En massa kroppsliga problem och en hel del dödsångest.

Jag blir så jävla trött på mig själv.
Det har hänt så mycket under så pass kort tid att jag tror jag blivit galen..Jag ska ta upp mina symptom som jag lider av, som jag tror kommer bli än värre än va de är o det kommer säkerligen komma flera, o det kommer garanterat bli min död.
Många av er kommer kalla min hypokondriker o värre saker. Jag hoppas nästan det är det..

Det började för lite mer en ett år sedan.
Jag vaknade mitt i natten, kunde inte andas och hade en sån jävla smärta i bröstet.
Trodde det va en infarkt, eller kanske astma anfall då jag har astma. Men just då visste jag bara att jag skulle dö.
Sambon ringde ambulans då jag började bli blå i ansiktet. De kom, de kollade på mig, sa det va ångest o sa att jag inte behövde göra besväret att åka med dem in.

Sedan den natten har det varit igång.
Jag led av extrema bröstsmärtor o hjärtklappning som gjorde att jag varje vecka åkte fram o tillbaka till vc o akuten och undrade varför ingen hittade nåt fel. Jag fick sammanlagt 9 olika mediciner under flera månaders tid då de trodde det va både det ena o det andra.

inget hjälpte.

Under denna period utvecklade jag mer o mer ångest.

Tills sist va det en doktor på vc som sa år mig att de inte kunde göra något mer.
Vilket jag tyckte lät väldigt konstigt med tanke på att de inte gjorde något. De gav mig mediciner som min astma reagerade på, de tog inga direkta prover o ju mer vård jag sökte ju desto mindre lyssnade de på mig o tog mig inte längre på allvar.

Som en sista utväg gick jag på drop in tid till en sjukgymnast. Jag hade såna bröstsmärtor och svårt med andningen att jag knappt kunde röra mig. Han tryckte till på min rygg och nästan all smärta försvann.
Problem med bröstryggen sa han.
Gick dit nån gång i månaden och fick övningar det funkade sådär men det har nu avtagit lite och jag har nu vant mig vid smärtan. Vet att det inte är farligt men jobbigt.

Vid jul drabbades jag av en plötslig jobbig yrsel. som fortförande håller i sig. Blir värre i mellanåt.
Har ju då självklart, orolig som jag är, uppsökt vård allt för många gånger på grund av detta.
De hittar inget fel. De säger det beror på en utmattningsdepression, min nacke, och en att jag troligtvis haft/har en retning på balansorganet i örat. Yrseln kom innan nacken börja krångla.
Är arbetslös på 50% och sjukskriven 50%(efter en olycka)

Har en fläck i det vänstra ögat som följer mitt synfält. Ser den så fort det är ljust.
Ska få en remiss till ögonläkare pga detta.

Mina pupiller "bultar" hela tiden.
Har svår att fästa blicken speciellt på något som rör sig.
Mina ögonlock rycks o vill stängas i takt med hjärtat.
Känner pulsen i ögonen.
Känner pulsen i öronen samt tycker att jag hör den inifrån i mellanåt.
pulserar i huvudet samt nacken.
Har riktigt jävla ont i nacken.
Är spänd i käkarna, speciellt vänstra sidan.
Hugger som en ilande kniv i öronen, framförallt vänstra.
Pirrningar som kommer och går på flera ställen, ansiktet,händer,fötter,bröstet
Vibrerande känsla på olika delar i kroppen
Kittlar i huvudet på höger sida.
Nojjar över min puls som jag tycker verkar extremt låg då jag är otränad o har astma, den ligger på 45-55 när jag sitter i soffan..
Har massa hjärtklappning. speciellt när jag varvar ner o ska ta det lugnt o när ska sova
vaknar ganska ofta av hjärtklappning o att hjärtat liksom rusar så in i helvete
vaknar av att jag inte andas
Exemliknande grejer på tatueringarna som gör att de svullnar upp o kliar o svider så in i helvete(gick till vc för detta efter att ha prövar olika saker o pratat med min tatuerare, på vc va läkaren dryg mot mig och kollade inte ens på mig, jag fick knappt förklara hon skickade hem mig o bad mig öva mer mindfullness då hon såg att jag gick i kbt)
Fick sedan höra av en annan läkare att om detta kommer tillbaka ska jag kontakta en hudläkare då det lät som en allergisk reaktion.

kan nog göra listan längre om ett tag.
väntar på tid till en sjukgymnast som är psykoterapeut, samt går i kbt.
Har just nu åkt på vad jag tror är en förkylning, eller så dör jag snart.

Ju längre tiden går desto mer fel blir det på mig.
Mer ångest.
Fått en otroligt stark dödsångest.
Och är väl mer eller mindre hypokondriker. Fast att det går emot mig så måste jag nog säga det. Men det jag känner är verkligt och jag har konstaterade problem med kropp o knopp..

Snälla är det någon som upplevt samma?
Skulle vara så skönt med lite stöd i detta. Och någon att prata med.
Ingen vill lyssna på mig längre. Förstår det.

Behandlar du din ångest och depression ordentligt så är det lättare att utreda eventuella kroppsliga orsaker. Har du provat långtidsbehandling med antidepressiva i adekvata doser?

Det låter verkligen som att du hade behövt gå och prata med någon som inte bara har intresset att skriva ut mediciner för att "hjälpa" dig utan som faktiskt lär dig att hitta tekniker för att hantera din panikångest och din fixering vid små förändringar i kroppen (hypokondrin).

Jag hade själv liknande problem och de började redan när jag kom i puberteten och hängde med mig fram tills för ungefär 2-3 år sedan. Jag fick till en början mediciner men de hjälpte inte speciellt mycket. Fick snarare mer problem då jag läste bipacksedeln och blev mer nojig .

