Ålder: 20
Kön: Man
Vikt: 85kg
Längd: 186cm
Tidigare erfarenhet: Cannabis, spice, svamp, lustgas.
Förord
Är väldigt fascinerad utav droger och vad de kan göra med den mänskliga hjärnan. Sen jag tog svamp för första gången har jag varit helt såld på det.
Det var ett tag sen sist jag svampade så jag föreslog idén om att göra det igen för min polare, "Oscar". Han, som jag är en otrolig fantast, blev överhypad!
Vi kände att vi skulle ha med en 3:e person eftersom sist vi båda hade gjort det, hade vi gjort det tillsammans.
"Musse" blev minst lika hypad som Oscar blev när jag först pitchade idén och vi alla kom överens om plats, datum och hur vi skulle utföra det hela.
Vi beslutade att vi skulle infinna oss hemma hos Musse. Både jag och Oscar tog med våra datorer, ifall att vi inte skulle få någon effekt.
Förberedelser 16:00
Jag anländer till Musse, plockar upp mina saker, installerar datorn, beställer pizza, tänder en holk och chillar.
I mitt eget sinne vill jag känna att vi har en ritual som innefattar att vi degar ner oss tillsammans och bara njuter av varandras sällskap då det väntar en magisk resa närmre kvällen.
Oscar hade fått tag i 4.7g cubensis och 2.8g toppisar som vi egentligen skulle brygga te utav, men vi beslutade att tugga upp vår egen dos. Vi delade upp det så alla fick lika stor dos av båda sorter.
Jag känner mig laddad!
Klockan 22:00: Intag
Vid denna tidpunkten var vi alla väldigt otåliga men vi hade bestämt att vi skulle ta svampen precis vid klockan 22 så kunde vi trippa under hela natten.
Jag är den första som lyckas tugga ner den horribla svampen. Det smakar jord och gammal svamp så jag sköljer min mun flera gånger med vatten.
Efter alla har klökts, hostat och haft sig så slår vi oss ner i soffan tillsammans med Tenacious D: Pick of destiny.
Vi sitter där och tittar på filmen i väntan på att ruset ska komma.
Klockan 22.30 Moralprov
Alla tre sitter och glor mestadels. Känner själv att jag inte riktigt kan komma in i filmen.
Oscar börjar helt plötsligt röra på sig och kollar runt väldigt mycket. Han berättar att kicken har börjat smyga sig på för honom.
"Nice för honom" tänker jag. För mig hade bara "det röda filtret" kommit. Inga flummiga tankegångar än så länge.
Musse känner inget alls. Jag förslår att vi kan rulla en "kickstarter-spliff" till honom. Det tar 5 minuter att rulla ihop en halvtaskig spliff.
Ingen av oss är särskilt intresserad av filmen så vi bestämmer oss för att gå ut.
Klockan 22.45 Promenad
Efter att ha klätt på oss ordentligt kommer vi ut i den kalla vinterluften. Känner direkt att det är uppfriskande och skönt.
Vi går ner mot den lokala parkpromenaden där vi ställer oss vid ett stort istäcke. Jag stirrar ner på det och de små bubblorna som skapats i isen ser precis ut som ett bubbelbad.
Det är även superhalt och vi börjar åka skridsko. Det känns överhärligt! Som att vina ner för en skidbacke med luften i håret!
Musse säger att jag åker som ett proffs. Blir jätteglad över det!
Oscar tar sats, glider och trillar. Både jag och Musse springer fram till hans hjälp och undrar om han slagit sig, samtidigt som vi skrattar lite!
Nu frågar vi även skämtsamt Musse om hans trip har börjat än, då vi andra uppenbarligen är helt vilse.
Tiden efter detta är helt bortom min uppfattning
Vi börjar röra på oss och går ner längst en gata där jag tidigare bott. Vi hade kommit överens tidigare på dagen att vi skulle ha med oss vars ett par hörlurar och en musikspelare så vi kunde trippa på det.
Musse hade glömt sin ipod på jobbet så jag gav honom min telefon.
De båda började trippa på musiken och jag fick en varm känsla i mig. Jag kände att om mina vänner mådde bra, då gjorde jag det också.
