Islamfientlig ingen fobi
”Religion är opium för folket” deklarerade arbetarrörelsens store filosof Karl Marx. Att den fungerar som rusningsmedel och fyller funktionen att göra livets svårigheter mer uthärdliga. Religionen utnyttjades av den härskande klassen för att legitimera rådande samhällsordningen menade ateisten och revolutionsledaren Vladimir Lenin. Genom att ingjuta religiös övertygelse och utlova ett paradis i livet efter detta kunde man få folket att acceptera orättvisor i det nuvarande. Sällan är jag enig med kommunister. Men här ger jag Marx och Lenin rätt.
Det är sant att gudstro för många är tröst i tillvaron. Inom psykologin förklaras fenomenet under begreppet ”förenklad kausalitet”. ett av människan själv konstruerat orsakssamband innebärande att ett visst tänkande tros påverka händelseförloppet, t.ex. genom att be för en sjuk. I en komplex och svårbegriplig värld finner människan trygghet och hopp i egna förklaringar.
Det är också sant att religion är makt. Berusningen Marx talade om uppstår i upprymdheten över att ha erhållit tröst, förklaring och ”sanning”. Makt tillkommer den som erbjuder ”sanningen” och träder till ”sanningens” försvar.
Jag behöver inte redogöra för några tusen års religionshistoria. Genom en blicka bakåt vet vi att den osynliga gudstron i sig var en allt för svag länk för att hålla samman en trosförsamling. Genom att samla troende i en klubb med regler och ritualer för styrning och kontroll stärktes den gemensamma ”sanningen” och förkastades och fördömdes andra. Genom att odla och utveckla skapelsemyter och moralsystem presenterades modeller för livets mening och mål och formerna för vägen dit. Religionen blev moral och moralen blev religion. Därigenom blev det möjligt att se vem som var vän och vem som var fiende. Med massornas stöd blev det möjligt att betvinga icke troenden och motivera ett försvar som innehöll eliminering av kritiker som hotar ”sanningen”. Så blev moralsystemet ett förtryckarsystem där ”sanningen” står över allt annat.
Otaliga är uttolkningarna av gudstro som genom historien duperat individer och delat in folk i grupper som alltjämt göder segregation, fiendskap och förtryck. Från Islams delning i Shia och Sunni, judiska ortodoxa, karaiter och samaritaner och kristendomens splittring i ortodoxa, katoliker och protestanter till senare århundradens fraktioner som kristna lutheraner, metodister, mormoner, baptister, katolska Jesuiter och Franciskaner och grekiska, slaviska, och ryska ortodoxa m.fl.
Alla strider de om själarna, för utrymme eller mot varandra. Under herrans tukt och förmaning har de bankat in den rätta läran, målat upp den yttre världen som hotfull och ond, pekat ut kritiker, stigmatiserat avvikaren och planterat ångest och skuld. Att utnyttja, manipulera, ljuga och bedra var religionens väg till makten. Genom historien har den sått split inom familjer, mellan grannar och grannfolk, mellan regioner och länder. Med hot och bestraffning hålls människor i skräck och kontroll.
Det är logiskt att moderna tänkande samhällsmedborgare lämnar kyrkorna och skyr religion! Tvåtusen års erfarenhet bevisar att var än och närhelst religionen träder in är det bäddat för konflikt. En stor majoritet har kommit till samma slutsats. De har insett gudstrons och religionens falska destruktiva väsen, vill inte vara del av den, vill inte påverkas av den, vill inte se samhället influerat av den. De fick kyrkan skild från staten.
Men nu är religionen på väg tillbaka. Med den ökande invandringen framför allt Islam. Med anspråk på ökat utrymme och anpassning till idéer som står i strid med grundläggande demokratiska värderingar. Och med okunniga aningslösa politiker beredda gå dem till mötes. Genom att blanda ihop individer som bekänner sig till Islam och religionen Islam beskyller de Islamkritiska som intoleranta, högerextrema och rasister. För att därigenom lura på oss Islam.
