Finns det något som är fel? Har jag styckeindelat rätt? Grammatiken? Otroligt tacksam för svar.
I och med sverigedemokraternas intåg i riksdagen har diskussionerna kring invandring präglat de olika medierna den senaste tiden. Denna känsliga fråga som ej ansågs existera innan SD befann sig i finrummet har visat sig ta större plats där högerextremister tar upp diskussioner kring huruvida man är svensk till hur vissa främmande grupper nyttjar bidragssystemet i Sverige.
Finns det någonting i det de säger? Existerar överhuvudtaget konsekvenser med en alltför stor och intensiv invandring? Med tanke på sverigedemokraternas påverkan på svensk politik i och med deras nuvarande roll som vågmästare tvingas nu andra partier och medier för första gången ge sin syn på vem som är svensk för att bemöta sverigedemokraternas krav för att bli svensk som orimliga. Vad innebär det då att vara svensk? Är det någon med rötter i Sverige sedan vikingatiden eller kan du vara svensk trots att du har inslag av holländskt blod från 1700 talet? Hur många generationer ska man som invandrare behöva gå igenom för att anses som svensk? Är det ett krav att du ska vara vit, blåögd samt besitta dig på de "typiska" svenska dragen som ger dig en övervägande svensk identitet? Har du som andra generationens invandrare, född och uppvuxen i förorten, en roll i Sveriges framtida samhälle tillskillnad från Nils som bor och är uppvuxen i en villa från det vita homogena området på Lidingö? Eller räcker det med att du tillhandahåller ett svenskt medborgarskap efter 3 år som automatiskt kommer få dig att känna dig svensk trots att du invandrat från tredje världen?
För att få svar på dessa frågor, likt den sistnämnda, bör vi se efter hur invandrare från en främmande kultur själva förhåller sig till dessa frågor. Med egen erfarenhet är det möjligt, mer möjligt och rimligare än att en såkallad "integrationsexpert" på aftonbladet ska råda bot på denna eviga fråga ifrån sin lya på Gärdet.
I en krönika publicerad 2012-12-03 i Dagens Nyheter med rubriken "svenskheten är för SD en rasfråga", framhåller Ingrid Hedström sverigedemokraternas syn på svenskheten. Hedström understryker att Sverigedemokraterna på orimliga grunder särskiljer på invandrare och svenskar. Ett exempel på det finnes enligt Hedström från järnrörsskandalen där en riksdagsledamot för SD vid namn Eric Almqvist i berusat tillstånd hävdar för komikern Soran Ismail att personen i sig inte är svensk samt att det är Eric Almqvists land, inte Sorans. Hedström kräver en saklig förklaring för var som krävs för att egentligen kvala in sig som svensk. Vidare påpekar författaren det orimliga när SD framhåller i sitt partiprogram att svensk kultur förekommer och att invandrare bör anpassa sig efter denna kultur, om du som invandrare vill bli sedd som svensk. Hon anser att den påstådda svenskheten från SD:s sida i själva verket är komiskt samt skrämmande då du som mörkhyad ska behöva klämma dig genom denna ritual för att uppfattas som svensk, men att du med Andersson som efternamn kan ignorera dessa "svenska" krav såsom inte tränga dig i köer då ingen ändå kommer att ifrågasätta svenskheten i honom. Hedström ifrågasätter även SD:s syn på sammanhållningen där det framkommer från SD:s sida att man lättare kan hålla ihop en befolkning om mångkulturalism ej förekommer av den enkla anledningen att det ligger i människans natur "att de flesta människor primärt identifierar sig med andra individer som påminner om sig själv". Dock betonar Hedström att det argumentet faller då personer med sympatier med sverigedemokraterna slår ihjäl grannar som har en annan hudfärg, vilket enligt hon strider mot människans natur. Slutsatsen Hedström drar är alltså att svenskheten för SD handlar i själva verket om ras, inte anpassning efter den svenska kulturen, vilket framkommer tydligt enligt henne när Soran Ismail konfronterades av Erik Almqvist samt att du som mörkhyad ska tvingas genomgå denna ritual för att indirekt kunna anses som svensk av SD.
