Hur frambringa "Od" [Fornnordiska: óðr] hos dagens nordbor (bärsärkar)

Den germanska beskrivningen av den mänskliga själen är väldigt komplex med många beståndsdelar och sinnestillsstånd. Alla dessa olika delar och deras interaktion är det som vi idag kallar "jag", "själ" eller "medvetande". Vi har (enligt Edred Thorssons "Introduction to the Germanic Tradition":

Hugr (Sv: tanke, huge). Detta är den tänkande och kännande delen av det mänsliga varat.

Minni (Sv: minne). Detta är förrådet med minnen. Detta är inte enbart personliga minnen av händelser som en individ vart med om, osv, utan en källa med eviga former och arketyper av existerande och medvetande som har ackumulerats av vårt folk under tiotusentals år. Minnet tillhandahåller den eviga meningen med vårt varande i Midgård.

Önd (Sv: ande). Detta är livets andning vilket förser hela kropp-själ systemet med livsenergi som ursprungligen gavs till människorna av Oden (Óðhinn). Det är kraften som håller kropp och själ tillsammans.

Sjálfr (Sv: själv). Detta är själv, den syntetiska helheten av en person, eller en gud.

Ek (Sv: Jag, Is: Ég, Eng: I, Ty: Ich, Dk: jeg). Detta är "jaget", eller egot. Detta är fokuset för medvetandet men som rör som mellan de olika tillståndet i kropp-själ komplexet.

Lík (Sv: lik/kropp). Detta är den själva fysiska organiska uppenbarelsen av människan.

Hamr (Sv: skepnad, ham, hamn). Detta är formen av kroppen/liket, den dynamiska delen. Denna försvinner när en människa dör. Hos en död person är det tydligt att något saknas, och det är just Hamr som saknas. Som levande kan vi manipulera våra skepnader för att uppträda på olika sätt och ge olika intryck. Skådespelare är mästare på detta.

Fylgja (Sv: skyddsande, följare, Fylgja). En skyddsande som följer individen i livet och fungerar även som en uppsamling för individens öde och ser till så effekterna av gärningar begågna tidigare i livet (även tidigare liv) ges eftermäle i nuet.


Hamingja (Sv: lycka, Hamingja). Den dynamiska kraften hos en person och källa till individuell lycka och framgång i livet.

Sál (Sv: själ). Formen en person antar efter döden.

Och så har vi då den mest mystiska delen od, som det finns olika beskrivningar för:

Óðr (Sv: od). Od är den gudomliga inspirationen till vilken en individ kan öppna sig själv, som vet hur man så gör. Det är en farlig egenskap och skall inte lekas med. Detta är delen av själen över vilken Oden är en mästare.

På wikipedia står följande om Od:


Vi har här att göra med ett sinnestillstånd som beskrivs som gudomlig galenskap, inspiration, raseri, iver, osv. Det verkar vara samma tillstånd som de legendariska bärsärkarna befunnit sig it. Detta sinnestillstånd att stark förknippat med allfadern, Oden själv, och i sagorna så beskrivs han ibland som Od, dvs, när han har genomgått den mentala transformationen.

Óðr (Óð) är omskrivet i Poetiska eddan i Valans spådom, vers 18. Här ges Od till Ask och Embla av den mystiska guden Höner/Häner som tillsammans med Oden och Lodur precis landstigit på en strand där de hittat de livslösa träden Ask och Embla som de transformerar till människornas förfäder:


Själv är jag tveksam till både den svenska och engelska översättningen av vers 18 i valans spådom, där Óð översätts till "spirit" respektive "omdöme". Det som dock är intressant är att Od sägs ges till Ask och Embla av guden Höner, inte av Oden, trots att Od är så starkt förknippat med Oden. Intressant är även att jämföra med modern isländska, där adjektivet "óður" betyder just "vansinne". Den feminina böjningen av "óður" i nominativ singularis är Ód. (Här finns alla 120 böjningsformer av adjektivet "óður": http://bin.arnastofnun.is/leit.php?id=389069 )

Hur som helst, så är förmågan hos Ask och Emblas ättlingar (dvs nu levande germanska folk) att ändra sinnestillstånd in i od för längesen försvunnen. Denna förmåga verkar dock ha varit central för våra förfäder historiskt och en förmåga som setts på med en blandning av respekt, vörnad, beundran och fruktan. Inte helt osannolikt är det heller att tänka sig att för att vi germaner skall återgå till ett kollektivt sinnestillstånd som säkerställer förlevnaden och blomstringen av våra folk så krävs det att vi återupptäcker denna förmåga som vart så viktig för våra förfäder.

