Godmorgon Flashback! Jag ber om ursäkt i förhand för eventuella stavfel, grammatikfel, andra fel osv osv pga den tidiga timman.
Jag har precis kommit hem från ett nattskift och sedan klockan 01:00 cirkus har jag haft det jobbigaste av problem.
På mitt jobb går jag mycket. Böjer mig rätt mycket i knepiga ställningar men inget som skulle kunnat ha föranleda mitt problem såpass.
Nu är det såhär att allt var frid och fröjd i hela mitt liv fram till ca 01:00 inatt. Satte mig ner i ca 15 minuter och pratade med en kollega innan jag gick vidare. När jag reste på mig och gått ca 10-20 meter började jag känna att mitt högra ben (knä) inte riktigt var som det brukade.
Kort och gott: Benhelvetet vägrade bära mig. Det gjorde (läs GÖR) så förbannat jävla ont när jag stödjer på knät att man kan dö.
Det är liksom inte i själva knäskålen eller så utan det är baksidan i knävecket som det trilskas.
Jag kan sparka med benet samt röra knäleden fram och tillbaka utan någon som helst smärta eller problem i ostödjat läge. Dvs med foten ovanför marken men så fort jag går så får jag ta i för att hålla mig på foten, alternativt försöka hålla tillbaka smärtan.
Den känns liksom... klämmande eller...'klumpig' så att säga. Ungefär som om jag skulle ha en boll mitt i knävecket fast... ja.. Det är svårt att förklara.
Det gör inte ont när jag sitter eller rätar ut benet och exempelvis trycker på knäskålen. Smärtan och problemen uppstår ENDAST vid belastning i form av att gå eller på någotvis stödja på benet.
Tacksam för svar. Nojjar som fan.
Jag har precis kommit hem från ett nattskift och sedan klockan 01:00 cirkus har jag haft det jobbigaste av problem.
På mitt jobb går jag mycket. Böjer mig rätt mycket i knepiga ställningar men inget som skulle kunnat ha föranleda mitt problem såpass.
Nu är det såhär att allt var frid och fröjd i hela mitt liv fram till ca 01:00 inatt. Satte mig ner i ca 15 minuter och pratade med en kollega innan jag gick vidare. När jag reste på mig och gått ca 10-20 meter började jag känna att mitt högra ben (knä) inte riktigt var som det brukade.
Kort och gott: Benhelvetet vägrade bära mig. Det gjorde (läs GÖR) så förbannat jävla ont när jag stödjer på knät att man kan dö.
Det är liksom inte i själva knäskålen eller så utan det är baksidan i knävecket som det trilskas.
Jag kan sparka med benet samt röra knäleden fram och tillbaka utan någon som helst smärta eller problem i ostödjat läge. Dvs med foten ovanför marken men så fort jag går så får jag ta i för att hålla mig på foten, alternativt försöka hålla tillbaka smärtan.
Den känns liksom... klämmande eller...'klumpig' så att säga. Ungefär som om jag skulle ha en boll mitt i knävecket fast... ja.. Det är svårt att förklara.
Det gör inte ont när jag sitter eller rätar ut benet och exempelvis trycker på knäskålen. Smärtan och problemen uppstår ENDAST vid belastning i form av att gå eller på någotvis stödja på benet.
Tacksam för svar. Nojjar som fan.