I och med sverigedemokraternas intåg i riksdagen har diskussionerna kring invandring präglat de olika medierna den senaste tiden. Denna känsliga fråga som ej ansågs existera innan SD befann sig i finrummet har visat sig ta större plats där högerextremister tar upp diskussioner kring huruvida man är svensk till hur vissa främmande grupper nyttjar bidragssystemet i Sverige.
Finns det någonting i det de säger? Existerar överhuvudtaget konsekvenser med en alltför stor och intensiv invandring? Med tanke på sverigedemokraternas påverkan på svensk politik i och med deras nuvarande roll som vågmästare tvingas nu andra partier och medier för första gången ge sin syn på vem som är svensk för att bemöta sverigedemokraternas krav för att bli svensk som orimliga. Vad innebär det då att vara svensk? Är det någon med rötter i Sverige sedan vikingatiden eller kan du vara svensk trots att du har inslag av holländskt blod från 1700 talet? Hur många generationer ska man som invandrare behöva gå igenom för att anses som svensk? Är det ett krav att du ska vara vit, blåögd samt besitta dig på de "typiska" svenska dragen som ger dig en övervägande svensk identitet? Har du som andra generationens invandrare, född och uppvuxen i förorten, en roll i Sveriges framtida samhälle tillskillnad från Nils som bor och är uppvuxen i en villa från det vita homogena området på Lidingö? Eller räcker det med att du tillhandahåller ett svenskt medborgarskap efter 3 år som automatiskt kommer få dig att känna dig svensk trots att du invandrat från tredje världen?
För att få svar på dessa frågor, likt den sistnämnda, bör vi se efter hur invandrare från en främmande kultur själva förhåller sig till dessa frågor. Med egen erfarenhet är det möjligt, mer möjligt och rimligare än att en såkallad "integrationsexpert" på aftonbladet ska råda bot på denna eviga fråga ifrån sin lya på Gärdet.
I en krönika publicerad 2012-12-03 i Dagens Nyheter med rubriken "svenskheten är för SD en rasfråga", framhåller Ingrid Hedström sverigedemokraternas syn på svenskheten. Hedström understryker att Sverigedemokraterna på orimliga grunder särskiljer på invandrare och svenskar. Ett exempel på det finnes enligt Hedström från järnrörsskandalen där en riksdagsledamot för SD vid namn Eric Almqvist i berusat tillstånd hävdar för komikern Soran Ismail att personen i sig inte är svensk samt att det är Eric Almqvists land, inte Sorans. Hedström kräver en saklig förklaring för var som krävs för att egentligen kvala in sig som svensk. Vidare påpekar författaren det orimliga när SD framhåller i sitt partiprogram att svensk kultur förekommer och att invandrare bör anpassa sig efter denna kultur, om du som invandrare vill bli sedd som svensk. Hon anser att den påstådda svenskheten från SD:s sida i själva verket är komiskt samt skrämmande då du som mörkhyad ska behöva klämma dig genom denna ritual för att uppfattas som svensk, men att du med Andersson som efternamn kan ignorera dessa "svenska" krav såsom inte tränga dig i köer då ingen ändå kommer att ifrågasätta svenskheten i honom. Hedström ifrågasätter även SD:s syn på sammanhållningen där det framkommer från SD:s sida att man lättare kan hålla ihop en befolkning om mångkulturalism ej förekommer av den enkla anledningen att det ligger i människans natur "att de flesta människor primärt identifierar sig med andra individer som påminner om sig själv". Dock betonar Hedström att det argumentet faller då personer med sympatier med sverigedemokraterna slår ihjäl grannar som har en annan hudfärg, vilket enligt hon strider mot människans natur. Slutsatsen Hedström drar är alltså att svenskheten för SD handlar i själva verket om ras, inte anpassning efter den svenska kulturen, vilket framkommer tydligt enligt henne när Soran Ismail konfronterades av Erik Almqvist samt att du som mörkhyad ska tvingas genomgå denna ritual för att indirekt kunna anses som svensk av SD.
