Detta tar kål på mig.

Är inne i en djup depression, har inte intresse för något längre, finner ingen mening med att göra saker, blir pissad på av min "tjej", har kass relation till mina föräldrar, trivs inte i något av hemmen(skilda), blir nedstämd från ingenstans(kan även hända när jag är med polare,social fobi?), självhatande, känns som folk tycker jag är från en annan planet när jag är ute osv, oroar mig för att ha massa olika diagnoser och självdiagnoserar mig över internet och hittar olika likheter(dålig självkänsla).

Jag blir uppäten inifrån, vet inte vad jag ska göra förutom att ta hjälp av läkare men allt dem kan göra är att ge mig piller som man blir torsk på. Kan även tillägga att jag rökt CB i 3 år regelbundet, säger till mig själv och mina nära att nu ska jag sluta men direkt när de dyker upp en spliff så bangar jag inte.
Mår riktigt psykiskt dåligt hela tiden och överanalyserar människorsbeteenden något grovt mycket.
Har ett ganska jobbigt förflutet som kanske påverkat(våld i hemmet, verbala kränkningar sen jag var liten t.ex)
Det är inget jag orkar bry mig om längre men de kanske är därför jag inte klarar av någon av mina föräldrar, jag tål dom inte och dom förstår inte mig när jag öppnar mig och ska förklara mina känslor och hur jag mår, det är alltid samma svar "Jo men de blir allt bra" eller "Du överrreagerar" eller så är de såklart cannabisets fel vilket till en viss del det är men jag skulle säga att de har bidragit kanske 30% till min depression och mina fucked up tankar...

Vad ska jag göra?
Någon som känner igen sig att man inte vet vem man är eller vad man gillar, står för, som att man förlorat sin identitet?
Bästa piller mot skiten?

tacksam för snabba svar

Vad hade du för intressen tidigare? När var detta? Gogo hitta nåt skoj att syssla med så ska du se att det blir bättre

Det spelar ingen roll, har ingen inspiration till det. Enkelt för dig att säga att så fort man hittar något att syssla med blir det bättre

Sluta röka CB. Gå till psykolog. ! Lät på dig i TS som att det var något du inte testat ännu. Och att röka CB när man inte mår bra är dåligt. Föreställ dig att du om ett eller ett par år tagit dig ur det här och mår bra igen. Tänk på hur det skulle kännas

Prata med dina vänner om hur du känner och ev. psykolog. Det sämsta man kan göra är att bara gå runt och självdiagnostisera sig. Det finns säkert massor av bra hjälpmedel för att komma ur din situation.

Keep your head up

Ska dra till vården nu, ska sluta röka CB som jag sagt i 8 månader men faller alltid tillbaka av någon anledning. Vet inte vad som är fel med mig
Min ångest just nu är sjuklig

För vissa hjälper det med piller, för vissa med terapi, för vissa med lite jävlar anamma, och för vissa hjälper ingenting.

Jag har varit i din sits i 15år nu. Har testat det mesta, men ingenting fungerar för mig. Jag är helt tom och känner att det mesta är helt meningslöst.

Jag hoppas dock att du finner en väg ut.

Tja, känner igen mig själv i det fetstilta. Det tror jag har med dåligt självförtroende/självkänsla att göra. Mår du bättre när du är ute med kompisar? så är det för mig iaf. Känner framför allt igen mig i att man överanalyserar folks beteenden. T.ex. om jag ringer en polare så kan jag lätt tro att han/hon ljuger om han/hon säger att han/hon inte har tid t.ex., men ändå fattar man att det inte är så, svårt att förklara.. Eller att man tror att om någon blir sur över något så tänker man att den är sur på än själv. Om någon säger något på skoj kan jag lätt ta åt mig det och tänka länge på det, för KANSKE ligger det något i det tänker jag lätt.

För mig funkar benzo bra, har dock inte på recept bara testat. Fast du kommer med 100% säkerhet bli beroende. Försök att tänka att allt det där pågår i ditt huvud, inte i verkligheten. Testa att fixa en bra frisyr och yttre om du inte redan har det, då det gör stor skillnad på självkänslan/förtroendet.

Gjort de men får inte fram allt för vill inte framstå som mer sårbar än vad jag redan är, svårt att lita på folk, litar inte ens på mina föräldrar.
Skön låt dock

Tar också åt mig som fan om någon säger någonting om tex utseende och man grubblar på de i evigheter.
Jag hade en skitfräsh frisyr men jag rakade av mig håret på impuls för någon dag sen. Ser ut som ett grottmongo och igår på en fest så kom brudar fram och sa att de va mycket snyggare med mitt långa hår vilket också bryter ner mitt självförtroende något brutalt.
Poppade lyrica ett tag och de dämpade ångesten men beslöt mig för att sluta

Jag har också svårt att lita på andra, jag jobbar på att bli bättre på det. Men jag känner igen mig i vad du menar med att känna sig sårbar inför andra, absolut.

Alltid varit den starkaste individen i dem flesta sammanhang, är bara 18 och betraktar mig själv som smart. Är jag smart eller är det bara ångesten som lurar mig själv att vara smart genom att hitta problem i mitt eget liv. Känns som man är i en eget värld och inte lever i nuet, som att man tar tag i sitt förflutna och att de inte finns något stopp. Känner mig extremt nervärderat av min "flickvän" som jag varit med i 4 år, hon behandlar mig som en råtta när jag öppnar mig för henne så att hon får makten. Och det blev inte bättre nu när jag rakade av håret..