I den här tråden tänkte jag därför att vi kunde diskutera i allmänhet om óðr, vad det innebär och hur det har gestaltat sig för våra förfäder (bärsärkar är här av stort intresse), och hur återupptäkten av óðr kan hjälpa oss i kampen vi befinner oss i idag.

Vid första anblick ser det ut att vara det vi idag skulle kalla trans.
Du hittar samma fenomen i många religioner.
Trummor, dans "chanting" ibland kombinerat med droger används att uppnå detta tillstånd.

Om kampen som du pratar om är den mot invandrarna ?
Så är jag tveksam om den går att använda då folk i bomberjackor och Dr Martens som sakta vaggar runt i en ring "chanting" och evt påverkade tenderar att dra uppmärksamheten till sig lite och ordningsmakten brukar då tycka att ett urinprov är på sin plats. Sedan är de bryggder som brukas inte direkt toppen för njurar och lever. När man levde som vikingarna i snitt kanske max 40 år spelade det kanske inte så stor roll men idag när man siktar på typ 80 bör man nog överväga att avstå.

Det här luktar kristna skrönor lång väg. Vad har du för urkunder för dina påståenden?

Hamnskifte och hamnskiftare kan vara något som de trodde på, men din kategorisering av dogmer ser mer ut att vara en kristen kategorisering av vad kristna trodde att hedningarna trodde på.

Moderatorerna får gärna flytta tillbaka den här tråden till N&S där den skapades. Meningen med tråden är att diskutera Od just ur ett nutida och nationalistiskt perspektiv med fokus på hur nutida "kämpar" kan återupptäcka detta sinnestillstånd som är helt bortglömt. Risken för tråden i religionsforumet är att det inte finns så många där som är intresserade av att diskutera fenomenet ur ett nutida nyttighetsperspektiv, utan kanske mer i ett allmänt religiöst komparativt perspektiv vilket inte alls är meningen med tråden.

I väntan på att mod flyttar den här tråden tillbaka till NS så passar jag på att posta ytterliggare om varför det skulle vara av intresse att återupptäcka förmågan att träda in i sinnestillståndet od som nutida german. Vi vet alla att om den nuvarande utvecklingen håller i sig, vilket alla tecken pekar mot, så kommer vi nutida nordbor återgå till vår mer krigiska tillstånd, i en väpnad kamp inom våra historiska levnadsområden mot främmande folkgrupper om den absoluta politiska makten och om överlevnad. Det kommer ske under detta århundrade, och att då kunna kasta sig in i strid med gudomlig inspiration och med absolut dödsförakt kommer vara ett effektivt sätt att vinna, precis som det var för våra förfäder. Det är till och med så att själva kärnan i hela västerlandet, krigararistokratier, har sin grund i just den förmågan hos individer att förkasta dödsrädslan i en strävan efter ära och heder bland jämlikar. Den som klarade av att fullständigt förtrycka alla former av rädsla för döden och kasta sig in i strider utan någon rädsla för att dö kommer kunna ställa sig ovanför majoriteten av människor som är handlingsförlamade av rädsla. Den som inte räds döden kommer alltid ha övertaget. I en briljant recension [1] utav den ännu mer briljanta boken "The uniqueness of the western civilisation" av Richardo Duchesnes skriver Collin Cleary om Hegels beskrivning av människans mest primala tillstånd:


Att kunna inträda i od är alltså ett sätt att bemästra det mänskliga självmedvetandet och därigenom ställa sig överst i en mänsklig hierarki. Det unika västerlänska är dock inte att ställa sig överst bland underordnade, utan just att resa sig över jämlikar:




[1] http://www.counter-currents.com/2013...zation-part-3/

Ska ni använda svärd och sköldar när ni går till anfall mot fienden? I så fall har jag ett litet tips: Järnåldersmänniskorna använde askan från älskade, döda anfäder när de smidde klingorna. De trodde att den dödes själ fanns i askan. Jag börjar tro att de kan ha haft rätt i det; att många själar bara består av svart aska.

