Kvinnor hatas medelst ondskefulla vaginor - feministerna avslöjar sina inre tankar

Med en dåres envishet brukar jag ständigt intala mig själv att botten är nådd för svensk journalistik men gång efter gång blir jag motbevisad.

Dagens bidrag i kategorin "you cannot make this up" kommer från Hanna Fahl i DN där hon kritiserar skräckfilmsregissörernas överanvändning av "ondskefulla vaginor".

Ni får läsa artikeln själv då den är kort.

http://www.dn.se/kultur-noje/hanna-fahl-halla-skrackfilmsregissorer-den-ondskefulla-snippan-ar-overanvand

Jag kan inte låta bli att ta mig för pannan. Samtidigt är Fahls artikel väldigt upplysande eftersom den blottar en svensk vänsterfeminists inre tankar.

Med ovanstående i åtanke blir den feministiska modus operandi i Sverige genast mer begriplig. Jag börjar nu sakta förstå varfrån deras blinda och rödglödgade hat och agressioner mot män kommer från. Om upphovskvinnorna i deras egna verklighet ser ondskefulla vaginor (producerade av män) vartän deras blick landar, blir steget till hyllningen av SCUM väldigt kort.

Även om denna krönika i sig är trivial och banal så är det en ögonöppnare för mig. Jag har tidigare betraktat feminismen som en politisk-ideologisk rörelse och debatten med feministerna som diskussion / debatt värd att föras (trots deras postmodernistiska position).

Jag börjar sakta tro att feminismen (eller åtminstone feminsterna i Sverige) är bortom postmodernistisk galenskap och istället närmare renodlad galenskap. Oförmågan att komma vidare i diskussionen med feminister har inte bara att göra med oförenliga politiska ståndpunkter och postmodernism, utan beror helt enkelt att deras verklighet är så annorlunda att man nästan kan likna den med en psykos.

Detta ger mig också en annan syn på "incidenten" som utspelade sig på Gräv13 mellan Maria Sveland och övriga debattdeltagare. Jag har tidigare betraktat Sveland som en slug maktspelerska som avsiktligt spelat offerkortet och våga-vägra-debatten-kortet på ett utstuderat sätt. Nu börjar jag tro att det istället är "äkta" d v s på en patologisk nivå.

Jag tror nu att Sveland verkligen upplevede sig orättfärdigt attackerad på samma sätt som hon upplever sig orättfärdigt attackerad så snart någon motsäger henne. Hennes våga-vägra-debatten-attityd blir också mer begriplig om hon ser "motståndarna" som ren ondska (och då blir det logiskt-rationellt att inte ödsla tid på diskussion med "ondskan").

Detta gör det enklare att begripa det förbryllande förslaget att förbjuda antifeministiska åsikter. Själv har man betraktat den ur ett demokrati- och yttrandrefrihetsperspektiv och förundrats över hur man från feministisk håll kunnat stödja detta med tanke på vilket prejudikat som man riskera att sätta. Med ovanstående i åtanke blir det dock genast begripligt eftersom det är ju helt enkelt ondska man förbjuder.

Jag börjar nu att ge upp att försöka begripa svensk feminism och svenska feminister. Den verkar mer likna en sekt än en normal politisk-ideologisk rörelse och dess sektmedlemmar verkar nästan vara psykotiska.

Intressant inlägg samt underhållande artikel.
Jag tycker dock inte att några få kvinnliga "journalist-feminister" skall få dig att ge upp hoppet om att begripa svenska feminism samt den svenska feministiska rörelsen i Sverige i stort. De människor som hörs och gapar mest säger ofta inte de klokaste orden, och kan hålla med dig om att Hanna Fahls artikel haltade något.

haha Vagina Mortis är termen på "fenomenet".

Jag tänker ändå sätta min antifeminist-näthare seal of approval på denna analys av Hanna Fahl. Hon har förstås rätt i sin obsevation. Det är istället hennes reaktion, iriitation, som är inkonsekvent.

Istället borde hon intressera sig för varför dessa tabubelagda känslor uppkommer. Vad kan göras för att avdramatisera könsrelationerna.