Mitt tips är att lära dig att fokusera bort ångesten. Lär dig att hantera din andning och försök hela tiden att intyga dig själv att det här bara är saker som du faktiskt inbillar dig. Säger läkaren till dig att de inte hittar något fel på dig så är det väldigt säkert att det faktiskt inte är något fel på dig.

Vad gör du på fritiden? Tränar du? Hur är dina relationer till människorna omkring dig? I alla fall i mitt fall hängde mycket på att förändra min vardag och hitta nya intressen och relationer...

Har haft svår ångest tidigare i mitt liv under många år. Fick aldrig såna här fysiska problem då.

Upplever starkt att mina kroppsliga besvär började först. Och att ångest o depression kom senare då de experimenterade med mig och inte vet vad felet är.

Har atarax vid behov. Tar den nästan aldrig.
De har sagt att de kan sätta in mig på ångest o depressions medicinsbehandling. Men jag gillar verkligen inte att ta medicin då de har biverkningar o ändrar hjärtats rytm. Allt sånt jag är rädd för.
Får mer ångest av medicin än utan.

Jag försöker fokusera bort den.. Saken är den att jag är så spänd i kroppen att jag inte kan slappna av.. Omöjligt för mig..
Har ständigt muskelryckningar. Antagligen för jag är så spänd.
Hoppas sjukgymnasten som är psykoterapeut kan hjälpa mig mer än KBT. Men KBT är med bra.

Jag har väldigt mkt fritid. Har ett trassligt förhållande, nära vänner som är underbara, en mamma som finns där, tränar inte blir powerwalks då o då. Vill träna men har så jävla ont i nacken så kan knappt röra mig i mellanåt.. Hoppas få komma till den psykoterapeutiska sjukgymnasten så hon kan hjälpa mig så jag kan börja ha ett normalt liv igen.

Hur har du klarat dig?
När man tror man ska dö hela dagarna..

Lider av samma skit kompis. Ett helvete är det man går runt i hemmet med en puls på 120, inte kul. Inte heller kan jag motionera för då känns det som att hjärtat ska hoppa ut ur bröstkorgen, får en sjuk hjärtklappning vid måttlig ansträngning.

Läkarna hittar inget fel. Alltså är det ångest. Känner igen mig i övriga symptom också.

22 år kille

Det är ett jävla helvete...
Vill bara kunna fokuser utåt istället för inåt.
Vet dock inte hur det ska gå till.

Hur gör du då för stt klara av vardagen?

Det är jättesvårt men försök acceptera att du har dessa symptom,det var omöjligt för mig i början men det går om du varje dag försöker acceptera. Jag var helt säker att jag hade en hjärtsjukdom de första 6-7 månaderna så som hjärtat höll på hela tiden.

Jag försöker leva som vanligt nu på senare tid, man blir så less på symptomen efter ett tag. Har haft det såhär i ett år nu.

Äter metroprolol en betablockare som sänker pulsen men den fungerar inte så mycket så jag ska byta till inderal den kommande veckan.

Lär dig andas med magen räkna till fem sedan andas ut i fem sekunder. In från näsan ut från munnen.
Du blir mycket lugnare, det är svårt men försök.

Jag är jävligt less på det.. Allt började som en blixt från klar himmel i januari 2012.. Vill stt det vänder..

Började ditt för ett år sen? Vet du varför?

Hoppas du får en medicin som funkar bättre för dig.
Jag undviker medicin så mkt jag kan. Får hjärtklappning mkt. Men min puls ligger enligt mig själv väldigt lågt.. Känns onaturligt lågt..
Stressar mig själv när det skår lungt o sakta som att jag är rädd att det ska stanna..

Andas med magen. Andas i 4-kant, mediterar..

Jag har ingen aning om varför jag fick detta skit. Jag har iofs alltid varit den oroliga typen och tänker väldigt mycket. Kanske därför.

Men det small bara till en kväll för ett år sedan med världens panikattack, värsta jag varit med om jag trodde jag höll på dö i en hjärtattack.

Har du både hjärtklappningar och låg puls ?Låter konstigt för om du är orolig så borde pulsen vara hög. Men är du vältränad så är din puls fullt normal. Och nej din hjärta kommer inte att stanna, det är din hjärna som "skrämmer" dig i onödan.

Sorry såg nu att du skrev att du är otränad.

Ps: Det finns faktiskt folk som haft 30 i vilopuls :d

Uch.. Det är en sån fruktansvärd känsla..

Pulsen blir ju högre i mellanåt, upp mot 70-80 kanske.. När jag rör mig har jag en puls runt 60-70,
När jag sitter i soffan o glor på tv har jag en puls mellan 45-55
Vilopulsen har jag inte kollat är så jävla rädd för hur låg den är, den ska ju mätas 2min efter man vaknat..

Ja, jag är otränad o har dessutom astma Som drar ner kondisen. Inte rört mig mkt under detta år så varför har jag så låg puls..? Borde jag va orolig?

Gunde svan hade ju typ 25 mitt i hans karriär. Vältränad!

Känner igen mig i allt Ni skriver.....
Mitt lilla helvete började för 10 år sedan i en massiv panikattack. Inga fysiska fel kunde konstateras utan jag blev hänvisad till psykakuten, vilket hjälpte föga.

I tio år kan jag säga att jag har prövat allt för att bli fri från mitt dåliga mående. Medicinering, alkohol, terapi, kbt, massage, kiropraktiker, basal kroppskännedom, meditation, yoga, mindfullness, stresshanteringskurser mm.

För mig handlar det om att våga känna.......att sortera ut vad jag känner, och sedan att acceptera den känslan utan att vara rädd för den.

Först när jag lärde mig detta så kunde jag komma framåt i mitt tillfrisknande.