Barnsligt eller sjukt?

Paranoia? Eller ett tvångsmässigt tankesätt som jag kan ändra?
Vill inte tänka på det övernaturliga, men kan inte sluta när jag väl börjat.
Dubbelkollar så att ingen sitter på balkongen om kvällarna när jag ska ut och röka (2etg). Men då jag ändå har kommit ut så kollar jag in nästan hela tiden. Tänker att det kanske har tagit sig in där. Jag är beredd på att hoppa ner till gräsmattan om tanken var sann. Tankar om att djävulen kan hoppa fram om jag tittar mig själv i spegeln 3 gånger eller fler, jag är fortfarande mörkrädd 25år nu.

Pratade med min mamma om hur jag var som yngre innan drogerna så sa hon att jag ofta sa att jag hör något som stör mig i mitt huvud. Hade ingen aning om det.
Men hon kanske missförstod mig, jag har alltid haft problem med att somna. Jag hör inga röster idag, men jag plågar mig till kraftig ångest själv med tanken av att höra något jag inte ska höra.
Som liten sprang jag till mammas rum för att dubbelkolla att mamma inte hade blivit något annat som skelett eller djävulsliknande varelse.
Med panik skrek jag alltid mamma mamma. Tills jag visste, hon var kvar.

Nu som 25 åring så vänder jag på mig i sängen mycket och lägger om täcket så att om det skulle dyka upp något så är jag kanske lite tryggare om ligger så.

Har en hel del som går i den kategorien, att skrämma upp mig själv så att jag nästan inte förstår verkligheten.

Någon med liknande problem? Lite råd med detta sjuka tänkandet?

Det kanske låter knäppt men jag vet inte vad jag ska göra.. Alla sa att det växer bort med tiden. FÖR FAN det blir värre med tiden.

Nu går dessa kraftigaste känslorna och tankarna i perioder.

Är jag bara barnslig och inte har vuxit upp eller vart kommer det ifrån?

Ursäkta att jag inte svarar på allt du beskrev så noggrant som möjligt. Men vill ge dig något.


Jag har hobby-forskat lite om paranoia och schizofreni för att min biologiska pappa var paranoid schizofren. Det du säger att folk säger att det går bort med tiden är smörja. Man kan inte redigt ha det i tidig ålder, det kommer lite senare. Så du borde googla lite på det och kanske söka lite i forumet.

Det jag kan dela med är att du ska ta reda på vad som kan "framkalla" sjukdomen och göra den värre, så du kan undvika detta.

Stress, ångest och jätte-mild paranoia har jag också som du beskriver. Du skall undvika marijuana, hash och det, för att ämnet THC är skadligt och framkallar schizofreni för vissa.


Du ska verkligen prata med en psykolog eller en expert om detta. För du kanske kommer ångra dig senare i livet. Jag har nämligen kontaktat en psykolog för jag tänker som du gör nu, och jag är 20 år. Jag vill ta tag i detta tidigt.

Tack för att du delade med dig av detta, jag har alltid varit rädd för att bli galen. Men jag vet att jag kan få hjälp i tid.
Röker inte hash eller maja, sista gångerna har varit det motsatta till den bra känslan man hade. Det var den värsta paranoian jag varit med om.

Vet du om läkemedel mot adhd kan förvärra detta eller hjälpa en. Det är svårt att hålla dosen låg eftersom man alltid har självmedicinerat sig med rök heroin, benzo eller amfetamin.
Har slutat med heroin, men uppåt och benzo kan jag inte lämna. Blir lugn av mindre doser adhd mediciner men kan inte låta bli att ta mer än den dosen jag blir lugn av så det framkallar ju dessa tvångstankarna jag lite då och då haft. Försöker ganska ofta trycka ut födelsemärken, utrota småkryp.

Men detta med röstgrejerna i mina unga dagar förstår jag inte...

Ska ta upp paranoian mer prioriterat nästa psykologtimme. Har gjort klart den stora testboken med honom och jag frågade ju vad det mina psykiska problem lutade sig åt - instabilpersonlighets störning och paranoia.
Men det kan väl vara så att det är mer åt paranoidpersonlighets störning??
Är man medveten om att man är schizofren sjuk om man är det???

adhd-medicin kan förvärra psykotiska symtom och paranoia, ja. och är man schizofren vet man inte om det. man tycker att man själv är frisk, så schizofreni ska du inte oroa dig för. prova att när tankarna kommer upprepar du "det är en tanke. lägg åt sidan" tyst för dig själv och försöker distrahera dig. det är svårt och kräver träning, men det går. denna taktik tillsammans med antipsykotisk medicin har nästan helt eliminerat min paranoia

Får sobril just nu och stilnoct.
Allt är slut, vågar inte fråga läkaren om mer innan jag ska ha det.
Men fick valium ett tag innan det men gick tillbaka till sobrilen. Man måste väl få ut något starkare som xanor typ för de svåra perioderna?

Jag försöker lägga tanken åt sidan men då dyker fler upp istället och den som redan ligger borta kommer tillbaka starkt.
Ibland när jag känner att jag kan lång tid med paranoia så räcker det att någon nämner något som är ett känsligt ämne för mig just då.
Som min kille och jag satt och prata och plötsligt kom vi in på spåret där man lekte med anden i glaset som liten. Det gjorde inget men han sa; - Han heter Lucifer...
Då kom hela paranoia skiten.
Tankarna, nerverna, ångesten, rädslan, tvångtankarna på en gång och ville inte sätta sig i tanken att det bara är tankar... Då tänker jag värre, shit tänk om det är i natt jag blir besatt och då undviker jag att göra något vissa speciella klockslag. Som då när datumet var 060606 la jag om i telefonen till 060607.

Djävulen är nog min största rädsla, inte för att han ska göra mig något ont fysiskt, men att bara komma och försvinna skulle skadat psyket så jag nog skulle fått psykos om inte det redan var en psykos "om" det skulle hänt.