För revolutionsledaren Lenin var religion en fiende. Berusning var inget bra tillstånd i ett krig mot en verklighet som innehöll fattigdom, orättvisor och en övermäktig överhet. Religionen stod i vägen för ett nytt samhällsbygge. Jag vill inte bygga Lenins samhälle utan ett demokratiskt liberalt mycket bättre. Men även jag menar att religion är ett gift i ett modernt samhälle. Som ateist, liberal och sekulariserad demokrat är jag självklart fientlig till religion, så också till Islam. Islam är en otidsenlig osund lydnadskultur som sätter religionen före demokrati och mänskliga fri- och rättigheter. En dogmatisk ideologi oförenlig med och raka motsatsen till det samhälle som är mitt ideal.
Islamofobi ropar en mågra. Fel! I den stund Islam kräver det sekulariserade samhällets anpassning till religionen utgör den ett hot mot allt jag tror på. Med krav på särbehandling i allt från undervisning och arbetsliv till juridik och finans nästlar den sig in i och försöker få oss att backa. Som när nätverket Svenska Muslimer i Samarbete påstår att Sverige diskriminerar muslimer. När orsaken är att de inte accepterar det sekulariserade samhällets ordning.
Men åthutningens finger först pekas på politiker och tjänstemän som hukar och backar. Det är genom eftergifter som religionen smyger sig på. Med den stora invandringen är detta en problematik som inte skall underskattas. Vi ser allt flera eftergifter för religiös påtryckning; den könsuppdelade SFI-klassen i Järpen, undantag från skolplikt och viss undervisning, teater och konst som ställer in, kommuner som könsdelar badtider, mer tolerans för särbehandling av kvinnor, omskärelse och religiös slakt, aktivitetsbidrag till församlingar med odemokratiska värderingar, fler religiösa förskolor och friskolor, Polishögskolan som tillät slöja till uniform. När statminister Reinfeldt 2007 i stället för att fullt ut försvara konstnären Lars Vilks bjöd in muslimska ambassadörer var det ett lågvattenmärke för den sekulariserade demokratin.
Vid tiden för min vistelse I Nigeria i början 80-talet existerade inte islamistgruppen Boko Haram och ingen sharialag. Men väl religiöst våld och förtryck. Nu har de 12 Shariastyrda delstater. Nigeria må ligga långt bort. Men Islam har tagit sig till Europa med hot mot de som protesterar och bekämpar dess maktambitioner. Islam hotar inte bara Salman Rushdie, Lars Vilks och Jyllandsposten. Dagligen hotas media, författare och politiker världen över. När den arabiska våren kidnappas av nya förtryckare och förvägrar kvinnor självklara rättigheter visar Islam sitt rätta ansikte.
För Islam finns anledning att var både orolig och rädd. För förändring på sikt. För minskad frihet och ökad kontroll. Den fara Lenin såg är krafter okunniga svenska politiker, framförallt vänstern nu tar i försvar. Förklaring till vänsterns paradoxala beteende ligger i dess förakt för liberalism och dess okritiska svärmeri för främmande kulturer, särskilt om de utgörs av s.k. förtryckta minoriteter. Något de gärna skyller på kapitalism och kolonialism. Ångestfyllda för att kritisera även orättfärdig kultur och paniskt rädda för Islamkritik är de blinda för att Islam utgjort och utgör hinder för utveckling och demokrati och är verktyg för våld och förtryck. En hållning som är både samhällsfarlig och dum.
Att vara islamfientlig är inte extremt och ingen fobi! Islam är extremt. Motståndet bygger på en rationell analys och en djup innerlig tilltro till det sekulariserade samhället grundat på insikten att undantag för en grupp skulle leda till undantag för nästa och att den irrationella religionen måste förbli en privatsak. Islamfientlig innebär ingen värdering av individer eller folk utan värdering av en ideologi, dess roll och effekter. De islamfientliga utgör en nödvändig motkraft till de krafter som vill göra intrång i vår sekulära ordning. Motståndet växer i styrka vid åsyn av religionens framflyttade positioner och med ilskan mot dem som ger efter.
