Lyx - objektivt eller subjektivt?

Hej!

Anledningen till mitt inlägg är en diskussion, som jag tyvärr förlorade, angående lyx.

Jag menar: lyx är något subjektivt. Exempelvis kan min lilla samling vitaminer och kosttillskott vara lyx för mig, medan det inte räknas som lyx för någon som är ointresserad av detta. Precis på samma sätt som en 30 fot lång båt gjord av guld och mahogny inte är lyx för mig.

Min vän: lyx är något objektivt. Han menar att min lilla samling vitaminer placerar sig relativt, som i en skala av kvalitet, där vissa människor på grund av brist på pengar, inte kan köpa dessa preparat och där andra, på grund av överflöd av pengar, kan köpa dyrare "sperma-hudkrämer" eller "bergs-get-bajs-elixir", vilket då (en aning förkortat) enligt honom innebär en objektiv sanning: vissa saker är lyxigare än andra. Oavsett vad jag tycker är "lyxigt för mig". Samma sak menar han gäller båten: den besitter vissa kvalitéer som ÄR lyx, objektivt sett.

Vad tänker ni? Finns det något sätt att utveckla tänkandet kring denna fråga?

Ha en bra kväll!

Det ligger i betraktarens öga är en gammal devis. Dvs att du ts är inne på rätt spår.

Din kompis har fel, imo. Om lyx är objektivt, så ska jag tycka om rysk kaviar.
Men jag hatar rysk kaviar, har smakat det en enda gång.

Så för mig finns det inte så mycket utrymme för att din kompis skulle ha rätt.

Vad som uppfattas som lyxigt är självfallet subjektivt. Däremot kan man väl argumentera för att ordets betydelse syftar på sådant som är av hög kvalitet och svårt att få tag på, och inte vad som uppskattas av individer.

Kommer vi överens om att ordet innebär det svåruppnådda, finns det viss sanning i att säga att lyx är objektiv. Att äga en yacht blir då lyx, även om det inte nödvändigtvis är eftersträvansvärt för det stora flertalet.

Men, då beror detta enbart på språkets struktur och inget annat. I ett universum där till och med tid och rum bokstavligen är subjektiva för var och en, känns det löjligt att hårddra en sådan banal sak som lyx till att vara objektivt. Det får inte glömmas att det krävs en människas subjektiva sinnen och medvetande för att ens kunna hantera ett sådant koncept.

Schopenhauer delar in behoven i tre kategorier:

1. Naturliga och nödvändiga, t.ex. mat, vatten, sömn, skydd mot väder och vind.
2. Naturliga men inte nödvändiga, t.ex. sex.
3. Onaturliga och inte nödvändiga.

Behoven i kategori 1) är sådana som man dör om man inte tillfredsställer.

Behoven i kategori 2) är obehagliga att avstå ifrån, men det går inte att dö av att tvingas avstå från dem.

Behoven i kategori 3) är sådana som varken är livshotande eller vållar stort obehag att avstå ifrån.

Ni definierar ordet "lyx" på olika sätt. Kalla din version för "röd lyx" och hans version för "blå lyx", gå sedan vidare i era liv.

Lyx baklänges blir Xyl, uttalas som syl. En syl är en vass egg dvs ett smalt område som markerar den yttersta och vassaste gränsen på ett blad. Om man överför den liknelsen när det gäller lyx till andra områden så handlar lyx om den yttersta och yppersta eliten vad gäller olika prylar och upplevelser. Det kan handla om den allra senaste och dyraste tekniken, det allra senaste inom bygg.

Det finns bara en objektiv sanning när det gäller lyx och det är tiden eller rättare sagt fri-tiden. Att få en så bekväm och bekymmerslös tid här på jorden som möjligt.

Lyxhus/Yacht- Leva sin tid så bekvämt som möjligt
Spa- Slappna av dvs återigen leva bekvämt
Skönhetsbehandlingar- Vrida tillbaka tiden så mycket det går.

Detta var bara några exempel. Men den minsta gemensamma nämnaren för alla typer av lyx, och som kan sägas vara en objektiv sanning angående just lyx oavsett vad man tycker om är just tiden. Det är fritiden samt hur bekväm och rolig den tiden är som är lyxen. Man brukar ju också säga att tid är pengar. Man kan således säga att fritid kostar pengar, ju mer pengar man har desto mer fritid kan man ha och ju bekvämare kan man spendera den tiden. Så det finns en korrelation mellan pengar och lyx. Lyx är dyrt. Är man fattig har man liten fritid, och inga medel att spendera den eventuella fritid man har på ett tillfredsställande sätt.

Så man kan säga att Lyx= Bekväm och rolig fritid

Det är den objektiva sanningen och minsta gemensamma nämnaren. Specifika grejer som olika personer anser vara lyxigt kan dock vara subjektivt.

Varför diskuterar ni huruvida 'lyx' är 'objektivt' eller 'subjektivt när ni inte ens kommit överens om vad ordet 'lyx' innebär?

Både "lyx" och "valfritt-mängd-mått" är subjektiv.
Man kan säga rent objektivt att någon har mer än den behöver men det kan sedan skalas ned till ett riskorn och därmed hamna långt ifrån alla icke-svältandes syn på lyx.

Schopenhauer var en ganska tragisk figur som aldrig någonsin kom i närheten av en kvinna. Förvånar mig inte att han uttryckte sig så. Och jo, sex är nödvändigt, för överlevnad. I annat fall dör vi snart ut. Men är man så uppfylld av sig själv (kanske rentav narcissistisk) som man blir av att leva i ensamhet så tänker man väl kanske inte på mänskligheten i stort när man definierar "nödvändigt".

För att gå lite mer On-topic: Lyx är väl ett kulturellt begrepp, dvs objektivt inom den egna grupptillhörigheten. Kan bli lite svårdefinierat när kulturgränserna suddas ut med olika subbgrupper hit och dit

För att något ska betraktas som lyxigt ska det enligt mig vara överflödigt. Det ska vara något man egentligen inte måste ha. Dels ska det också vara svårt att uppnå och bara i praktiken kunna vara tillgänglig för en begränsad skara människor. Din lilla vitaminsamling är förvisso överflödig men relativt med dina landsmän så kan de flesta få tag i en sådan om de ville. Relativt med världen så är den säkert ganska lyxig dock.

Kan man definiera lyx såsom "att aldrig behöva göra något man inte själv vill"?
Man är inte fri att göra precis vad som helst, men man behöver ändå inte avstå något.

Det vore lyxigt, men jag tycker ändå inte att det innesluter hela begreppet. Lyx finns i flera former!