Bygga upp sin självkänsla och självförtroende

Så hur kan man bygga upp sin självkänsla och självförtroende, för att sedan bli en ''bättre'' människa?

Jag kan nog säga att jag inte har sådär jäkligt dåligt med självkänslan. Men dock så är självförtroende det mesta som är negativt.

Till och börja med, så vill jag bara kolla om jag har uppfattat det rätt med de två orden. Självkänsla är då när man känner att man är aktrativ och känner att man kan klara av vissa saker.

Medan självförtroende är mer att man skall skippa några aktiviteter (även om man finner de intressanta, så skippar man de) just för att man själv tror att de kommer gå dåligt, och möjligtvis kanske skulle göra bort sig.

Rätta gärna mig om jag har fel i nån punkt. Nån som är mer kunnig kan jätte gärna bygga upp meningen och berätta de exakta punkterna om skillnaden mellan självförtroende och självkänsla.

Men min stora poäng i denna tråd, är att få svaret på hur man kan bygga upp sin självförtroende och självkänsla.

Tack på förhand!

Mvh Snep

Om du är osäker på definitionen, varför googlar du bara inte innan du postar inlägget?

Självförtroende definieras som den egna tilltron till sin egna förmåga att klara av saker. Självkänsla definieras som den uppfattning du har om dig själv, eller självbild.

Dessa hänger såklart tätt samman, svårt att ha superbra självförtroende men dålig självkänsla och tvärtom. Så att dela upp dem som två skilda saker som båda skulle kunna bearbetas separat känns lite märkligt.

Ett sätt att bygga upp båda är att bryta gamla mönster och prova nya saker. Jättejobbigt först om självförtroendet är lågt, men allteftersom du provar saker du tidigare undvikit kommer både självkänsla och självförtroende att stiga när du märker att det faktiskt går bra. Oftast är det bara du själv som är det stora hindret från att utvecklas.

Har själv überkasst självförtroende, och hoppas få lite svar i tråden!

Har inga bra tips själv förutom att kanske göra saker som man egentligen inte vågar och på så sätt bygger upp förrådet med vad man vågar och inte, för att sedan ha fler grejer man kan komma på som man vågar vs inte vågar.

ortoligt skark självförtronde som måste försvagas av "något".
sjävförverkligad och regelmästare i mitt liv och i samhället.

Hade uruselt självförtroende + självkänsla för fyra år sen, sen bytte jag umgängeskrets och vips, nu har jag väldigt bra självförtroende + självkänsla. Antagligen så är det folket omkring som trycker ner dig, kan vara passivt, men det är bättre att vara med andra helt enkelt, folk som uppskattar dig mer, sen om du tycker om dina vänner så kan du alltid vara med dom när du har fått bättre självförtoende etc

Förenklad beskrivning

Självkänsla -> du vet vad du behöver för att må bra och tycker att du förtjänar det


Självförtroende -> du ser till att skaffa det du behöver och låter inte rädslor och andras
åsikter styra dig.

Självförtroende är ju situationsbetingat.. så du kan va självsäker inför matteprovet och tre timmar
senare känna dig osäker på gympan. Om du är kass på fotboll och grym på matte.


Men en person som har
"högt självförtroende" som ett karaktärsdrag skulle inte känna sig mindre bra som människa bara för att han eller hon suger på fotboll. Om hon genuint ville bli bättre på fotboll för sin egen skull så skulle hon träna stenhårt och skita i vad folk tycker... eller om hon inte tycker det är kul så skulle hon inte bry sig om andra tycker att hon är kass. Hon gör det HON vill och låter inte andra styra det.

Fattar du?

har fundering kring ämnet, vad har ni gjort för att förbättra erat självförtroende?

Har en enkel fråga; får ni bättre självförtroende när det är mörkt, eller är det ingen skillnad?
Detsamma gäller utomhus, berätta om några skillnader sker.

Jag känner mig mkt tryggare i mörkret, skuggorna osv. Har (bla) social fobi kanske drf.. Tkr inte om att vara med andra människor eller vara ute i dagsljus osv.

Skit i att sätta etiketter på dig själv. Några personer (psykiatriker) som hade omröstning om att införa en ny diagnos för W.H.O och det accepteras som en allmän fakta. Det är inte sant att social fobi är en sjukdom. Du är en frisk person som har gått in i försvarsläge på grund av att ditt nervsystem har lärt sig att länka sociala situationer till smärta. Förmodligen har du växt upp i en familj där du på nåt sätt förminskades, eller så blev du mobbad i skolan eller i fotbollen, på jobbet eller liknande. Du kan lära din hjärna att du inte behöver känna rädsla men det kan ta ett tag. Försök att utmana dig själv men också ha acceptans att just nu är du inne i en social svacka, med goda skäl!! Det betyder inte att du "är sjuk".. Jag kan garantera dig att om du suddar bort den stämpeln så är halva jobbet gjort om inte mer. Skam föder skam.. och det är grundproblemet för blyghet. Man känner att något hos en är fel och måste döljas.

Ut och testa dina vingar , skit i att vissa kommer döma dig. Visste du förresten att dom som märker att man är blyg ofta känner igen det hos sig själva? Om folk märker att du är blyg men ändå håller huvet högt och gör ditt bästa utefter din förmåga så kommer dom se upp till dig, inte se ner på dig.

Har samma problem, social fobi. Känner mig jämn och ständigt otrygg och obekväm i skolan och när jag kommer in i ett mörkt eller ut så släpper det nästintill helt.
Kan hålla med ovanskrivande att det inte är en sjukdom men fortfarande så himla plågande.

Jag skrev dock aldrig att det var en sjukdom. Var min sociala fobi kom ifrån kan ha med andra diagnoser jag har, eller för att min uppväxt inte var den bästa, aldrig mobbad elr liknande, men jobbiga problem inom familjen.

Var den nu än kom ifrån, kändes det bättre när jag "fick reda" på att jag led utav (bland annat) social fobi. Det var som en slags förklaring, "aha men då är jag inte helt lika sjuk i huvet som jag trodde, utan det är pga de och de" osv. Ungefär.
Så på det sättet kändes det bättre med "stämpeln".

Sen har du helt rätt i det du skriver, att man måste gå utanför sin comfort zone för att övervinna sin sociala fobi.

OnT så kan man träna upp sitt självförtroende och sin självkänsla med samma teknik. Göra saker som man inte vågar göra osv. It's all in your head