Jag uppfattar det som ett hypermaskulint stadie där tankarna upphör, och allt medvetande riktas mot min omgivning där mina sinnen blir klara och starka, fullt medveten om allt som händer omkring mig. Jag tänker det som när en samlare/jägare var ute på jakt, och hans sinnen var tvungna att vara fullt skarpa för att bli medvetna om minsta rörelse i hans omgivning. När målet blir tydligt samlas full energi till detta medvetande, för att ge full maskulinitet till kroppen, att oerhört kraftfullt men kontrollerat anfalla. Ingen rädsla, bara mer medveten, där alla veka känslor är totalt frånvarande, istället fylls man av en inre styrka som enbart är inställd på att döda, något annat finns inte, oro eller tveksamhet kan inte existera, bara en överväldigande kraft-koncentrering, som kan krossa vad som helst likt Tors hammare (är inte asatroende, men en bra jämförelse till den ultimata koncentrerade överväldigande kraften, som krossar allt motstånd 100 faldigt). Ej att misstas med simpel aggressivitet, detta är ett fullt kontrollerat tillstånd, där det högre medvetande gör att man har mer kontroll än någon annan, då alla ens sinnen är fullständigt närvarande, för att göra jägaren maximalt stark i sina sinnen.

Detta gjorde våra förfäder till fruktlösa starka krigare, som krossade vilken armé som helst i fältslag (våra förfäder var även större och starkare än sina fiender). De germanska krigarna var överlägsna, deras inre styrka lär ha gjort fienden rädda bara dom såg dem. Kristendomen försvagage och tog bort all styrka från oss, och ersatte med känslomässig svaghet, kombinerat med ytterligare invandring söderifrån de senaste 2000 åren som försvagat de germanska folken, varför vi har så hög andel undermänniskor idag.

Denna styrka är annars naturligt en konstant närvarande styrka, när den behövs utnyttjas den fullt. Den gör hjärnan skarp för att utnyttja sin kognitiva kapacitet maximalt. Folk som besitter den kan se saker ingen annan ser, pga. det högre tänkandet, högre förståelse om sin natur, samt utnyttja styrkan för att själv leda och dominera.

I en värld där folk sitter i kontor, går på café, och går runt med sin touchtelefon som en metrosexuell hipstergay, och tittar på tv, är förutsättningarna oerhört dåliga, våran livsstil som jägare och krigare är fullständigt rubbad, vi är gjorda för att jaga och döda, inte för att titta på judiska tv-serier. Det var lättare när vi levde som jägare, och även när vi levde i germanska stamsamhällen där man föddes in i en riktig krigarkultur. Folket måste för det första få mer testo i sig, dagens fjollor är så långt ifrån det tillståndet man kan komma. Ett maskulint folk, som är maximalt maskulint på alla plan, med maximal självkontroll uppnår det naturligt. Så maskulina ideal, maskulin livsstil, maskulin livsåskådning och maskulint agerande krävs för att göra vårt folk starkt. Och maskulinitet i dess riktiga form är samma sak som mental styrka, men det är lättare att förstå då det är mer konkret. Och Od bör då vara ett hypermaskulint stadie som jag nämde, där man får maximalt med styrka, med maximal självkontroll (vilket jag räknar in i maskulinitet). Så svaret är att folket måste bli mer maskulint, först då blir det öppet för att nå enorma styrkor som saknar motsvarighet. Och först då kan vi nå vår potential som det mest överlägsna folket på denna jord, att driva ut alla rasfrämlingar, och slakta alla förrädare omedelbart.