Annars tror jag att det stämmer att många feminister är som sektmedlemmar. Journalister faller in i samma tänk när de försöker hitta vinklar och spetsa till det. Sen justerar de eventuellt sina åsikter för att kunna omfatta de radikala attityderna. Att såga emot blir då helt meningslöst. För att bekämpa den skadliga radikalfeminismen tror jag att vi måste börja titta på sådana avprogrammerings-program som används för att hjälpa avhoppade sektmedlemmar tillbaka till verkligheten. Det kommer ta tid.

Ha, ha ... det är möjligt att jag har fel angående hennes liknelse.

Det beror dock i sådana fall att jag till skillnad från dig inte haft det tveksamma nöjet att bekanta mig med vaginor som påminner om Sarlaccen, Sauron eller maskarna i Dune (tack och lov!).

Om det nu visar sig att Fahl ser ut som ett monster där nere lovar jag givetvis att pudla ordentligt.

Hanna Fahl!

http://www.youtube.com/watch?v=CEZ7uta14nw

Det var ju hon som gjorde den legendariska intervjun mot Paolo Roberto. Skönt att höra att karriären rullar vidare och att hon tar tag i dom viktiga frågorna.

Jag undrar om hon tycker detta är en viktig fråga på riktigt eller om hon hade skrivkramp och behövde skita ut sig en text i ren panik när deadline närmade sig och detta blev resultatet.

Du kan väl inte jämföra judiska feminister som Hannah Fahl med oss nordiska germanfeminister heller ?
Jag jämför mig hellre med starka kvinnor Leni Riefenstahl och Ewa Braun än med ashkenazijudar som virrpannan Hanna Fahl, Ann Frank och liknande omskärelsefeminsiter med säte i Tel Aviv.

Judar som Hannah Fahl är ju sexuellt hämmade och badar ju inte ens bastu p g a religiösa skäl. Sedan ser judiska feminister ner på sexuell frihet och sådana konstigheter hör inte hemma bland oss svenskar.

Menar du att judiska feminister är sekteristiska eller att judiska feminister har monstervaginor?

Tror Paolo är min nya idol; klockren utklassning.
OnT kan jag väl bara säga att artikeln var så undermålig att jag inte tycker att den är värd att diskuteras kring.

999 av 1000 skräckfilmer innehåller en ond manlig gestalt. Ändå lyckas hon plocka fram 1 kvinnlig. Bra jobbat.

De mentalsjuka(?) radikalfeministerna dominerar i MSM; på olika bloggar, i radio och i viss mån på tv. De normala och vettiga feministerna av det äldre slaget har dragit sig tillbaka från MSM eftersom de redan uppnått sina mål. Och kvar finns alltså dessa stackars radikalfeminister som trollar runt i MSM och desperat letar efter något som de anser missgynna kvinnor och är kvinnofientligt. Se det som humor, en skänk från ovan, att man får något att skratta åt och skämta om

Fast egentligen tycker jag faktiskt lite synd om dessa förvirrade kvinnor.

Snälla ge inte upp!
Att de extrema elementen är så väletablerade, är vårat eget fel. Vi har varit för tollerante mot de där gulliga små fantasirika liven... men resultatet blev ej så gulligt.

Du är något på spåren med sektmedlemmar o.s.v.
För att ge dig lite mer vatten på kvarnen kan jag lista mina indikatorer på att feministrörelsen är en sektliknande extremiströrelse:

1-De säger att alla män är djur, våldtäktsmän och kvinnoförtryckare.
2-När motsatsen bevisas blir det irrationell strid och de är offer för manliga maktstrukturer.
3-De sjunger kampsånger mot män på sina möten och konferenser(blir sugestivt och fint).
4-Är man inte för dem, så är man mot dem.
5-De har helt och hållet förlorat siktet på jämstäldheten, inkapabla att se att de blivit överrepresenterade.
6-Kampen(kvinnokampen) Var finns de kämpar mot?
7-Symbolerna för kampen.
8-Rättfärdigar sitt generella manshat med ett påstått offerskap.
9-De som ej skriver under på de extrema teserna inom rörelsen, ses som förädare.

Tittar man på och jämför dem med andra rörelser, ser man slående likheter... Vänsterrörelsen, rasister, nazister, antirasister och så vidare.
Jag tror att alla dessa rörelser består av många människor som egntligen mår dåligt och finner bekräftelse och en upplevd styrka i det gemensamma föraktet, i stället för att ta itu med sina problem och svagheter.