Vad skiljer en bra astronom från en dålig?

Vad skiljer en bra astronom från en dålig? Kommer man ha ungefär samma vetenskap efter sin doktorsexamen (förutsatt att man studerar samma område inom astronomi), eller kommer det skilja mycket mellan olika personers kunskaper? Och om det skulle vara så att man har ungefär samma kunskap, vad är det då som skiljer? Inget snack om kontakter etc, undrar över skillzeN på astronomer.

Graden av noggrannhet/vetenskaplig disciplin och tekniska samt matematiska kunskaper är en vild gissning. Det är ett forskningsfält som handlar väldigt mycket om att samla enorma mängder med data och sedan kunna utföra korrekt sammanställning av detta för att därefter göra en bra analys baserat på den datan.
En bra astronom torde därför vara någon som är extremt noggrann i sitt arbete, varje minut i varje arbetsdag, och uteslutande vetenskaplig i sin arbetsmetodik. Det är dock ett så pass brett fält att två doktorer inom astronomi inte alls behöver besitta samma kunskaper (jmfr en radioastronom med en teoretiker).

En viktig egenskap för alla människor i alla yrken är att kunna avgöra hur noggrant arbete situationen kräver. Det optimala är nästan alltid att göra ett så litet jobb som möjligt där man har med all information som behövs eller utfört samtliga arbetsmoment som krävs (edit: förutsatt att allt är genomfört på ett korrekt sätt).

Lite OT antagligen.
Det är antagligen därför lite lata människor är förvånansvärt effektiva i sitt arbete har jag märkt. De är ofta extremt duktiga att rationalisera bort arbetsmoment som är onödiga.

Vad som är viktigast för ett utfört arbete är ju kvaliten så jag antar att det är där som överallt annars är det som avgör vem som är bra och mindre bra.

Det beror ju på. En snickare behöver inte ha millimeterprecision i varenda spik utan då är det volymer som gäller så länge det är innanför toleranserna så där värderas kvantitet så länge kvalitén håller sig inom ett i sammanhanget ganska stort spann.
När det gäller tex astronomi så är noggrannhet dock a och o eftersom minsta lilla fel kan göra månader eller till och mer år av forskning helt meningslös (och det är inte världens mest lättfinansierade forskning så vitt jag förstått). Det jag åsyftade var alltså de kritiska momenten och inte hur mycket tid som vederbörande lägger på att sortera pennorna i byrålådan. Observationstillfällena kommer inte på beställning och rör det sig om radioastronomi så är det en rad faktorer med atmosfäriska förhållanden och kringliggande radiokällor som måste tas i beaktande med enorm precision för att varje mätning skall bli så exakt som möjligt. Många forskningsfält kör med approximationsmodeller och gör statistiska beräkningar i efterhand på stora mängder data för att få fram ok resultat ändå men jag vill påstå att de "bästa" forskarna är de som har orken att hänge sig åt detaljerna. Ett exempel på motsatsen är OPERA gänget i Italien som på grund av bristande noggrannhet fick ett resultat som visade på FTL neutriner.

Jo men du valde ju ett yrke sedan med.
""Målaren är snickarens bästa vän"" antar jag du hört om du varit i branschen.
Men jag hävdar likväl att kvalité är det avgörande i alla jobb, det är bara måttet på vad som räknas som kvalité som skiljer sig mellan olika yrken. Jobbar tex själv som programmerare och slarvigt skriven kod kan du ju lika gärna markera och trycka delete på. Det är då bättre med hundra rader välskriven, testad och dokumenterad kod än en tusenraders ""blackbox"" som är hophafsad. För de hundra raderna går att använda och bygga vidare på, det gör inte de tusen.
Antar att det är likadant med informationsbehandling och forskning, dokumenterad, kontrollerad fakta kan man bygga vidare på.