Allting såg precis ut som i en film maxad med specialeffekter. Var jag än tittade var världen otroligt attraktiv och vacker. Snön som låg utspridd lite här och var, de lövlösa träden, vinden, allting bidrog till en otrolig scen och det kändes som vi var de enda som upplevde verkligheten för vad den var, just nu.
Jag kollar upp och blir förbryllad! Min hand flyger direkt upp mot ett 3-våningshus som jag tycker är helt gigantiskt. De andra stanna och tittar helt förtrollade på det samtidigt som de upptäcker att två av fönsterna är färgade i blått och rött neonsken.
Vi kommer fram till en vägkorsning. Åt vilket håll jag än tittade kunde jag inte bestämma mig för vilken som var mest lockande.
"Crossroads of destiny" tänkte jag för mig själv och tyckte det var kul.
När vi väl bestämt oss för vilken väg vi skulle ta börjar vi prata lite med varandra. Blir lite förvirrad då jag inte märker när de har hörlurarna på eller av. Fann mig själv prata med mig själv ett par gånger, vilket var okej, för jag trippade på allting ändå.
Oscar stannar till och ställer sig vid ett elskåp. Både jag och Musse lägger märke till detta och frågar vad han håller på med.
"Känn" är det enda han kan trycka ur sig. Då ser jag att han står och trycker sina händer på ett litet snötäcke som lagt sig ovanpå skåpet. Musse gör detsamma medan jag känner mig skeptisk till det hela då jag inte gillar att frysa särskilt mycket. Utan någon större övertygan, trippmässigt, lägger jag min hand på snötäcket.
Det känns omedelbart som snön och min hand levde i symbios. Snön kramade min hand och jag värmde upp den så den kunde förvandlas till vatten. Jag ensam med min hand var en del av vattnets kretslopp. Det var ingen känsla av kyla, snarare av eufori.
När vi alla hade satt våra händer på elskåpet bildade de en symmetrisk linje av händer.
"Synd att handavtrycken inte kommer stanna där föralltid". Det var ett spår vi lämnade efter oss som gav mig glädje.
Frihet
Vi fortsätter att gå ner, djupare i stan och vi märker snabbt att det är helt öde. Alla uttrycker att det känns som stan tillhör oss.
*Tillägger att vi bor in en ganska liten stad då inget har öppet efter 8 vilket resulterar att ingen är ute, speciellt under vintern.*
Vägen leder oss till ett torg och vi undrar vart vi ska ta vägen. Musse vill gå till hamnen så det gör vi.
Vi går genom staden och varje lampa, varje vindpust är underbar. Jag mår riktigt bra!
Det ligger två relativt små båtar precis där vi är, ute på den öppna parkeringen. De gungar så mystiskt i vattnet. Vi kollar ut över havet och alla tycker det är jättevackert. Dock än så farligt! Två pråmar ligger i vattnet med hoppavstånd. Oscar vill hoppa men vi avråder honom.
Nu känner jag att min tripp börjar bli väldigt intensiv. Försöker lyssna på Musse och hans idéer samtidigt som jag försöker ha koll på min egen tripp men finner det väldigt svårt.
Min syn blir helt galen. Tittade jag på något i mer än en sekund och sen någon annanstans fastnade konturerna kvar i min syn som någon form av fördröjning.* Jag trivdes.
*För er som har spelat modern warfare's kampanjer såg det lite ut som när man dör och allting blir svart- och vitt.*
Vi beslutade oss för att bege oss hemåt.
Oscar började lyssna på musik igen och jag och Musse gick och pratade. Försökte åtminstone. Oscar sa till mig att jag borde prova lyssna på låten som han lyssnade på. Jag blev direkt rörd i hjärtat! Kommer inte ihåg vilken artisten var just nu men det var ett av de vackraste styckena jag hört.
På väg hem går vi längst en av de större vägarna i stan, längst kusten. Ingen är ute och kör och vi är den enda där. Musse föreslår att jag borde gå mitt i vägen och lyssna på musik. Jag är inte särskilt svårövertalad!
