Vems liv hade du tagit?

Varför ska man ha ihjäl en familjemedlem och fin kamrat? Nej jag skulle sätta en kula i en främmande människa istället. Det föds nya hela tiden.

Egentligen är ju att ta en människas liv ganska naturligt val om man tänker efter.. Vem överpopulerar jorden? Människan... Vem utrotar andra djur för att göra det bekvämmare för sig själv eller bara för o sälja en del från djuret? Människan... Just nu säger ju forskarna att allt kan bli fucked om vi fortsätter fördärva jorden som vi gör och därför borde ju att ta en människa liv det bättre valet...

Dödar människan.

Husdjur --> Filosofi
/Moderator

Jag hade tagit ett djurs liv.
Eller valt inget.
Det finns alltid ett val att inte göra ett val.

Nu var ju inte det ett alternativ i frågeställningen.

Själv skulle jag hellre döda någon jag inte känner än ett nära husdjur.

Det fanns inte ett alternativ beskrivet i meningen,
Men i meningen finns en osynlig parameter,
och det är att man alltid kan välja ingenting. (i praktiken)
I teorin och logiken förstår jag parametrarna, av det valet.
Men vi kan inte föra över den teorin till verkligheten i form av två val.
Teori är teori, en fantasi, en ide. (och frågeställningen avspeglar en ev verklighet)
Man kan se på frågan ur ett pragmatiskt perspektiv med.


Men för att slippa den frågan,
så svarade jag ett djurs liv.
För att det känns mindre smärtsamt att ta ett djurs liv än en människas.

Husdjuret kan vara en vandrande pinne eller en spindel.

Människan i alla lägen, inte för att jag gillar djur, Utan för att det finns på tok för många människor i dagens samhälle.

Jag hade dödat människan, eftersom jag smetat ner min hund med en massa klibbiga, starka känslor som fäst på honom. När jag ser min hund och tänker på vår goda relation som jag investerat så mycket känslor och engagemang i, ser jag inte ett djur - jag ser en individ. Jag ser ett "objekt" vars värde även är materiellt eftersom jag genom åren kommit att associera honom med positiva tankar, empati, vänskap och lojalitet.

Mitt val har flera dimensioner men det är huvudsakligen ett själviskt val. Min hund betyder mer för mig eftersom vi har knutit an. Jag känner känslor, jag känner honom som en individ, jag ser honom som en värdefull klenod vars lojalitet blivit stark på grund av den kärlek jag överöst honom med och tid som jag gett vår relation. Det är för mig ett så givet val att frågeställningen förbryllar mig, varje gång den dyker upp (vilket händer titt som tätt).

Tanken på att ta livet av en individ som jag har en relation till på något sätt känns så moraliskt depraverat. Vi är alla utkastade i världen och de relationer vi etablerar med andra individer är värda så mycket. Jag är lojal mot mina vänner, min familj, min flock. En okänd människa är en främling, en anonym.

Jag skulle dödat mitt husdjur 365 dagar om året. 365 dagar om året skulle jag påminna mig själv om beslutet jag tog var moralisk rätt. Från människan kan jag få ett tack medan djuret kommer fortfarande styras av sina drifter och glömma dagen jag räddade det.
Mitt beslut skulle inte ändras oavsett hudfärg, etnicitet, nationalitet eller förstånd personen har.
Den människa jag räddar kan skapa en verklighet som inget djur är kapabel till.
Man kan inte skapa ett band med ett djur och se den som en individ. Egentligen så är det våran drifter som speglas i hunden som vi dras till. Med en person kan vi skapa möjligheter och liv. Skapa erfarenheter och utvecklas till en bättre person.