Förträngt minnen om övergrepp som barn?

Ändå frågar du på Flashback vad som kan tänkas ha hänt efter att ha startat en tråd med vaga minnesbilder.



Nej, en psykolog är ingen trollkarl. Om du nu varit med om någonting hemskt så är det du själv som måste bearbeta det. En psykolog är som en fotbollstränare ungefär, dom kan hjälpa dig bli bättre på det du vill men dom kan inte göra det åt dig. Du måste själv lära dig att dribbla, passa och allt det där. Det handlar bara om att ge det tid och att låta tränaren hjälpa dig på vägen. Du kommer aldrig bli perfekt på det, men du kan försöka bli så bra du någonsin kan på det.



Din reaktion på att jag poängterar att ditt tankesätt är lite ologiskt och orationellt är att du reagerar... ologiskt och orationellt. Min åsikt, som du såklart skiter i, är att du postar här på forumet för att få medlidande och inte för att bli att lösa dina problem.
Du postar en tråd där du säger att du tror att någonting eventuellt kan ha hänt när du var ung och sen blir du arg när någon påpekar att hjärnan faktiskt har en tendens att spela oss ett spratt, speciellt när det gäller barndomsminnen.

Däremot inte sagt att dina minnen garanterat är drömmar eller liknande, däremot är det alltid en idé att ifrågasätta sina minnen (speciellt om dom är väldigt vaga och dyker upp först nu). Och när du sen nämner att du varit och pratat med en psykolog tidigare ringer fler alarmklockor. Kanske har du haft problem med din pappa i unga år? Det skulle mycket väl kunna vara en anledning till att du dels har dom här "minnena" och dels att du postar på ett anonymt forum för att få sympati snarare än hjälp. Tydligen har du enligt din posthistorik en tendens att skada dig själv också, så att någonting annat skulle ligga bakom dina "minnen" känns inte helt omöjligt.

Men jag håller tummarna för att det går bra för dig tillslut.

Nej, du är verkligen ingen expert. Du vet faktiskt inte ens vad du pratar om.

Bortträngda minnen existerar i allra högsta grad, utsätts man för något traumatiskt så kan man tackla det genom dissociation, dvs att man kopplar bort sig själv från sig själv för att orka med.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Dissociation_(psykologi)

Vissa har vidare ett internt eller externt fokus, där det interna fokuserar på känslor och processer inom individen (jag kände mig rädd), medan ett externt handlar om allt det runt om individen (det var verktyg i rummet, ett hörnskrivbord, etc..)

Det är mer vanligt att barn ägnar sig åt dissociation, men det finns rapporterade fall om vuxna människor som varit med om extremt traumatiska minnen, inte kommit ihåg något, och sen fått tillbaka fragment eller öar av händelsen när de vallats vid platsen, eller fått diverse retrieval cues så som lukter eller ljud som var närvarande vid händelsen.

Du kan även läsa om diverse amnesi, t.ex. organisk amnesi.

Jag vill avsluta med att påpeka att det är extremt ovanligt att barn ljuger om övergrepp.

Det fanns ingen artikel på din wikipedialänk.
Är du psykolog/hjärnforskare? Annars förstår jag inte hur du kan uttala dig med sådan säkerhet. Vad säger du om det som Germund Hesslow skriver då ? Verkar det inte ganska logiskt att hjärnan fungerar så att man kommer ihåg hemska saker?

Ännu en professor som ifrågasätter att det skulle finnas "bortträngda minnen"
http://www.svd.se/kultur/understreck...mat_165596.svd