Dags att avliva hund?

Jag vill börja med att säga att min hund är allt för mig. Jag älskar honom mer än vad jag kan förklara och jag vill påstå att det är mycket tack vare honom jag lever idag, då han hjälpt mig genom perioder jag mått väldigt dåligt. Jag fick honom i början av tonåren och han har alltid varit min helt egen hund. Han följde med då jag flyttade hemifrån och har alltid varit med mig om jag har rest bort eller något sådant.

Grejen är att då han är taxblandning så har han fått taxrygg och taxnacke. Taxar brukar ha en del problem med kroppen. Han har två diskbråck som han fick för ett par-tre år sedan. De går inte att operera. När han blev sjuk låg han och skrek, kissade på sig för att han hade så ont, och så vidare. Det var riktigt hemskt att se. Han fick spendera några dagar på djursjukhuset, sedan fick han specialbehandlingar när han kom hem. Tror det hela gick på runt tjugotusen.

Jag har alltid vetat att han kan bli sjuk igen. Dock har jag försökt att tänka att han inte kommer bli det, att jag inte behöver oroa mig, och så vidare. Men sen blev han det... Det började för en vecka sen ungefär. Han kan inte gå ned för bussen, etc, utan att skrika. Och idag när jag skulle ta av honom sitt täcke som han har när vi är ute så började han skrika och skrek oavbrutet i en minut eller så...

Jag vet att då diskbråcken inte går att operera så kommer han aldrig att bli helt bra. Och då jag lever på soc så har jag inte råd med runt tjugotusen för veterinär-räkningar. Det går bara inte.
Just nu står jag och försöker komma på hur jag ska göra. Om jag ska försöka på nåt sätt att låna ihop pengar till en avlivning eller om jag ska låta honom leva och se om han blir bättre. Dock känns det så egoistiskt att låta honom leva då orsaken är att jag inte vill skiljas från honom. Jag vet ju att han lider när han har sådär ont. Det är så jobbigt att se honom må dåligt.

Han är inte ens sju år gammal och det är väl en sorg i sig, att han borde haft flera år kvar. Jag känner att om jag avlivar honom vet jag knappt hur jag ska klara mig genom det. Mitt psyke kommer gå sönder totalt.

Hur hade ni gjort? Tar tacksamt emot alla råd. Om någon vet mer om avlivning av hund får ni gärna dela med er av det. Hur mycket kostar det? Hur tar man sig igenom det? Hur går det till?

Usch, började gråta när jag skrev det här.

Eftersom att hunden verkar lida så måste du tänka på dennes bästa, inte ditt.

Tänk på vad som är bäst för hunden och inte för dig, där har du svaret

Jag vet. Men tänk om han blir bättre? Jag tror inte att han är så sugen på att dö. Dock tror jag inte han är så sugen på att ha ont heller. Men tänk om det onda går över? Veterinären sa också den gången han var på sjukhuset att han behöver inte bli sjuk fler gånger, men att han kan bli. Det borde väl även innebära att han kan bli frisk denna gång och eventuellt slippa bli sjuk mer?

Jag tycker avlivning är den bästa lösningen för er båda. Hunden slipper lida och du behöver oroa dig mindre för ekonomin.

Att se ens husdjur försvinna är inte lätt, men du kanske kan gå och prata med någon om det? Om det finns en psykakut där du bor så kan du gå dit om du mår extra dåligt.

Gör din trogna vän en tjänst och låt han/hon få somna in om läget är hopplöst

Men du vet inte ifall hunden har ont! Det är inte alltid hundar visar det.

2010 förlorade jag min bästa vän, en labrador blandras som blev 10 år. Aldrig varit sjuk, men hade en liten ofarlig tumör strax under svansen vid ändtarmen. Eftersom den trycke lite på prostatan så ville jag ta bort den innan den började göra ont. Den hade inte växt på ca 1 år, men för hans skulle ville jag göra det.

En helt ofarlig operation, och jag var beredd på att se honom efter några timmar.
Ett par timmar in ringer veterinären, och det visar sig att hela magen är full av tumörer vilket måste gjort fruktansvärt ont. Min kära vän sa aldrig någonting.
Nästa gång jag fick träffa honom var han avlivad.

