Samma stad men stor skillnad på dialekt

Ett fenomen som slagit mig är att det skiljer så mycket på hur stark dialekt folk från samma stad har.
Säg att man träffar två Göteborgare t ex. Båda har bott i samma stad hela livet och båda har föräldrar som också gjort det.
Trotts det kan den ena prata så att det knappt eller inte alls hörs att han eller hon är från Göteborg medan den andra kan prata jätte bred Göteborgsdialekt.

Detsamma gäller såklart överallt.
Vad jag funderar på är vad det kan tänkas bero på?

Kan det ha att göra med hur mycket man omgett sig med personer i ens egen stad jämfört med att kanske hållt sig mer isolerad och tagit in intryck från TV och liknande?

Eller är den som lägger sig till med mer dialekt helt enkelt en mer lättpåverkad person som måste anpassa sig till sin grupp för att kunna känna sig nöjd med sig själv?

Jag tycker det är väldigt intressant helt klart och skulle tycka det vore intressant att höra andras tankar om detta.

Ett samband är socioekonomisk bakgrund.

En bildad man i säg t ex Hovås pratar knappast som en brötig alkis på en krog i Majorna.

Jo visst kan man generellt höra en viss eller rent av stor skillnad mellan olika samhällsklasser.
Men det är snarare olika sätt att använda dialekten på.
Finns många Göteborgare som pratar en lite finare Göteborgska, men ändå, väldigt stark Göteborgsdialekt. Medan andra inom samma kretsar inte ens hörs att de är från Göteborg.

Det är lite paradoxalt att personer med hög status gärna behåller sin dialekt i nya kretsar och utvecklar dialekten till idiolekt. Men det är individuellt.

I just Göteborg var det i många decennier stort inflöde av ungdomar från Småland, Halland, Västergötland, Bohuslän och Värmland. Mediapersonen Britt-Marie Mattsson lär vara född i Göteborg och hennes dialekt utmärks av högt tempo. Janne Josefsson är också barnfödd i Göteborg och ett exempel på en person med göteborgsfärgad idiolekt som lämpar sig bra för att vara lite tyken mot bonusjägare och makthavare.

Ni som minns Sten-Åke Cederhök (alias skrothandlaren Albert) ska veta att Sten-Åke var född i Gislaved. Göteborgskan är till dels en konstruktion. Tomas von Brömsen är som sig bör född i Örgryte.

Flera av våra medelålders kvinnliga underhållare har rötter i Göteborg och Partille. Kvar av dialekten är det rappa tempot. Men både flexibiliteten och tempot är troligen genusbetingade av den kraftiga hjärnbalken hos artens honor. En av de så kallade makthavarna i Göteborgs kommun har bott minst 30 år i Göteborg men hon odlar sin ädelskånska som varumärke. Folk med bred erfarenhet väljer sin dialekt medvetet.