Jag sätter igång musiken så jag hör den i hörlurarna. Så fort jag sätter dem över öronen förändras hela min värld! Jag kan känna musiken sprida sig genom mitt blod och jag känner mig totalt frigjord. Det känns som vi tre äger världen och vi är de enda på den just nu. En total känsla av eufori sprider sig i kroppen längst ryggraden.
Klockan 23.45 Split up
Vi kommer fram till istäcket igen där vi alla började trippa. Vår lokala kyrkogård ligger ivägen mellan Musses lägenhet och oss. Oscar föreslår att vi borde gå genom. Jag tycker idén är gyllene! Musse är däremot inte lika såld på det. Jag säger att vi borde splitta på oss som ett äventyr och kolla om vi kan mötas upp på "andra sidan"(lol).
När jag och Oscar går genom kyrkogården så ser allting ut som ett vykort och vi känner stor respekt för de döda. Allting känns fridfullt och jag är glad över att folk älskat sina släktingar/vänner. Vi tycker att stan ser helt död ut, lite som att en zombie apokalyps hade ägt rum.
Klockan 00:00 Hemma igen
Det första Musse gör är att slänga av sig jackan, sätta igång en trippy film på youtube och Oscar kastar sig på golvet med jackan på. Själv tar jag mig tid till att hänga upp min jacka på en hängare.
Jag kommer in i vardagsrummet och möts av den sinnesstillande musiken tillsammans med ett gäng geometriskt omöjliga figurer på tv:n.
"WHOA! Detta är intensivt!" utbryter jag.
Jag kan inte sitta still utan lunkar lugnt och avslappnat fram och tillbaka i rummet.
Ju mer jag lyssnar på musiken, desto gladare blir jag. Min glädje fortsätter bara stiga och stiga och till sist finner jag mig själv smeka mitt eget hår med Musses trådlösa tangentbord.
Jag kommer på mig själv vara jätteglad och jättelycklig och förklarar för de andra hur glad jag är över att jag har förmågan att höra. Varje litet ljud, varje ton i låten ringde tusen gånger i mina öron. Allting var en enda otrolig symfoni!
Kön: Man
Vikt: 85kg
Längd: 186cm
Tidigare erfarenhet: Cannabis, spice, svamp, lustgas.
Förord
Är väldigt fascinerad utav droger och vad de kan göra med den mänskliga hjärnan. Sen jag tog svamp för första gången har jag varit helt såld på det.
Det var ett tag sen sist jag svampade så jag föreslog idén om att göra det igen för min polare, "Oscar". Han, som jag är en otrolig fantast, blev överhypad!
Vi kände att vi skulle ha med en 3:e person eftersom sist vi båda hade gjort det, hade vi gjort det tillsammans.
"Musse" blev minst lika hypad som Oscar blev när jag först pitchade idén och vi alla kom överens om plats, datum och hur vi skulle utföra det hela.
Vi beslutade att vi skulle infinna oss hemma hos Musse. Både jag och Oscar tog med våra datorer, ifall att vi inte skulle få någon effekt.
Förberedelser 16:00
Jag anländer till Musse, plockar upp mina saker, installerar datorn, beställer pizza, tänder en holk och chillar.
I mitt eget sinne vill jag känna att vi har en ritual som innefattar att vi degar ner oss tillsammans och bara njuter av varandras sällskap då det väntar en magisk resa närmre kvällen.
Oscar hade fått tag i 4.7g cubensis och 2.8g toppisar som vi egentligen skulle brygga te utav, men vi beslutade att tugga upp vår egen dos. Vi delade upp det så alla fick lika stor dos av båda sorter.
Jag känner mig laddad!
Klockan 22:00: Intag
Vid denna tidpunkten var vi alla väldigt otåliga men vi hade bestämt att vi skulle ta svampen precis vid klockan 22 så kunde vi trippa under hela natten.
Jag är den första som lyckas tugga ner den horribla svampen. Det smakar jord och gammal svamp så jag sköljer min mun flera gånger med vatten.
Efter alla har klökts, hostat och haft sig så slår vi oss ner i soffan tillsammans med Tenacious D: Pick of destiny.
Vi sitter där och tittar på filmen i väntan på att ruset ska komma.
