Citat:
Ursprungligen postat av Kvillebacken1
Ni borde kanske istället ta och fråga er varför folk (eller snarare alla unga män) hoppar av efter några år och inte längre orkar engagera sig. Inte det att dom byter åsikter och blir sossar för det tror jag inte.
Tittar man på gamla youtubeklipp från 2000-2005 från NSF, ND, Salemmarschen och andra rörelser så är nästan alla där runt 18-25 år. Det borde betyda att dom är i 35-årsåldern idag.
Varför är dom inte med i SvP eller SMR eller NNS idag och är ute som "aktivister".
Är det för jobbigt att engagera sig ?
Ger det inget i slutändan ?
Är det skönare att sitta hemma och klunka bag-in-box vin och käka chips framför TV:n ?
Personer som var med runt år 2000 får gärna svara.
Var ej med själv då, men har hört att ungefär nedanstående brukar vara skälen:
1. Vissa var aldrig drivna av ideologi, utan av vilja till spänning. De förklarar dock inte allas avhopp.
2. Infiltratörer från SÄPO och EXPO hade stor makt i rörelserna. Alla vettiga blev skjutna i ryggen hela tiden.
3. De sökte ibland strid istället för seger, och blev då bortmotade av judarnas rejält finansierade rödingar.
4. Det fanns en känsla av defaitism i leden eftersom man inte kunde något om militär strategi, och fick nederlag efter nederlag.
5. Man var för unga och naiva för att känna igen splittrare och dylika som infiltratörer.
6. Man rakade huvudet och hade subkultur. Då uteslöt man sig själv från umgänge i SAMTLIGA andra kretsar i samhället. Eftersom det fanns brist på tjejer INOM rörelsen var engagemang då lika med inget nuppande. Denna subkultur utvecklades givetvis av jude-infiltratörerna.
7. Man associerade sig med defaitistiska symboler. Hitler under hans nedgång, Karl XII under Sveriges stormaktstids fall, och indianerna som folkmördats.
8. Man bröt mot HMF-lagen och flera andra lagar, vilket gav en konstant känsla av att vara jagad som gick på nerverna och aldrig en stabil bas att utgå från. Håller sig alla inom HMF-lagen när de uttrycker sig - och det ska inte behöva leda till att man backar en mikrometer ideologiskt för man kan säga precis samma saker UTAN att bryta mot den - så har man en trygg bas att genomföra sina operationer från. Då kan man genomföra ett lugnt disciplinerat avancemang - inte känna känslan "måste vinna FORT annars dör vi".
9. Sjuka människor bjöds in i rörelsen och skrämde bort folk. Eftersom man just älskade kamp och slagsmål mycket i vissa läger, attraherade man den typen. Dessa människor bör forma att separat garde - man bör alltid ha två organisationer - ett garde och ett parti. SvP borde därför inleda samarbete med SMR som garde.
10. Småpåvar tilläts förstöra allt istället för att rökas ut som de infiltratörer de var. Auktoritär ledarstil utan feedback och diskussioner och problemlösarattityd gjorde att infiltratörer ofta kunde sättas i toppen. Det var "control the opposition by leading it ourselves" som Lenin uttryckte det. Partierna leddes inte bara av SÄPO - de STARTADES av SÄPO/judisk-makt-rörelsen.
Hur bevisar vi idag att SvP inte är infiltrerat? Hur skapar vi en kultur som eliminerar risken för toppstyre och gör det lätt att peta en i toppen om han/hon visar sig ha valt den onda sidan? Utan att för den skull göra partiet vidöppet för att jude-bankir-sponsrade rödingar ska hoppa in en masse och tränga bort toppen? Där har du nyckeln.
Rödingarna har lärt sig en kultur som vi inte verkar ha lärt oss behärska ännu - nämligen att ge understöd. Du kan bara titta på hur rödingarna gör på facebook när de väl bestämt sig för att ta en debatt - en svenskvänlig kan då sitta helt själv och debattera mot 20 rödingar, som trycker "gilla" på varandras inlägg, medan max 1 svenskvänlig trycker gilla. Den typen av koordination och konstant vilja att stötta alla andra verkar ännu inte finnas i de svenskvänliga rörelserna. Primitiva och föråldrade idéer om "auktoritärt styre" förhärskar istället.
Här måste vi lära oss vad som kallas "distribuerat ledarskap". Det handlar om att varje individ själv ser efter vad som behöver göras som ännu inte är gjort. Dvs har vi en skicklig talare som kan ingjuta kampvilja, så behöver vi en talare som kan tydliggöra vårt moraliska övertag. Istället för att du - som helst vill ingjuta kampvilja i din talarteknik gör så, så väljer du att fylla den roll som ännu inte fyllts upp. Ser du någon debatt på facebook där den svenskvänliga är utnumrerad 20:1 i "gilla"-markeringar - bidra med din gilla-markering utan att bry dig om någon annan kommer göra samma sak. Tänker alla så kommer vi snart - utan att ha fått en order uppifrån - ha 40 gilla-markeringar och utnumrera rödingarna. Den typen av tankesätt MÅSTE fostras i våra led! Judarna behärskar tekniken. En jude kan ställa sig upp med en trumpet och börja spela, utan att bry sig om att han är själv. Kommer ingen, ger han strax upp, men kommer en pianist och börjar spela samtidigt, så fortsätter han, och kommer en trumslagare och bidrar, så har de plötsligt genomfört ordern "sätt upp en orkester och spela" utan att någon överordnad gav ordern. Detta är distribuerat ledarskap och det är ingalunda ett judiskt genetiskt drag, utan ett judiskt kulturellt drag som vem som helst som känner etno-nationalism BÖR vara förmögen att genomföra.