tråden om löpning

Tack för svar, @fromlands och @byskolor. Jag ska försöka väva in korta löpsträckor i promenaderna och tillåta mig att springa lite snabbare om det känns kul. Antagligen är det inte jättesnabbt ändå...

Det låter klokt. Tänk på att det går mycket fortare att få bra kondition än att vänja ben, muskler och senor vid löpning i högre hastigheter. En vanlig rekommendation är att aldrig öka med mer i 10% i mängd samt hastighet från vecka till vecka. Det är nog ett råd som funkar för de flesta.

Övervikten utgör en annan komponent som gör att du måste vara extra försiktig, men inte överdrivet. Försök lunka lite varje dag. Du kommer antagligen tappa i vikt ganska snabbt (om du inte äter en massa skit) och löpningen kommer kännas ännu lättare.

Norrmanen Sondre Nordstad Moen vann Fukuoka Marathon i går på tiden 2:05:48. Det är den snabbaste tiden någonsin på ett marathon av en icke-afrikan. Riktigt imponerande. Under 3min / km i snittempo.

http://www.fukuoka-marathon.com/results/index.php?lang=en

Ryan Hall gjorde visserligen 2:04:58 på Boston Marathon 2011 men det loppet går från punkt till punkt med nerförsbacke hela vägen. Och det var dessutom medvind med typ halv stormstyrka den gången, så den tiden räknas inte som ett rekord.

Helt ofattbart snabbt, det är svårt att greppa hur någon kan förflytta sig så fort till fots en så lång sträcka.

Det har sagts förut, men ju bättre och mer erfaren löpare man själv blir, desto större respekt har man för den absoluta världseliten. Det tempot kan de allra flesta vana motionärer inte spurta i ens ens kilometer. Medelsvensson skulle inte kunna drömma om att sprinta upp i den farten en enda meter.

Sätt på gps:en och testa att försöka hålla ett tempo över 20 km/h. Det är ju till och med ett helt okej cykeltempo om man kör en stund. Wow!

Halvmara på 59.47 för ett par månader sen är inte heller illa.

Ja, det är ett maffigt tempo. Har nog varit nere på ca 3.30-fart på intervaller (800m), och att föreställa sig att springa mer än en halvminut snabbare per km i 42 km ...

Skit också, det verkar aldrig som att jag blir av med den här skadan. Jag har inte kunnat löpträna normalt sedan i september. I oktober var jag hos en sjukgymnast och fick ett rehabprogram med styrkeövningar, fick också tillåtelse att jogga lugnt och kort 2-3 gånger i veckan. I början försökte jag träna cykling och roddmaskin emellan rehabpassen men det förvärrade problemen så jag fick helt enkelt lägga in en massa vilodagar i schemat.

Nu funkar det att jogga 3-4 km utan att ha ont nästa dag - problemet har alltid varit att det känns mer dagen efter löpningen så jag har svårt att bedöma om jag vågar jogga lite längre eller bör stanna på nuvarande distans. Jag måste chansa på passet och vänta något dygn för att se om det var okej. Försöker vara så försiktig jag kan men det går väldigt långsamt.

Fan vad segt... Skulle det funka att köra oftare än 2-3 gånger per vecka tror du? Kanske mer skonsamt att köra 3 km fem gånger i veckan än 7 km två gånger? Om vi pratar veckodistans alltså. Hoppas det blir bättre

Då jag skadat min menisk troligtvis riktigt jävla illa ville jag boka in en tid på magnetröntgen för evigheter sedan, fick jag det? Nej, givetvis inte. Du måste gå genom vårdcentralen först. Väl där då? Fick några rehabövningar att köra och skulle det inte bli bättre inom 2-3 månader skulle jag få en remiss. 3 månader går, kommer tillbaka. Inte FAN får någon remiss fortfarande, jävla fucking hora ska fan döda henne, svensk sjukvård är fan ett jävla skämt!

Hur som helst, då jag inte kan löpträna, hoppa hopprep eller ens styrketräna förrutom typ hantelcurl biceps, för det gör så ont i menisken kan jag inte fokusera någonting fan. Har svårt att läsa, kan inte göra vardagliga sysslor, svårt att andas, och mår allmänt jävla piss. Jag inser verkligen hur mycket löpträning betyder för mig, jag överlever inte utan det alltså. Det är väl säkert fler som känner så i den här tråden kan jag tänka mig.

Kanske, men jag tror inte det, jag har ju rehabjoggat ca 3 km per pass 2-3 gånger i veckan de senaste veckorna och jag tycker varken att det blir bättre eller sämre. Senaste gången jag försökte köra 6 km hade jag ont dagarna efteråt även när jag gick. Det tar bort allt det roliga med löpningen, jag vet inte om jag vill springa över huvud taget om varje liten kilometer ska vara en chansning och behöva kännas efter för varje steg. Då står jag hellre på crosstrainern så jag i alla fall får bli lite svettig och andfådd. Jag ska prata med sjukgymnasten när jag träffar henne nästa vecka...

Känner igen det fullständigt. Folk som inte är inbitna löpare fattar inte hur dåligt man mår av att inte få springa. Den här hösten har jag verkligen fått lära mig att inte deppa ihop utan se framåt och försöka hålla modet uppe. Träna styrka och alternativ konditionsträning och försöka njuta av det, aldrig ta träningen för given.

Kan du inte gå till en sjukgymnast även om du inte får magnetröntgen? De kanske kan tipsa om bättre rehab och se vilken träning du kan utföra och inte kan utföra. Man behöver ingen remiss för ett besök nu för tiden och det är rejält skattesubventionerat så det kostar inte mer än någon hundralapp.

Sjukvården må va subventionerad, men det är till 90 % bara massa jävla amatörer som jobbar inom den i och med att det inte finns någon konkurrens. Och således hjälper deras övningar inte ett dugg som de googlat fram till 100 %. Hur som helst en polare skrev en remiss till mig för ett tag sedan, men det är sjukt vad slött det går. Hade jag haft pengar hade jag dragit utomlands och opererat mig för länge sen. Men känner verkligen hur man tappat oerhört mycket under den här tiden och har som sagt svårt att vara glad