Rätt att bryta mot icke-aggressionsprincipen för att förhindra irrationella val?

Vad menar du med "Där och när det är lämpligt." då? Och vem bestämmer vad som är lämpligt?


Tack, inget nytt dock. Kul att du går helt offtopic och kommenterar något som är helt irrelevant till frågeställningen btw.


hepp... du får väll ta och läsa lite om filosofin bakom teorierna då... Men ställ dig själv frågan, varför skulle du vilja att någon följer din moral och dina lagar? är det bara för att du går igång på det lr tror du att det kanske finns en tanke om hur man uppnår bästa möjliga välmående i ett samhälle? Varför skulle man känna sig rättfärdigad att tvinga på folk ens idéer om det inte var pga. att de skulle må bättre av dem? Att de idéerna bakom dagens politik inte är i fokus på samma sätt idag är en sak, men det är ur dem de stora namnen har fått sina idéer från.

Jag ser inte varför det skulle vara någon principiell skillnad. I båda fallen så tar du risken att kränka någons självägande i hopp om att personen senare kommer att förlåta dig.


Jag anser inte att du har någon rätt att göra det. Däremot så skulle jag applådera dig om du tog risken att dras in i en rättsprocess för att rädda en vän, i vetskap om att du i värsta fall kan tvingas kompensera vännen för ditt våld lite senare. Hur man nu kompenserar någon som bara berövats ett tillfälle att ta livet av sig...

Om vi tar ett lite mindre dramatiskt exempel: Du har en vän som spenderar större delen av sin tid framför sin (legitimt förvärvade) TV. Han klagar dock mest och tycker att allt som går på TV är skit. Du anser att det är glasklart att han skulle vara lyckligare utan TV. Har du då rätt att slippa bli ersättningsskyldig om du slår sönder TV:n i hopp om att han kommer att tacka dig sen? Självklart inte. Förhoppningsvis blir han glad och låter det vara, men antagligen så kommer du att få kompensera honom för TV:n.

Tack för ett bra svar!

Du knäckte dilemmat tror jag! Man har ingen rätt, men man får väga konsekvenserna gentemot varandra. Att jag kan riskera att ställas inför rätta eller att min kompis dör.

För att bryta mot icke-aggressionsprincipen måste våldet du brukar vara oönskat.
Som de sagt innan så får man nog utgå från att en nykter person skulle agera annorlunda från en onykter sådan. De allra flesta vill att deras liv ska bevaras etc.

En annan situatione med snarligt dilemma:
Är omoraliskt för en kirurg att operera på en medvetslös person (som ej kunnat ge sitt medgivande innan) som kommer in till akuten i kritiskt tillstånd? Oftast inte, för nästan alla människor föredrar att leva över att dö och därmed har inte 'våldet' varit oönskat och därmed fullt legitimt.

Som din trådstart handlar om: du.


Så enkelt är det inte. Det kommer alltid att finnas skribenter och ideologer som får betalt för att stödja nuvarande regim. T.ex. på 30-talet var det massiva utgifter... och då kommer Keynes, och motiverar det hela. Och vi har en ideologi.

Icke-aggressionsprincipen postulerar väl att man inte har rätt att hindra någon att följa sina fria val sålänge individen ifråga inte därmed sätter käppar i hjulet för någon annans frihet?

Nyckelordet här är fritt val. Att agera utifrån psykotiska vanföreställningar är knappast att betrakta som uttryck för ett fritt val!

Eller ska det dra runt en massa obehandlade psykotiker på gatorna i Nattväktarstaten?

Det libertarianska samhället måste vara rationellt. Nattväktarstaten är inget Disneyland.

Det är ju ett högst teoretiskt dilemma. Ett extremt sådant. Jag har ofta, som den goda samarit jag är, försökt hindra vänner från att göra dumma grejer på fyllan, och jag skulle såklart inte tveka en sekund om bästa polaren fick för sig att hoppa från en bro under ruset. Att detta är det enda moraliskt korrekta att göra tror jag de flesta håller med om.

Det jag, med våld, ingriper emot är inte personens rationella beslut och fria val, utan berusningen. Jag vet (med största möjliga övertygelse) att personen i fråga inte vill hoppa från bron. Jag vet att han inte vill dö. Att inte ingripa vore i princip vållande till annas död.

Individer fattar perfekt rationella beslut hela tiden; dvs. utifrån deras premisser och beroende på deras mål. Att säga att man vet bättre hur en person skall leva sitt liv betyder bara att man vill få personen i fråga att leva mer som en själv. Att anta samma mål och medel som en själv. Det är inget fel i det om det sker utan tvång, ty det är så vi lär oss av varandra. Men att tvinga någon till underkastelse är aldrig frihet.