Brottsbalkens 5e kapitel behandlar ärekränkning.
1§ Den som utpekar någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller eljest lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning, dömes för förtal till böter.
Var han skyldig att uttala sig eller var det eljest med hänsyn till omständigheterna försvarligt att lämna uppgift i saken, och visar han att uppgiften var sann eller att han hade skälig grund för den, skall ej dömas till ansvar.
Vad du gör är att antingen utpeka någon som brottslig eller klandervärd, eller mer främst: Du lämnar uppgift för att andra ska missakta denne.
Anledningar till att ej dömas för förtal:
Först sanningsfrågan. Den måste antingen vara sann eller att du hade riktigt bra anledning att tro att det du sa var sant.
Sedan så räcker det inte med att det var sant, du måste ha haft en riktigt god anledning att säga det också. Men titta också på nästa paragraf.
2§ Är brott som i 1 § sägs att anse som grovt, skall för grovt förtal dömas till böter eller fängelse i högst två år.
Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om uppgiften genom sitt innehåll eller den omfattning i vilken den blivit spridd eller eljest var ägnad att medföra allvarlig skada.
När det bedöms om brottet är grovt så tittar det på om hur mycket uppgiften blivit spridd, eller om hur spridd det var meningen att uppgiften skulle bli. De tittar alltså både på hur spritt det blev och vad tanken var, och de bedömer efter den värre.
Titta på en kommentar till 2§ från NJA 1992 s. 594:
Om ett meddelande lämnats i en kränkande form, fått stor spridning genom till exempel publicering på Internet samt varit ägnat att medföra allvarlig skada, kan det tyda på att det är fråga om grovt förtal.