uttrycka sig så om detta folk. Få ens bland de primitiva barbarerna gör sig ju skyldiga till sådana hemska illdåd.

Det som jag i första hand ifrågasätter är hela idén att de gamla judarna skulle ha varit perser utan tidigare bekantskap med Israel och dess språk, religion, traditioner med mera. Det låter som litet samma slags konspirationsteori som pratet om att Ashkenazi-judarna skulle vara icke-semitiska chazarer (eller vad det nu är de kallas).

Angående David och Salomo så är konsensus att de existerade och var något slags kungar eller hövdingar, även om många skeptiska forskare inte tror att deras kungarike var så storståtligt som Bibelns konungaböcker vill göra gälllande. Arkeologiska fynd bevisar i vilket fall otvetydigt att det fanns en "Davids ätt" och ett "Juda rike" på järnåldern:

http://en.wikipedia.org/wiki/History_of_ancient_Israel_and_Judah
http://en.wikipedia.org/wiki/Tel_Dan_Stele
http://en.wikipedia.org/wiki/King_Ahaz%27s_Seal



Angående hemsidorna hittade jag helt snabbt inget på den första; den andra tycks vara en typisk konspirationssida. Författaren inger knappast förtroende i till exempel en sådan här text, som jag plockade på måfå ur ett kapitel:


Förutsägbart nog saknar den gode doktor Magees verk såväl fotnoter som källkritisk apparat . . .

De var nödvändigtvis inte perser utan "juddin" som betyder icke-zoroastrier, en juddin kunde härstamma varsomhelst ifrån, även det gamla Kaanan.

Det råder inte konsesus kring Solomons existens.

Ang CAIS sidan, Hur svårt kan det vara att trycka på articels>religions

Anklagelser att det skulle vara en konspirationsteori tänker jag inte ens diskutera.

Jag hade ont om tid i mitt förra svar och skrev det på mobilen, hann inte få med så mkt,. Har ont om tid nu med men vill tillägga lite mer.
Något förenat stort kungarike har inte existerat så som det är beskrivet i bibeln-
Jerusalem var vid den bibliska Davids tid enligt arkeologin inte mer än en fattig liten byhåla, brukar små fattiga byar ha en "kung"? Även om de haft det så stämmer inte det överens med den kung som beskrivs i bibeln.
Det finns sansad kritik mot de få fynd som påstås bekräfta bibeln, även den sk, Tel Dan stelen, detta går ju även att läsa i dina WP länkar. Om man är intresserad utav ämnena så bör man sätta sig in djupare än att skumma igenom WP sidor.
Riktigt plumpt försök att försöka misskreditera någon utan att man verkar ha kunskap om vad man på måfå råkar hitta, vad är din förståelse för det du citerar, vad tror du menas? Ämnet behandlar olika religioners syn på änglar, samt hur man sett på dessa i polyteistiska sammanhang. Läs hela kapitlet istället.
Återigen blir det bara plumpt när du försöker att sätta dig på Magee, skulle nog hålla tillbaka med whistlesmilisarna tills du förstår vad han skriver om.
Magee sammanfattar väldigt bra det som kallas för The Copenhagen school.
Köpenhamnsskolan innefattar ganska många akademiker inom området, dessa brukar också kallas för Bibliska minimalister i motsatts till bibliska maximalister. Om man ska dra de olika riktningarna till sina extremer så hävdar maximalisterna att bibeln är en korrekt historiebok medans minimalisterna hävdar att inget i bibeln beskriver något verkligt historiks skeende övht,. Maximalisterna har ofta någon form utav kristen/judisk bakgrund. Det finns extremister på båda sidor, men också de som inte är det och närmar sig mitten.
Det blev en fejd mellan dessa olika inriktningar i början på 90 talet då några akademiker började att ifrågasätta bibeln som historisk källa, debatten vart hetsig och innehåller ganska många tasksparkar åt båda hållen. Arkeologen Israel Finkelstein brukar anklagas för att vara en minimalist dock utav den mildare skolan. Andra mer kända namn inom Köpenhamnsskolan som publicerat avhandlingar böcker och så vidare är Niels Peter Lemche, Thomas L. Thompson, Philip R. Davies, Keith Whitelam. Dessa är några utav de tidiga minimalisterna och också de som verkar vara mest hardcore, det finns utöver dessa en uppsjö utav personer med en mildare hållning.

Canaans befolkning blev utrotad eftersom de var beblandade med Rephaim, de vandrande döda/jättar, dessa blev dräpta eftersom du inte var människor. Förklaring:
http://www.youtube.com/watch?v=XqA_55hFRuw

Det står i Jesaja att "Rephaim ska inte uppstå, de är döda" vilket innebär att de med besmittat Rephaimblod inte kommer att kunna återuppstå. Så hade judarna blandat sig med Rephaimer så hade det satt punkt för hela Guds plan att använda dem till att frambringa Messias, eftersom han inte kan vara av blod som är så orent att det inte ens kan återuppstå.