Givetvis finns det en uppsjö faktorer som avgör vad man kan och inte kan efter examen, här kommer en lista över några ganska viktiga faktorer, men den är knappast uttömmande (ordningen är godtycklig):

1. Bakgrund: Har man läst astronomi eller fysik eller teknisk fysik eller något annat innan? Det avgör dina grunder. Någon som läst ren astronomi har förmodligen en stabilare astronomigrund att stå på och blir mer flexibel inom astronomin, men kan ibland behöva ta in nya kunskaper som en fysiker redan har. I vissa länder kan man börja doktorera redan efter 3-4 års högskolestudier, medan det i andra tar 5 år, detta gör givetvis skillnad.
2. Hur lång doktorandtjänsten är: Detta är olika i olika länder, i Sverige är den ofta fem år (varav ett år är undervisning), men i Danmark är den bara tre år. Självklart hinner man bearbeta och inhämta mer kunskap under fem år än tre.
3. Fallenhet, intresse, noggrannhet, flit, osv: Det här säger sig självt. Större intresse -> bättre resultat. Svårt för matte -> jobbigt. Flitigare -> får mer gjort.
4. Tur/otur (om man nu får kalla det så): Om man har otur med sina observationsproposaler går det givetvis trögare med forskningen (ok, det handlar inte bara om tur för att få teleskoptid, men man kan aldrig vara säker - därför ska man också ha backup-planer). Om man blir tilldelad en uppgift som visar sig leda in i en återvändsgränd kanske man lär sig något av det - eller inte. Om man får en uppgift som går galant och leder till fantastiska resultat utan ansträngning (kanske tack vare gott förarbete hos handledaren) får man visserligen status, men lär sig kanske inte så mycket. Om man får en uppgift som är vagt definierad, ingen data finns och ingen är särskilt intresserad så är det mycket svårt att ta sig någonstans.
5. Handledare: Man kan få en handledare som är perfekt, eller någon som man inte alls funkar ihop med. Någon som kan området, eller någon som är perifert intresserad och inte har koll. Detta spelar en oerhört stor roll.
6. Kollegor: Är man i en liten grupp så är det svårt att hitta folk att fråga när man stöter på problem, är man i en stor grupp finns det ofta någon att fråga och lära sig av. Detta avgör i viss utsträckning även hur mycket seminarier man har, som ju också är en chans att få nya idéer och träffa potentiella kollegor att samarbeta med.
7. Innovativitet: Det här är det allra viktigaste i det långa loppet - kanske inte så mycket under tiden som doktorand, men framöver. Den som kommer på de nya smarta grejerna att observera för att ta reda på intressanta saker som ingen tidigare tänkt på kommer att gå långt.
8. Att våga fråga om hjälp: Det är förmodligen mycket svårt att ta sig igenom en doktorandtjänst utan att be om hjälp då och då, men om man verkligen går in för att göra det så lite som det bara är möjligt så tror jag att man lär sig mycket mindre än om man är frågvis (till en viss gräns, man ska helst inte gå kollegorna på nerverna heller).
9. Det finns givetvis faktorer som jag glömt bort eller inte tagit med - personlighet, till exempel.


Ja, alltså... visst är det väl så att det är viktig att vara noggrann. Men det handlar minst lika mycket om att vara observant för sina misstag - för man kommer att begå sådana (jag inser att det här är kanske definitionen av att vara noggrann, men jag försöker ändå säga att man inte måste vara på helspänn hela tiden så länge man vet hur man gör "sanity checks" av sina resultat). Därför måste man dubbelkolla, och låta kollegor gå igenom det man gjort. Jag tror att det är ganska sällan som en astronom får ut ett helt fantastiskt resultat som inte stämmer, och sen inte börjar undersöka vad som kunde ha gått fel istället för att rusa iväg och publicera (emellertid händer det uppenbarligen någon gång t ex inom partikelfysik, läs OPERA...). En viktig kompetens som är relaterad är att kunna reparera misstagen när de väl begåtts (oavsett vem som begått dem), dvs om man sitter där med data av sämre kvalitet än vad man egentligen ville ha så ska man kunna få ut det bästa av situationen. Hur bra man löser det hänger ju på vad det är för något fel, men också på hur kreativ man är.

En liten detalj också: Astronomi är oftast inte en vetenskap där man har extremt hög noggrannhet, astronomer brukar skämta och säga att de är nöjda om de är i rätt tiopotens. Det är naturligtvis en överdrift, men ofta är signalerna så svaga att man bara vet, säg, till 10% när hur stort ett mätetal ska vara. Om man då har en kod som av en eller annan anledning genererar ett ytterligare fel på säg, 0,1% så gör inte det så stor skillnad. Om man däremot har en kod som gör mätfelet dubbelt så stort som det ska vara så är det ju däremot ett mycket större problem.