Empati och levande saker

Man kan undra varför människor bara känner empati för levande saker. Att folk känner empati (affektiv) för andra människor är ganska naturligt, då det har en funktion. Det är gynnsamt att inte vilja skada någon, eller att vilja hjälpa någon som lider. Att det också går att känna empati för djur, kan ju vara för de är kapabla till lidande. Eller finns det något mer bakom det? Empati för djur kan ju även vara ett hinder, och göra det jobbigt för någon som måste döda ett djur. Så varför är det möjligt att känna empati för både människor och djur?

Varför känner ingen empati för en sak? Det är (för de flesta) mycket lättare att slå sönder en sak än att döda ett djur. Kan det helt enkelt bero på att djuret är levande och det endast är möjligt att känna empati för levande saker? Detta är ju egentligen ganska självklart men något med det har fått mig att fundera.

Nu kan ju folk i för sig känna viss empati för robotar och t.o.m. animerade robotar i filmer. En amerikansk studie visar detta. De känner dock mindre än för en människa. Dessutom beror det på att robotar är människolika och t.o.m. rör sig på ett mänskligt sätt och även talar. Det "lurar" åskådaren att det är en levande varelse. Så det motbevisar egentligen ingenting. Det går endast att känna empati för något levande. Vad kan man dra för slutsatser av detta?

http://blogs.smithsonianmag.com/science/2013/04/neuroscience-explores-why-humans-feel-empathy-for-robots/

Vi kan visst känna empati för saker, kolla bara på bilentusiasterna.

http://www.expressen.se/motor/ordnade-begravning-for-sin-kara-gamla-bil/
http://www.comoyo.com/se/filter/nathaniel-ar-kar-i-sin-bil-och-de-har-ett-forhallande-det-har-ar-tv-serien-strange-addiction/

Hur är det möjligt?
Detta är vad våra 80.000 spegelneuroner tillåter oss att ha, eller mängden neuroner överhuvudtaget.
Tillräckligt med kvantitet ger kvalitet.

Vad som har utvärderats onda i de allra flesta omständigheter uppför de begränsningar av horisonter och förträngning av perspektiv. Empati/sympati/medkänsla/medlidande är dygder som förhärligas av levande ting (specifikt människor) som "osjälviskhet". Således förutsätter inlevelsen, indirekt, att subjektet riktar uppmärksamhet mot något som är "levande" (eller besitter levande egenskaper).

En bra fråga.
Jag tror att vi känner empati för materia som för levande varelser.
Vi ser allt som levande, men lär oss tidigt att bilar inte lever för dom har ingen hjäna etc.



empati kan spåras till vissa cellers aktivitet, men inte utläsa dess existens och verklighet.

Barn är bättre på att visa empati för döda saker än vuxna lärda.

Hinner bara svara på detta inlägg...

Ja, det verkar ju till viss del rimligt. Barn har mer fantasi än vuxna. En vuxen kan nog känna visst obehag av att se en docka krossas. Sliter man av armen på en unges nallebjörn blir han/hon säkert otröstlig.

Det betyder ju att empati till viss del måste vara inlärt och även kopplat till vetande. Om någon ser en film där något de vet är en vaxdocka stympas, känner de nog inget särskilt.

Ofta innebär handlingar symboler, men inte alltid..
Människan tänker i symbolhandlingar.. Konsten är en materiell sådan verklighet.

Empati tror jag är medfött, men vi avtrubbas.

Jag tror tanken är lika verklig som allt annat, men att dom lever i olika kontext av affekt.

Empati är intet självklart fenomen. Jag tror dock att det bor i var människa en förståelse för det vi känner och att vi accepterar att andra lever och känner likadant... sen kan folk misshandla tex ett djur för att dom i tanken sagt att tex djur inte känner likadant. Det dom upplever efteråt är nog ofta att dom känner dess motsats.

känner dom inte och stänger av, ja då förstärks bristen på empati.
Människan är inte logisk, utan ologisk. Vi försöker att få andra att bli som vi,
men kanske kanske den empatilösa är det rätta för att vi ska överleva, sluta känna empati.

vi släpper våra tankar, och börjar misshandla varandra. och tycker att det är singulara enheter som inte hör världen till. För att deras tankar inte existerar i oss.

världen går åt det hållet iaf. Vi accepterar mer och mer lidande i tex krig.

Jo, empati är nog huvudsakligen medfött. En av dess funktioner är en motvilja mot att skada levande varelser. Folk avtrubbas som du skriver... Empati kan också sättas ur spel genom andra mekanismer. Ett sett är att se fiender som omänskliga eller lägre stående. De krig där de skett har också varit hemskast. Östfronten, Vietnam, etc.

jag håller helt med dig.
Frågan är då hur vi ska få mer empati i världen än att se att grannen svälter ihjäl medans jag frodas av att de svälter och arbetar för mig.

För mycket empati är inte bra heller. Allt med måtta.

Jag lovar att folk skrattar/hånar åt en sak som empati.

Empati är inte dåligt. Men att visa överdriven hänsyn mot andra på bekostnad av sig själv är dåligt.

En grundregel jag har är att försöka göra gott. Man kommer ändå misslyckas men det blir mindre illa än om man inte försökt.

Exakt