Det gör ont i mig än idag, och jag saknar honom nåt otroligt. Men jag vet att det är bäst för honom att det blev så.

Våra älskade ska inte behöva ha ont bara för att vi ska må bra.

Om hunden har så ont som du skriver och du vet att det inte går att operera så skulle jag låta den somna in. Det är ett jobbigt beslut att fatta, men se det som ett bevis för att du faktiskt älskar din hund och vill den väl. Det är inget värdigt liv för hunden att ständigt ha ont.

Jag fick avliva min hund i somras så jag vet hur tungt det är. Vi valde att låta veterinären avliva henne här hemma och allt gick lugnt och stilla.
Först fick hon en lugnande spruta och när hon somnat fick hon en spruta som innehöll en överdos sömnmedel. Det kan se lite otäckt ut just när hunden somnat in eftersom dom kan få reflexmässiga muskelryckningar, men veterinären hade förklarat innan hur det gick till så vi var förberedda. Hela proceduren tog bara några minuter och jag fick hålla henne i famnen hela tiden.
Vi begravde vår hund själva, men vill du inte ombesörja den biten så tar veterinären hand om hunden efteråt.
Nu kände vi veterinären så vi betalade bara för själva läkemedlen, men annars tror jag en avlivning kostar runt 1-2.000:-, beroende på om du begraver hunden själv eller inte.

Första tiden efteråt är jobbig, men jag kunde ändå känna en viss lättnad mitt i sorgen eftersom jag visste att hon slapp plågas mer.

Han kommer inte bli bättre. För både din egen och för din väns skull bör du avliva honom.
Jag vet hur tungt det är, men det kommer inte bli lättare med tiden.

Jag växte upp med min hund likt dig, och att ta den där resan till veterinären med sin älskade hund, då hon var gammal och sjuk, var otroligt svårt. Se till att ha någon med dig, och gör det snart. Det kommer inte bli lättare för att du väntar.
Din älskling har så ont att han skriker och lider, du måste ta ditt ansvar.
För bådas skull, som sagt.

Ta ett jobbigt beslut och låt din hund somna in.
Ett diskbråck kommer inte bli bättre av sig själv, och som du skrev så går det ju inte operera heller.
Det är ett jobbigt beslut att ta, men ibland måste man tänka längre än sitt eget välbefinnande... Men jag vet själv av erfarenhet att det är jävligt tungt när man är fäst vid dem.
En avlivning kostar häromkring där jag bor, runt tvåtusen, lite beroende på var man gör det.
Det skiljer lite på om man vill ha askan tillbaka eller inte också.

Det bästa du kan göra är att vara med hunden till flera olika veterinärer, då kan du utesluta eventuell chans till förbättring åtminstone men låt det inte pågå länge till. Lider hunden så pass mycket så måste du göra något åt det, hur tungt det än känns.

Otroligt tråkigt att höra att ni går igenom detta.
Jag tänker inte ge dig nåt råd i det hela, men vad jag kan säga är att en hund vill inte visa sin ägare att den har ont, så när den väl visar det, då har det gått över gränsen för vad den klarar.
så att den inte visar att den har ont, behöver tyvärr inte betyda någonting.
Självklart kan det vara så att det är som vet säger, och att det kan vara övergående.
Men när man ska ta ett beslut som handlar om liv och död, så hade jag inte nöjt mig med en vets åsikt, utan jag hade ringt minst 5 st och sagt hur det ligger till och rådfrågat dom vad dom tror om chanserna för att återfall.

Det är fruktansvärt att förlora sin vän, men det fråntar dig inte vad ni har gått igenom och vad han gett dig. Det kommer aldrig försvinna.
Hade du haft den ekonomiska möjligheten att ta x antal vet besök för att fastställa risken för återfall eller att klara en full behandling så hade svaret varit solklart, men sådant är otroligt dyrt idag tyvärr.
Nu vill jag inte pusha dig åt ena eller andra hållet eftersom detta är ett beslut som du måste ta på eget initiativ och leva med det själv, så du vill ha tagit det beslutet på rätt grund, så att du kan se tillbaks på det om 1 år, och känna att du gjorde rätt, och inte att du mår dåligt för att du lyssnade på folk på internet.
Men som det nämnts här, så finns det folk att prata med om det blir för tungt, oavsett vilket beslut du tar.

lycka till!