I vår demokrati får vi tro vad vi vill. Religionsfrihet är del av vårt demokratiska fundament. Men religionsfrihet betyder inte rätt till intrång i det sekulariserade samhället, att övrig befolkning skall behöva ta del av eller acceptera eftergifter för religion. Jag fördömer all särbehandling och alla undantag från vår sekulariserade ordning för religion. Varje eftergift är förräderi och ett knivstick i demokratin och ställer oss på det sluttande planet. Jag fördömer politik och politiker som spelar högt med det fria samhälle våra föregångar, från upplysningsfilosofer till arbetarklasskämpar och liberaler i bitter kamp slagits för och nått. Religionen har aldrig löst, bara skapat konflikter. Inget kommer att ändra på det. Om vi nu bjuder in nya medborgare till vårt fria samhälle, skall vi då också backa på den ofrihet vi gjort oss av med!?
Landet över växer frustrationen hos tysta kritiska medborgare rädda för att bli stämplade som rasister. Bristen på öppen debatt och oförmågan att hålla isär religionen och individer bidrar till ökade spänningarna och polarisering. Politiskt korrekt media och oärliga politiker bär ansvar för stämplingen av Islamfientliga som främlingsfientliga och för ett politiskt klimat som tyvärr ibland också tar sig klumpiga uttryck. Ingen behöver känna ångest för att uttrycka fientlighet mot Islam. Men ingen är heller förhindrad att utöva sin tro.
Religion är ett medel för makt och kontroll som den inte lättvindigt lämnar ifrån sig. Ingen skall förledas att tro något annat. Islams lakejer ger sig inte. Med det inflytande Islam har och har haft skall den möta motstånd. Det får religionen tåla. Jag förväntar mig att varje sann demokrat står upp för ett samhälle fritt från påverkan av religion. Hade Islam inte etiketterats som religion hade det kallats fascism. Inte bara i Saudiarabien. Det finns ingen religion i teorin. Religionen är dess utövare. Religion är världens effektivaste segregationsverktyg. Islam är ett hot mot jämlikhet och civilisation. Världen vore bättre utan.
Björn Schaerström
Ledamot (m) Kommunfullmäktige Vallentuna
”Religion är opium för folket” deklarerade arbetarrörelsens store filosof Karl Marx. Att den fungerar som rusningsmedel och fyller funktionen att göra livets svårigheter mer uthärdliga. Religionen utnyttjades av den härskande klassen för att legitimera rådande samhällsordningen menade ateisten och revolutionsledaren Vladimir Lenin. Genom att ingjuta religiös övertygelse och utlova ett paradis i livet efter detta kunde man få folket att acceptera orättvisor i det nuvarande. Sällan är jag enig med kommunister. Men här ger jag Marx och Lenin rätt.
Det är sant att gudstro för många är tröst i tillvaron. Inom psykologin förklaras fenomenet under begreppet ”förenklad kausalitet”. ett av människan själv konstruerat orsakssamband innebärande att ett visst tänkande tros påverka händelseförloppet, t.ex. genom att be för en sjuk. I en komplex och svårbegriplig värld finner människan trygghet och hopp i egna förklaringar.
Det är också sant att religion är makt. Berusningen Marx talade om uppstår i upprymdheten över att ha erhållit tröst, förklaring och ”sanning”. Makt tillkommer den som erbjuder ”sanningen” och träder till ”sanningens” försvar.
Jag behöver inte redogöra för några tusen års religionshistoria. Genom en blicka bakåt vet vi att den osynliga gudstron i sig var en allt för svag länk för att hålla samman en trosförsamling. Genom att samla troende i en klubb med regler och ritualer för styrning och kontroll stärktes den gemensamma ”sanningen” och förkastades och fördömdes andra. Genom att odla och utveckla skapelsemyter och moralsystem presenterades modeller för livets mening och mål och formerna för vägen dit. Religionen blev moral och moralen blev religion. Därigenom blev det möjligt att se vem som var vän och vem som var fiende. Med massornas stöd blev det möjligt att betvinga icke troenden och motivera ett försvar som innehöll eliminering av kritiker som hotar ”sanningen”. Så blev moralsystemet ett förtryckarsystem där ”sanningen” står över allt annat.
