Gastric Bypass

Jag är GBP-opererad för 10+ år sedan och är väl en av dem de gått hyfsat bra för. Jag har gått ner 50+ kilo och stått stabilt på denna nya vikt i många år nu. Operationen gjordes av en privat klinik men i landstingets regi.

Mina erfarenheter varför jag "lyckades" till skillnad från andra:

- Kliniken ifråga hade utbildning innan operation ens var aktuellt med ren skräckinformation om allt som kunde gå snett. Många hoppade av redan i detta läge. Förmodligen var det stora flertalet av dessa sådana som såg operationen som en "quick-fix".

- Det krävdes att vi på egen hand (med stöd av dietist) skulle gå ner minst fem kg. Största anledningen, som jag uppfattade det, var för att själva operationen skulle kunna utföras med mindre risk för komplikationer. De som inte klarade detta föll bort och beviljades inte operation.

- Under två år efter operationen följdes vi upp och hade tillgång till klinikens personal (i mitt fall kirurg, sjuksköterska, sjukgymnast, dietist) och fick hjälp med de livsstilsförändringar som behövdes göras (kost, motion). Denna bit är IMO där det brister för det stora flertalet som opereras. Att när som helst kunna kontakta dessa för att få stöd/hjälp var ovärderligt och i mitt och de andra i min grupps fall är jag säker på att det var just detta som gjorde att vi lyckades dels gå ner i vikt samt även hålla denna.

Att klassa alla de som inte klarar att gå ner i vikt på egen hand för lata gör mig lite förbannad. Mina viktproblem startade pga psykisk ohälsa med allt vad det innebar med medicinering med psykofarmaka (som ofta har som biverkning viktuppgång) samt även passivitet. För mig var det en omöjlighet att exempelvis gå på gym eller annan form av fysisk aktivitet. Det var en del av min sjukdom som resulterade i viktuppgång, inte att jag frossade i pizza, chips, läsk och godis.

Självklart gick jag upp i vikt för att jag fick i mig fler kalorier än jag gjorde av med men om du står på en medicinering som gör dig konstant hungrig så äter du. Om du dessutom inte har ork att laga hälsosam mat utan mer eller mindre är hänvisad till hel-/halvfabrikat så är det svårt. Lägg till att du inte ens klarar av att gå och duscha så kanske ni inser att det inte bara är att ta sig i kragen och gå ner i vikt.

Alla har en egen historia/"ryggsäck". Sätten att komma till rätta med viktproblemen är säkert lika många som det finns individer. För en del (varav jag var en) är GBP rätt väg. Däremot behövs det stöd både före och efter för att det ska bli lyckat. Jag fick den hjälpen och det tackar jag för.

Men kalla inte alla för lata pga att de inte klarar att gå ner i vikt "naturligt" utan att ni är medvetna om deras bakgrunder och möjligheter som står till buds för just dem.

Jag svarar gärna på specifika frågor om GBP och om hur man lyckas ändra sitt liv med hjälp av denna operation. Tar mig även friheten att avråda de av er som jag inte tror inser den stora livsstilsförändring som denna operation innebär.

*Detta inlägg är inte direkt riktat till er jag citerar utan menat som ett allmänt inlägg i debatten.*

Det är inte meningen att skuldbelägga feta eller säga att GBP i alla lägen är fel. Det finns naturligtvis lägen då det är motiverat att genomföra operationen. Men jag håller fast vid att det övervägande antalet gastric bypassopererade inte alls har varit sådana fall. Har träffat på två personer i min närhet som fått operera sig. Den ena vägde runt 120 kg och hade inga problem med att jobba och spelade även tennis regelbundet. Den andra vägde som mest 130 kg och jobbade även han som vanligt, utan problem med lederna. Helt vanliga människor som man inte skulle reagera på om de kom gående på stan. Möjligen skulle man tänka att de där skulle nog må bra av att gå ner några kilo, kanske.

De båda har nu några år senare mer eller mindre konstanta magsmärtor och illamående, körningar och uppstötningar. En av dem har problem med näringsupptaget pga relaterad tarminflammation och måste få näring via dropp för att överleva.

Dessa båda var helt enkelt friska och välmående, men överviktiga. De ville ha en quick fix men det visade sig att det inte var så enkelt.

Och även om sådana här svåra komplikationer bara drabbar någon enstaka procent av patienterna så är det så lagom kul för de drabbade. Detta på grund av ett helt onödigt ingrepp.

Det verkar vara i linje med det jag lärt mig/hade. 1-2 år med samtal, både i grupp och individ samt kost och träningsschema innan man fick operera sig. Nedgången sista tiden innan operation har att göra med leverreserverna så den ska bli nerslimmad samt fettet runt om om jag inte minst rätt, detta för att undvika skada levern under operationen. Varit med om att personer blir nekade då de inte gått ner inför operationen som de ska.