En stark folkgemenskap kan framkalla bärsärkar - fanatiker som kämpar utan fruktan för sitt liv för det egna folket. Böcker som Ernst Jünger's "I stålstormen" är utmärkta för att framkalla folkgemenskap och minnas den tid, då det fortfarande fanns folkgemenskap som grund för kampvilja. Visserligen var det kriget (ww1) också fram-provocerat av finansjudarna - främst Rothschilds - men det var då ännu inte känt och då hade man verkligen den offerviljan och gemenskapen som krävs för att kämpa som en bärsärk. De bärsärkar vi frammanar bör vara visa krigarmunkar, inte blint lydande kämpar, för vi vill inte att de ska dö i ett krig framkallat av finans-judar där broderfolk strider mot varandra, utan endast i kamp mot finansjudarna själva.

Några andra saker som jag tror kan hjälpa, är att sprida infon om att det föds 6% fler män än kvinnor varje år - det är ett biologiskt faktum. Dessa "överskottsmän" har inget att förlora, inget skäl att desperat försöka hitta en kvinna eller sitta hemma och deppa - utan offra sig för det egna folket. Om de gör detta, och överlever, kommer de nämligen ha stoltheten hos en som med lätthet kan få en kvinna därför att han förtjänar det - och lätt få släppas fram före de fega - medan om de dör i denna kamp, slipper allt lidande av att vara överskotts-man. De homosexuella bör också fås att frångå sitt tramsiga flummeri och ställa sig i de första leden - de har inte heller något att förlora genetiskt på att offra sig på sitt folks slagfält.

Tack för era insiktsfulla svar ovan, Mesomorph- och Truth1337, och tack till mod som räddade den här tråden från religionsforumet.

Jag tror det blir lättare för folket att uppnå detta om vi tittar på våra förfäder som förebilder. Deras mentalitet hade hjälpt oss för att uppnå mer styrka hos folket, att eftersträva den mentaliteten kollektivt bör göra oss starkare tillsammans. Om man ska säga vad som är den germanska kulturen i ett nötskal är det styrka, ära etc. Det är verkligen det som är kärnan i den germanska kulturen och ger den dess uttryck. Och det är den kulturen vi bör eftersträva:


Så jag tror en av de viktiga grunderna för att göra oss som dom, är att eftersträva deras kultur med allt vad den faktiskt innebar. Kultur har stort inflytande eftersom det tilltalar känslorna, så det är väl något av de främsta sakerna som kan användas för att folket skall förstå, och därmed få ideal att sträva efter för att slutligen bli det vi eftersträvar (vilket oundvikligen kommer ske tids nog). Att se till att verkligen återskapa och efterleva vår kultur, och uttrycka oss i den, kommer ge oss oerhört stor möjlighet att dra in folk, eftersom att vår kultur är överlägsen, och med starka företrädare kommer den attrahera väldigt många. Mer Nordisk/Germansk kultur i rörelsen, samt driva ut kristendomen, kommer göra att vi uppnår vår fulla potential. Majoriteten av svenskar är extremt långt från sin potential vad det gäller mental styrka, så om vi är maximalt starka i motsats till dom, kan vi leda vägen.

Sannerligen! Utmärkt inlägg.

Folke Ström har i sin bok Nordisk hedendom konstaterat att man i det förkristna Norden såg enskilda individers egenskaper, förmågor och lynnen som en spegling av tidigare blodslinjer. Denna spegling gjorde det möjligt att säkerställa framtida och dåtida generationers fortlevnad (figurativt och bokstavligt). De individer som bröt blodslinjen bröt kontinuiteten i sättet på vilket kultur och religion samspelade i alla aspekter av vårt vardagliga liv - därför var denna typ av "förfädersdyrkan" och hängivelse till heroiska ideal en central grund i upprätthållandet av samhällsordningen. Ström använder ordet "ättesamhälle" - ätten, folkstammen, på vilken hela samhällets sociala fundament vilade - helt väsensskilt från dagens individualistiska gyttja. Jag tror att den nordgermanska kulturen och historien måste leta sig ur de akademiska kretsarna och finna sin plats i folksjälen. Projekt som ISLEX är, för all del, helt fantastiska - men strikt akademiska.

Stort tack för ännu ett mycket insiktsfullt inlägg Mesomorph-!