Otaliga är uttolkningarna av gudstro som genom historien duperat individer och delat in folk i grupper som alltjämt göder segregation, fiendskap och förtryck. Från Islams delning i Shia och Sunni, judiska ortodoxa, karaiter och samaritaner och kristendomens splittring i ortodoxa, katoliker och protestanter till senare århundradens fraktioner som kristna lutheraner, metodister, mormoner, baptister, katolska Jesuiter och Franciskaner och grekiska, slaviska, och ryska ortodoxa m.fl.
Alla strider de om själarna, för utrymme eller mot varandra. Under herrans tukt och förmaning har de bankat in den rätta läran, målat upp den yttre världen som hotfull och ond, pekat ut kritiker, stigmatiserat avvikaren och planterat ångest och skuld. Att utnyttja, manipulera, ljuga och bedra var religionens väg till makten. Genom historien har den sått split inom familjer, mellan grannar och grannfolk, mellan regioner och länder. Med hot och bestraffning hålls människor i skräck och kontroll.
Det är logiskt att moderna tänkande samhällsmedborgare lämnar kyrkorna och skyr religion! Tvåtusen års erfarenhet bevisar att var än och närhelst religionen träder in är det bäddat för konflikt. En stor majoritet har kommit till samma slutsats. De har insett gudstrons och religionens falska destruktiva väsen, vill inte vara del av den, vill inte påverkas av den, vill inte se samhället influerat av den. De fick kyrkan skild från staten.
Men nu är religionen på väg tillbaka. Med den ökande invandringen framför allt Islam. Med anspråk på ökat utrymme och anpassning till idéer som står i strid med grundläggande demokratiska värderingar. Och med okunniga aningslösa politiker beredda gå dem till mötes. Genom att blanda ihop individer som bekänner sig till Islam och religionen Islam beskyller de Islamkritiska som intoleranta, högerextrema och rasister. För att därigenom lura på oss Islam.
För revolutionsledaren Lenin var religion en fiende. Berusning var inget bra tillstånd i ett krig mot en verklighet som innehöll fattigdom, orättvisor och en övermäktig överhet. Religionen stod i vägen för ett nytt samhällsbygge. Jag vill inte bygga Lenins samhälle utan ett demokratiskt liberalt mycket bättre. Men även jag menar att religion är ett gift i ett modernt samhälle. Som ateist, liberal och sekulariserad demokrat är jag självklart fientlig till religion, så också till Islam. Islam är en otidsenlig osund lydnadskultur som sätter religionen före demokrati och mänskliga fri- och rättigheter. En dogmatisk ideologi oförenlig med och raka motsatsen till det samhälle som är mitt ideal.
Islamofobi ropar en mågra. Fel! I den stund Islam kräver det sekulariserade samhällets anpassning till religionen utgör den ett hot mot allt jag tror på. Med krav på särbehandling i allt från undervisning och arbetsliv till juridik och finans nästlar den sig in i och försöker få oss att backa. Som när nätverket Svenska Muslimer i Samarbete påstår att Sverige diskriminerar muslimer. När orsaken är att de inte accepterar det sekulariserade samhällets ordning.
Men åthutningens finger först pekas på politiker och tjänstemän som hukar och backar. Det är genom eftergifter som religionen smyger sig på. Med den stora invandringen är detta en problematik som inte skall underskattas. Vi ser allt flera eftergifter för religiös påtryckning; den könsuppdelade SFI-klassen i Järpen, undantag från skolplikt och viss undervisning, teater och konst som ställer in, kommuner som könsdelar badtider, mer tolerans för särbehandling av kvinnor, omskärelse och religiös slakt, aktivitetsbidrag till församlingar med odemokratiska värderingar, fler religiösa förskolor och friskolor, Polishögskolan som tillät slöja till uniform. När statminister Reinfeldt 2007 i stället för att fullt ut försvara konstnären Lars Vilks bjöd in muslimska ambassadörer var det ett lågvattenmärke för den sekulariserade demokratin.