Det kan såklart gå fel och det bygger på att man sköter kosten och motionen efteråt, men de flesta får inte problem. Större risk för reflux besvär och dylikt uppkommer. Sedan är det väl 5-7 % som behöver reoperera hiatus hernia. https://www.internetmedicin.se/page.aspx?id=452 )

Fördelen med samtal och seriösa övervakade försök som görs via de flesta landstingen antar jag är att man får bort de som gör det för en quick fix. Sedan finns det privatkliniker som inte alls har samma krav där det är enklare att få operation.

Nej "de flesta" får inte problem. Nu har jag inte exakta siffror. Men om du betänker att det har genomförts omkring 7-8000 op varje år sedan tio år tillbaka (minst). Så är det minst 70-80000 patienter. Om en procent får grava problem med tex tarmherniering så är det 700-800 patienter. Helt i onödan.

Man får överväga nyttan med riskerna, det finns risker i alla operationer. MRCP för att kolla gallgångarna efter stenar kan gå fel och personer kan bli rätt sjuk, är ändå gör man liknande för att kunna hjälpa personer bort med stenar som eventuellt kan lossna själv.

Till TS: Kontakta närmsta vårdcentral, säg att du funderat ett bra tag på att göra en övervitksoperation och se var de hänvisar dig, det kan vara bra att ha ett öppet sinne mellan de olika och se vilken du tycker passar dig bäst. Tänk på att det är en lång process som kan vara upp till ett par år innan operationen genomförs om du går via landsting, det finns privatkliniker men som sagt så finns det för och nackdelar med det som tagits upp i tråden. Går du till privatklinik får du bekosta allting själv

[...]
Dessa båda var helt enkelt friska och välmående, men överviktiga. De ville ha en quick fix men det visade sig att det inte var så enkelt.

Och även om sådana här svåra komplikationer bara drabbar någon enstaka procent av patienterna så är det så lagom kul för de drabbade. Detta på grund av ett helt onödigt ingrepp.

Det verkar vara i linje med det jag lärt mig/hade. 1-2 år med samtal, både i grupp och individ samt kost och träningsschema innan man fick operera sig. Nedgången sista tiden innan operation har att göra med leverreserverna så den ska bli nerslimmad samt fettet runt om om jag inte minst rätt, detta för att undvika skada levern under operationen. Varit med om att personer blir nekade då de inte gått ner inför operationen som de ska.

Så du menar alltså att det är värt att operera bort delar av friska organ på friska människor som råkar väga lite för mycket. Fin analys!

Din analytiska förmåga kan man också ifrågasätta, jag skrev att man får överväga risker med nytta. Sedan är det individuellt vad som är värt eller ej, jag lägger inte värderingar i det. Jag hoppas bara folk tänker noga innan det gör ett val och att det blir nöjda.Jag vet folk som varit överviktiga men inte ådragit sig sjukdomar m.m. ännu som genomfört operationen och är väldigt nöjda och fått livsglädje och bättre hälsa. För dem är det helt klart värt.

Jag hade inte opererat mina organ och jag själv brukar säga åt folk att tänka sig för, men för många är det värt den risken.

Det är inte patientens ansvar att bedöma riskerna. Skulden ska ligga 100% hos oansvariga läkare. Såna här saker händer gång på gång inom sjukvården. Ta tex alla tragiska prostataoperationer som utförts i onödan i många fall.

Inför en gastric bypass operation får de veta alla risker och eventuella komplikationer med operationen, om de fortfarande vill genomföra operationen efter att ha följt deras program så ser jag det som att det är upp till patienterna att bestämma. Ingen tvingas till en operation.

Skuldbeläggning som inte är ok när det gäller feta människor är således ok när det gäller operation av feta människor?

Alla vet att man blir fet av att äta för mycket. Den fete vet mycket väl om detta och har full information om riskerna med att äta för mycket. Det är ingen som tvingar dem att gå upp i vikt.

Poängen är att dessa människor vet vad som är bäst för dem men agerar inte därefter. Därför är det läkarens ansvar att hindra dem från dåliga val. När det gäller maten är läkaren maktlös, men inte när det gäller op.

Vad menar du med det fetade? Skuldbeläggning av vad och av vem? Det är få inom vården som förnekar att man blir fet av att man äter för mycket och rör sig för lite, vet inte vad du vill ha sagt med det.

Uppenbarligen har patienterna sätt inte fungerat men nu har det chans att få ytterligare ett hjälpmedel som kan göra att det klarar av det. Jag tror helt enkelt vi har lite olika syn på det här och kommer nog inte komma till konsensus.

Jag menade det jag skrev. Det är kontraproduktivt att skuldbelägga feta för att de är feta. De saknar förmågan att reglera sitt kaloriintag. De vet mycket väl att deras beteende är onyttigt. Ofta är de mycket väl pålästa om vad de borde äta "egentligen".

De har så att säga all information om sitt tillstånd på bordet men saknar förmågan att göra rätt. Det är just därför de söker för sin övervikt. Att därför begära att de ska kunna göra samma sak med informationen om gastric bypass - förstår du verkligen inte min poäng?