För snäll

Hej FB,

Jag hoppas ni kan hjälpa mig med er samlade expertis.

Det är nämligen så att jag är alldeles för snäll. Jag kan knappt bli arg, alldeles oavsett vad någon gjort. Anser alltså att min EQ är skev och överutvecklad, finns det några här som känner igen er? Det är fan skitsvårt att förlåta alla hela tiden,men vad kan det bero på?

Alla svar och idéer hur man kommer ifrån detta jobbiga uppskattas!

Tja!

Inget fel med att vara en förlåtande människa. Det finns för få som är just som du.

Det enda du bör tänka på är att du inte blir utnyttjad!
Väldigt viktigt!

Missread, mvh!

Ovanstående inlägg

Om snäll är motsatsen till dum så tycker jag du bara ska vara snäll. Däremot måste du visa lite karaktär genom att din vänskap ska vara någonting man förtjänar. Du behöver inte vara dum utan bara visa att människor som inte roar dig eller visar dig respekt får din uppmärksamhet.

Att vara snäll är ju en riktigt bra egenskap som många har lite av!!

Peace, Love & Unity!!!!

Jag medger att trådstarten var lite fattig och inte direkt lämnade så mycket utrymme för problematisering så jag skall försöka utveckla mig lite;

Många gånger har jag blivit behandlad på ett sätt som inte är ok, som de flesta människor skulle reagera på var helt vansinniga. Det kan handla om att jobbarkompisar står och skriker på mig hur jävla värdelös jag är. Folk i skolan som gjorde det till sin livsuppgift att trycka ner mig så långt det går etc. Bullies dras till mig på något sätt.

Samtidigt ger jag intrycket av att jag verkligen inte bryr mig om deras infantila yttringar, jag brukar oftast himla med ögonen, säga något vasst och syrligt men gå därifrån. Detta är tydligen väldigt provocerande för denna typ av människor för det blir alltid mycket värre efteråt. Det är här mitt problem kommer in - jag KAN inte ta en konflikt. Jag blir livrädd av någon sjuk anledning och går alltid därifrån när jag märker att det är på gång.

Som bakgrund kan jag säga att jag sedan liten haft våld nära inpå, och jag utövade sedermera våld i samförstånd i form av sk fotbollsvåld under en lång tid. Jag är alltså inte rädd rent fysiskt, men helt oförmögen att hantera konflikter.
Någon med en idé vad detta kan bero på? Mitt självförakt när jag inte står upp för mig själv är enormt och jag mår jävligt dåligt av det helt enkelt.

Men fy fan, att inte kunna stå upp för sig själv måste ju vara hemskt. Vadå, du låter folk spotta på dig lite som de vill eller? Jag skulle aldrig ta att vara någon sorts punchingbag. Hade jag märkt att någon försökte sätta en sådan stämpel på mig, att liksom folk bara kan komma och kasta skit utan att jag kommer göra något, då hade jag blivit extremt förbannad och troligtvis kastat personen till backen med ett antal slag och sparkar i följd.

Liksom, vem fan har rätten till det? Tycker du borde gå till en psykiatriker som kan hjälpa dig för ingen normalt funtad person vill bli behandlad som du. Lätt att säga "men stå upp för dig själv för fan", men jag vet ju inte hur din livssituation ser ut. Dock tycker jag du ska se denna tråden som en varningsklocka. Det har gått för långt, nu får det fan vara nog.

Ja, ungefär så. Det är förjävliga konstigt egentligen men precis så är det.
Får tacka för din input, för även om det är ganska "rakt på" tror jag att det är bra för mig att höra sådant, och precis som du säger är det ju något jag måste ta tag i.

Alltid när jag hamnat i slagsmål är det som om världen blir svartvit och jag tar igen för alla gånger jag som liten sett morsan spöas av sin gubbe - kanske är det ett självförsvar - för jag har liksom ingen gräns när det händer. Vill det sig illa skulle jag nog tyvärr lätt kunna spåra ur och fortsätta slå tills det bara fanns en blodpöl kvar.
Vill dock understryka att jag absolut aldrig skulle klappa på min fru eller något sådant. Hon är min enda räddning här i världen som jag ser det.

Men som du säger är det ett stort problem, och det var därför jag skrev det under forumet psykiska problem.
Tack för ditt svar, det gör skillnad.