Vid tiden för min vistelse I Nigeria i början 80-talet existerade inte islamistgruppen Boko Haram och ingen sharialag. Men väl religiöst våld och förtryck. Nu har de 12 Shariastyrda delstater. Nigeria må ligga långt bort. Men Islam har tagit sig till Europa med hot mot de som protesterar och bekämpar dess maktambitioner. Islam hotar inte bara Salman Rushdie, Lars Vilks och Jyllandsposten. Dagligen hotas media, författare och politiker världen över. När den arabiska våren kidnappas av nya förtryckare och förvägrar kvinnor självklara rättigheter visar Islam sitt rätta ansikte.
För Islam finns anledning att var både orolig och rädd. För förändring på sikt. För minskad frihet och ökad kontroll. Den fara Lenin såg är krafter okunniga svenska politiker, framförallt vänstern nu tar i försvar. Förklaring till vänsterns paradoxala beteende ligger i dess förakt för liberalism och dess okritiska svärmeri för främmande kulturer, särskilt om de utgörs av s.k. förtryckta minoriteter. Något de gärna skyller på kapitalism och kolonialism. Ångestfyllda för att kritisera även orättfärdig kultur och paniskt rädda för Islamkritik är de blinda för att Islam utgjort och utgör hinder för utveckling och demokrati och är verktyg för våld och förtryck. En hållning som är både samhällsfarlig och dum.
Att vara islamfientlig är inte extremt och ingen fobi! Islam är extremt. Motståndet bygger på en rationell analys och en djup innerlig tilltro till det sekulariserade samhället grundat på insikten att undantag för en grupp skulle leda till undantag för nästa och att den irrationella religionen måste förbli en privatsak. Islamfientlig innebär ingen värdering av individer eller folk utan värdering av en ideologi, dess roll och effekter. De islamfientliga utgör en nödvändig motkraft till de krafter som vill göra intrång i vår sekulära ordning. Motståndet växer i styrka vid åsyn av religionens framflyttade positioner och med ilskan mot dem som ger efter.
I vår demokrati får vi tro vad vi vill. Religionsfrihet är del av vårt demokratiska fundament. Men religionsfrihet betyder inte rätt till intrång i det sekulariserade samhället, att övrig befolkning skall behöva ta del av eller acceptera eftergifter för religion. Jag fördömer all särbehandling och alla undantag från vår sekulariserade ordning för religion. Varje eftergift är förräderi och ett knivstick i demokratin och ställer oss på det sluttande planet. Jag fördömer politik och politiker som spelar högt med det fria samhälle våra föregångar, från upplysningsfilosofer till arbetarklasskämpar och liberaler i bitter kamp slagits för och nått. Religionen har aldrig löst, bara skapat konflikter. Inget kommer att ändra på det. Om vi nu bjuder in nya medborgare till vårt fria samhälle, skall vi då också backa på den ofrihet vi gjort oss av med!?
Landet över växer frustrationen hos tysta kritiska medborgare rädda för att bli stämplade som rasister. Bristen på öppen debatt och oförmågan att hålla isär religionen och individer bidrar till ökade spänningarna och polarisering. Politiskt korrekt media och oärliga politiker bär ansvar för stämplingen av Islamfientliga som främlingsfientliga och för ett politiskt klimat som tyvärr ibland också tar sig klumpiga uttryck. Ingen behöver känna ångest för att uttrycka fientlighet mot Islam. Men ingen är heller förhindrad att utöva sin tro.
Religion är ett medel för makt och kontroll som den inte lättvindigt lämnar ifrån sig. Ingen skall förledas att tro något annat. Islams lakejer ger sig inte. Med det inflytande Islam har och har haft skall den möta motstånd. Det får religionen tåla. Jag förväntar mig att varje sann demokrat står upp för ett samhälle fritt från påverkan av religion. Hade Islam inte etiketterats som religion hade det kallats fascism. Inte bara i Saudiarabien. Det finns ingen religion i teorin. Religionen är dess utövare. Religion är världens effektivaste segregationsverktyg. Islam är ett hot mot jämlikhet och civilisation. Världen vore bättre utan.
Björn Schaerström
Ledamot (m) Kommunfullmäktige Vallentuna