Klockan 22.30 Moralprov
Alla tre sitter och glor mestadels. Känner själv att jag inte riktigt kan komma in i filmen.
Oscar börjar helt plötsligt röra på sig och kollar runt väldigt mycket. Han berättar att kicken har börjat smyga sig på för honom.
"Nice för honom" tänker jag. För mig hade bara "det röda filtret" kommit. Inga flummiga tankegångar än så länge.
Musse känner inget alls. Jag förslår att vi kan rulla en "kickstarter-spliff" till honom. Det tar 5 minuter att rulla ihop en halvtaskig spliff.
Ingen av oss är särskilt intresserad av filmen så vi bestämmer oss för att gå ut.
Klockan 22.45 Promenad
Efter att ha klätt på oss ordentligt kommer vi ut i den kalla vinterluften. Känner direkt att det är uppfriskande och skönt.
Vi går ner mot den lokala parkpromenaden där vi ställer oss vid ett stort istäcke. Jag stirrar ner på det och de små bubblorna som skapats i isen ser precis ut som ett bubbelbad.
Det är även superhalt och vi börjar åka skridsko. Det känns överhärligt! Som att vina ner för en skidbacke med luften i håret!
Musse säger att jag åker som ett proffs. Blir jätteglad över det!
Oscar tar sats, glider och trillar. Både jag och Musse springer fram till hans hjälp och undrar om han slagit sig, samtidigt som vi skrattar lite!
Nu frågar vi även skämtsamt Musse om hans trip har börjat än, då vi andra uppenbarligen är helt vilse.
Tiden efter detta är helt bortom min uppfattning
Vi börjar röra på oss och går ner längst en gata där jag tidigare bott. Vi hade kommit överens tidigare på dagen att vi skulle ha med oss vars ett par hörlurar och en musikspelare så vi kunde trippa på det.
Musse hade glömt sin ipod på jobbet så jag gav honom min telefon.
De båda började trippa på musiken och jag fick en varm känsla i mig. Jag kände att om mina vänner mådde bra, då gjorde jag det också.
Allting såg precis ut som i en film maxad med specialeffekter. Var jag än tittade var världen otroligt attraktiv och vacker. Snön som låg utspridd lite här och var, de lövlösa träden, vinden, allting bidrog till en otrolig scen och det kändes som vi var de enda som upplevde verkligheten för vad den var, just nu.
Jag kollar upp och blir förbryllad! Min hand flyger direkt upp mot ett 3-våningshus som jag tycker är helt gigantiskt. De andra stanna och tittar helt förtrollade på det samtidigt som de upptäcker att två av fönsterna är färgade i blått och rött neonsken.
Vi kommer fram till en vägkorsning. Åt vilket håll jag än tittade kunde jag inte bestämma mig för vilken som var mest lockande.
"Crossroads of destiny" tänkte jag för mig själv och tyckte det var kul.
När vi väl bestämt oss för vilken väg vi skulle ta börjar vi prata lite med varandra. Blir lite förvirrad då jag inte märker när de har hörlurarna på eller av. Fann mig själv prata med mig själv ett par gånger, vilket var okej, för jag trippade på allting ändå.
Oscar stannar till och ställer sig vid ett elskåp. Både jag och Musse lägger märke till detta och frågar vad han håller på med.
"Känn" är det enda han kan trycka ur sig. Då ser jag att han står och trycker sina händer på ett litet snötäcke som lagt sig ovanpå skåpet. Musse gör detsamma medan jag känner mig skeptisk till det hela då jag inte gillar att frysa särskilt mycket. Utan någon större övertygan, trippmässigt, lägger jag min hand på snötäcket.
Det känns omedelbart som snön och min hand levde i symbios. Snön kramade min hand och jag värmde upp den så den kunde förvandlas till vatten. Jag ensam med min hand var en del av vattnets kretslopp. Det var ingen känsla av kyla, snarare av eufori.
När vi alla hade satt våra händer på elskåpet bildade de en symmetrisk linje av händer.
"Synd att handavtrycken inte kommer stanna där föralltid". Det var ett spår vi lämnade efter oss som gav mig glädje.
Frihet
Vi fortsätter att gå ner, djupare i stan och vi märker snabbt att det är helt öde. Alla uttrycker att det känns som stan tillhör oss.
