Hur kommer de sej att tjejer alltid vill flytta ihop?

Jag förstår inte det heller. Jag är verkligen inte typen som kan tänka mig någon form av inneboende överhuvudtaget. Varken att bo ihop med en polare eller flickvän eller liknande. Visst att sova över hos varandra ibland eller att bo hos varandra kortare perioder är en sak eller att man kanske delar en gemensam sommarstuga ute på landet, men har egna lägenheter inne i stan. Men inte att bo ihop permanent.

Det är väldigt viktigt för mig att ha eget space och att kunna vara herre i mitt eget hem och att göra som jag själv behagar. Om man ska bo ihop med någon, då får man ju plötsligt någon annan att behöva anapssa sig efter och måste kanske offra en del saker och kompromissa och då försvinner ju den viktiga delen av mitt liv.

Då kräver ju det att man måste vara väldigt kompatibla och att till stora delar vara överens om hur ett hem ska skötas och hur saker och ting ska vara i ett hem. Är man för olika på det planet, så skulle det inte fungera för mig. Men det betyder ju inte att man kan vara kompatibla och tycka likadant om andra saker, men att man kanske inte fungerar att bo ihop bara.

Sen är jag en sådan som, som sagt tycker att det är viktigt att kunna ha egen tid och att kunna ha tid i från varandra, att jag skulle bli tokig om jag skulle vara med min flickvän HELA TIDEN 24/4. Jag behöver ha möjligheten att kunna sakna och längta efter en flickvän ibland, för då uppskattar man tillfällena när man väl ses ännu mer och att man verkligen försöker ta vara på den tiden man har tillsammans. Det blir mer speciellt på det sättet.

Risken om man är med varanda hela tiden och jämt och ständigt, är att det tillslut blir FÖR mycket och att man kommer att kvävas i relationen och att man kanske tröttnar tillslut och kommer in någon slags slentrian. Jag tycker det är bättre när det är lite balans mellan den egna tiden och kvalitetstiden man har med sin flickvän. Jag tror att det är grunden för att en relation ska överleva i det långa loppet.

Sen allt prat om att man sparar pengar och att man kan avlasta varandra ibland och hjälpas åt i hushållet o.s.v. Är väl iofs sant. Men för mig är det egentligen ganska ovesäntligt, för mig är det viktigare att göra val som lägger grunden för ett välmående, stabilt och långvarigt förhållande, än alla pengar i världen och att man kanske har sparat några kronor här och där.

MEN, det är så här JAG fungerar och resonerar. Jag säger inte att andra ska tycka likadant och andra människor får göra precis som dom vill. Och om det finns par som fungerar jättebra ihop i ett gemensamt beoende och som trivs jättebra med det, så är jag glad för deras skull. Absolut. Men jag tycker bara att det är sådan fixering vid här att man måste bo ihop hela tiden, som att det är en oskriven regel när det kommer till förhållanden, att det redan finns en färdig plan som man måste följa. Att man måste flytta ihop, förlova sig, skaffa barn, villa och volvo o.s.v. Att man liksom förutsätter att det är ett naturligt steg i en relation och att det ska vara så, bara för att det är så, för annars är relationen dödsdömd.

Ja dom är inte lite luriga.


Ja StyleWars hade ju ett utmärkt svar, att man blir en enhet. Kompromissa får man så klart göra men att inte gå och trampa varandra i hälarna hela tiden är givetvis viktigt, båda måste få lite egentid.

Jag är tjej och vill definitivt flytta ihop med min kille i framtiden. Tänkbara fördelar (för honom) inkluderar:

- Billigare boendekostnader och matkostnader.
- Mindre tid behöver läggas på matlagning, städning, disk, tvätt osv.
- Mer närhet.
- Mer sex.
- Mindre tid behöver läggas på resor fram och tillbaka till mig, vi behöver inte "planera" att träffas och därför kan han få mer tid över till att träffa vänner eller ägna sig åt fritidsintressen.
- Vi kan komma varandra närmare och lära känna varandra på riktigt och dela våra liv med varandra fullt ut.

Som jag ser det så är det bara människor som är rädda för sann närhet som inte skulle vilja bo tillsammans med någon man älskar. Sorgligt...

Ja, absolut! Egentid är bland det viktigaste som finns. Som enhet är det lättare att ha högkvalitativ egentid, om den ena parten inte godkänner detta eller är som ett plåster så har man begått ett misstag.

Man uppskattar att sitta i kalsongerna och spela PS3 och käka pizza betydligt mer än när man inte har en enhetskonstellation, det är som en religiös upplevelse. Sen ser man till att fräscha till sig och lägenheten tills andra parten dyker upp så vankas det instant maratonsex för man har längtat efter varandra. Is najs!

Jag bodde med min flickvän nästan ett år och efter ett halvår så blir det riktigt jobbigt, nu har jag bara en 2a men min privata sfär, mitt privatliv och att göra precis som jag vill utan att någon tycker till är borta med vinden.

Nu är vi särbo och det är ganska skönt, även fast hon försöker vara här många dagar i veckan så får man skicka hem henne ibland när det blir för mycket. Det är bra att kunna längta till någon / något.

det ligger lite i hur puckot säger.

Finns folk som har långvariga särboförhållanden och tycker att det funkar bäst. Vi är ju olika som personer när det gäller behovet av en personlig zon. Sen tror jag som nån skrev att det i TS fall också kan handla om att han inte träffat rätt tjej än. Men det är absolut möjligt att det är ett bestående personlighetsdrag som kan bli knepigt att få ihop med ev. tankar om att bilda familj och få egna barn.

Själv är jag lite bådeoch. Njuter mycket av ensamhet men har behov av regelbundet sällskap också. Passade egentligen jävligt bra att bo i studentkorridor. Har ganska lätt att avskärma mig mentalt hemma vilket är både en fördel och nackdel: Jag skapar ganska bra egentid genom att stänga ute omvärlden, men det är flera tjejer genom åren som haft synpunkter på det och med mina ungar kan jag få dåligt samvete ibland. Ett råd till TS och andra skulle nog ändå bli att försöka hitta nån med ungefär likadan personlighet, för det blir garanterat slitningar med en tjej som vill umgås mycket mer. Å andra sidan måste man själv också inse att relationer kräver kvantitet och inte bara "kvalitetstid". Man ska inte tro att man kan ha tjejen som i en liten ask och ta fram när det passar.

Fast alla som har bott ihop med sin partner vet att det blir precis tvärtom.

Nja. Jag bodde tillsammans med mitt ex och han var nöjd p.g.a ovanstående anledningar. Så det beror nog på.

Nyckelordet i din mening är "ex".

Du vet väl inte varför de gjorde slut? ^

Antar för att dom flyttade ihop.

Nej. Det tog slut av helt andra anledningar - främst som hade med religion, familj och värderingar att göra. Att bo tillsammans var jättefint