*Tillägger att vi bor in en ganska liten stad då inget har öppet efter 8 vilket resulterar att ingen är ute, speciellt under vintern.*
Vägen leder oss till ett torg och vi undrar vart vi ska ta vägen. Musse vill gå till hamnen så det gör vi.
Vi går genom staden och varje lampa, varje vindpust är underbar. Jag mår riktigt bra!
Det ligger två relativt små båtar precis där vi är, ute på den öppna parkeringen. De gungar så mystiskt i vattnet. Vi kollar ut över havet och alla tycker det är jättevackert. Dock än så farligt! Två pråmar ligger i vattnet med hoppavstånd. Oscar vill hoppa men vi avråder honom.
Nu känner jag att min tripp börjar bli väldigt intensiv. Försöker lyssna på Musse och hans idéer samtidigt som jag försöker ha koll på min egen tripp men finner det väldigt svårt.
Min syn blir helt galen. Tittade jag på något i mer än en sekund och sen någon annanstans fastnade konturerna kvar i min syn som någon form av fördröjning.* Jag trivdes.
*För er som har spelat modern warfare's kampanjer såg det lite ut som när man dör och allting blir svart- och vitt.*
Vi beslutade oss för att bege oss hemåt.
Oscar började lyssna på musik igen och jag och Musse gick och pratade. Försökte åtminstone. Oscar sa till mig att jag borde prova lyssna på låten som han lyssnade på. Jag blev direkt rörd i hjärtat! Kommer inte ihåg vilken artisten var just nu men det var ett av de vackraste styckena jag hört.
På väg hem går vi längst en av de större vägarna i stan, längst kusten. Ingen är ute och kör och vi är den enda där. Musse föreslår att jag borde gå mitt i vägen och lyssna på musik. Jag är inte särskilt svårövertalad!
Jag sätter igång musiken så jag hör den i hörlurarna. Så fort jag sätter dem över öronen förändras hela min värld! Jag kan känna musiken sprida sig genom mitt blod och jag känner mig totalt frigjord. Det känns som vi tre äger världen och vi är de enda på den just nu. En total känsla av eufori sprider sig i kroppen längst ryggraden.
Klockan 23.45 Split up
Vi kommer fram till istäcket igen där vi alla började trippa. Vår lokala kyrkogård ligger ivägen mellan Musses lägenhet och oss. Oscar föreslår att vi borde gå genom. Jag tycker idén är gyllene! Musse är däremot inte lika såld på det. Jag säger att vi borde splitta på oss som ett äventyr och kolla om vi kan mötas upp på "andra sidan"(lol).
När jag och Oscar går genom kyrkogården så ser allting ut som ett vykort och vi känner stor respekt för de döda. Allting känns fridfullt och jag är glad över att folk älskat sina släktingar/vänner. Vi tycker att stan ser helt död ut, lite som att en zombie apokalyps hade ägt rum.
Klockan 00:00 Hemma igen
Det första Musse gör är att slänga av sig jackan, sätta igång en trippy film på youtube och Oscar kastar sig på golvet med jackan på. Själv tar jag mig tid till att hänga upp min jacka på en hängare.
Jag kommer in i vardagsrummet och möts av den sinnesstillande musiken tillsammans med ett gäng geometriskt omöjliga figurer på tv:n.
"WHOA! Detta är intensivt!" utbryter jag.
Jag kan inte sitta still utan lunkar lugnt och avslappnat fram och tillbaka i rummet.
Ju mer jag lyssnar på musiken, desto gladare blir jag. Min glädje fortsätter bara stiga och stiga och till sist finner jag mig själv smeka mitt eget hår med Musses trådlösa tangentbord.
Jag kommer på mig själv vara jätteglad och jättelycklig och förklarar för de andra hur glad jag är över att jag har förmågan att höra. Varje litet ljud, varje ton i låten ringde tusen gånger i mina öron. Allting var en enda otrolig symfoni!
__________________
Senast redigerad av Sonkmeister 2013-02-27 kl. 03:45.
Senast redigerad av Sonkmeister 2013-02-27 kl. 03:45.
