Karriärväg - Råd - Är jag på rätt väg?

Hej,

Jag jobbar med hållbarhet på ett företag. Jag är högutbildad och man kan säga att jag "gör karriär" för jag är väldigt driven och jag har den typen av jobb.

Jag har i grunden av mig själv varit väldigt estetisk av mig. Jag är väldigt reflekterande kring var världen är på väg och jag har mycket engagemang i samhällsfrågor. Till viss del får jag utlopp för mitt samhällsengagemang i mitt jobb, eftersom jag jobbar med hållbarhetsfrågor. Jag jobbar dock inte med reflekterande esteter, utan jag jobbar med "tomma karriärister". De tänker inte så mycket runt saker och ting, de bara gör. Deras handlingar baserar sig inte på något djupare än att förbättra sin karriär. Allt känns så platt.

I och med att jag jobbar för ett företag så är jag inte opartisk och jag måste hela tiden tänka på marknadsföringen. I vissa fall tycker jag att företaget kör falsk marknadsföring, "green wash". Jag måste ändå hålla god min och jag får inte säga vad jag tycker egentligen. Jag personligen bryr mig genuint om hållbarheten, men jag känner att det enda som företaget bryr sig om är kortsiktig vinst i pengar. Det är ganska självklart, eftersom det är ett företag.

Dessutom, visst att jag jobbar med hållbarhet, men skillnaden jag gör är så liten för världen. Jag skulle vilja göra större skillnad, påverka mer.

Just nu är jag mitt i ett byte av jobb. Ett annat företag ringde mig och ville att jag skulle komma dit.Jag borde vara glad eftersom det är ett steg uppåt/framåt i karriären för mig. Men det jag känner är mer att det vrider sig en aning i magen på mig. Jag vet inte om jag vill fortsätta på den här banan. Samtidigt vet jag inte annars vad jag ska göra. Jag skulle vilja göra skillnad för världen, men jag vet inte hur man gör? Politik är kanske det spontana svaret... men partipolitiken känns heller inte opartiskt och dessutom måste man vara så sjukt populistisk och bara lägga fram förslag som ger folk mer bidrag eller lägre skatt. Ingen tänker långsiktigt. I alla fall gör inte den stora grå massan som röstar det.

Jag känner att jag borde vara glad över mitt nya jobb. Men, trots en positiv fasad utåt, så är det jag känner inombords en vacklande motivation och en rädsla för att inte orka med, eftersom pressen är hård. Jag känner faktiskt rent av ångest, men jag försöker att låta bli att lyssna på den känslan, eftersom jag ändå inte vet var annars jag ska ta vägen, om inte till mitt nya jobb.

Jag känner att redan på det jobbet där jag var nu så är pressen så hård och jag har känt att jag inte fått utlopp för något som jag verkligen brinner för. Jag brinner för att påverka på riktigt, för att göra förändring. Det jag gör just nu är bara en massa kontrollplaner och uppföljningar. Det känns som massor av administrativt arbete, när det som verkligen behövs är någon som går ut i verkligheten och gör den skillnaden som behövs.

Jag vet inte om jag bara försöker fly vardagen och tänka på att jag vill någon annanstans? Det kanske är min vilda fantasi som spelar mig ett spratt och jag borde komma ner på jorden istället för att tro att jag är någon super-hero som kan påverka på riktigt?

Jag kan tillägga att på det jobbet där jag är just nu, som jag ska byta från, har jag inte trivits av olika skäl och jag förmodar att det kan ha bidragit till bristande motivation.

Jag vet inte vad jag ska göra åt den här gnagande känslan av ångest som jag känner i magen. Är det bara nervositet över ett nytt jobb eller är det så att något är fel i mitt val av sysselsättning?

Välkommen till verkligheten. Den består inte av ett gäng filosoferande esteter utan är en smältdegel av människor. Människor har olika åsikter, bakgrunder, livsmål osv.

Det låter som om du har ett klassiskt "vi och dom"-synsätt. Är man inte en "reflekterande estet", dvs. den box du placerar dig själv i, så får man en negativt laddad benämning - "tomma karriärister".


Är detta något du vet, eller något du bara antar? Jag vet då verkligen inte vad alla mina kollegers handlingar baserar sig på eller till vilken grad de tänker "runt saker och ting". Har du gjort någon djupare analys av detta eller är detta bara en del av din "vi och dom"-världsbild?


Nu har jag svårt att se att du hela tiden måste tänka på marknadsföring, men att det är en viktig del av vilken tjänst som helst - att man tjänar företagets syften när man är anställd - är ju en fundamental del av en marknadsekonomin. Varför skulle de annars betala en lön till dig från sin egen kassa?

Vill du få göra precis som du vill och vara helt fri så bilda en egen välgörenhetsorganisation, bli politiker eller bli journalist.


Är det någon som hindrar dig från att säga vad du tycker? I så fall bör du definitivt byta arbetsgivare. Visst kan det få dig att verka besvärlig men om du verkligen har åsikter som du vill vädra internt, så låter det konstigt att du skulle få total munkavel för det.

Företag idag bryr sig oftast om både kort- och långsiktig vinst.


Jepp, du är inte ensam om detta uppvaknande. Tusentals esteter, vänstermänniskor och andra idealister vaknar upp varje år och inser att de inte kommer bli president, popstjärna eller en ny Mandela. De flesta av oss är små människor. Så är det bara och drömmarna man hade när man gick i skolan var, tyvärr, inget mer än drömmar.


Det låter allt mer i ditt inlägg som det du är ute efter är total frihet och obundenhet. Till och med politik är för uppbundet. Du bör kanske bosatta dig ute på landet, leva på självförsörjning och totalt avskärma dig från omvärlden?


Återigen ger du en "vi och dom"-bild. Ingen tänker så bra som dig. Den grå massa inbegriper i princip alla andra människor. Varför slår du inte ihop dig med alla andra esteter, bohemer och dylikt som har liknande åsikter, och försöker påverka oss andra i den dumma, gråa massan?


De flesta företag arbetar strukturerat med sådana här frågor. Det brukar anses vara effektivt och något som på lång sikt leder till förändring. Du verkar mer se dig som en ny Mandela som ska ut och skapa revolution. Återigen, ledsen men i verkligheten fungerar det inte så.


Mitt i prick!!

Sammanfattning
Jag förstår att mitt svar inte var vad du väntade dig. Men ärligt talat så vet jag precis din typ och jag är trött på sena 80-talister och 90-talister som vaknar upp ur sin värld med rosa moln och superhjältar några år efter högskolan. Ledsen men verkligheten är som den är, och det är inte någon "grå massas" fel. Det är inget fel på visioner och mål, men det enda jag kan utläsa ur ditt inlägg är angrepp mot arbetande människor, partipolitik och marknadsekonomi, och en alldeles för vacker självbild. Sorry.

Du måste lära dig att inse och vara stolt över att det du gör för världen ändå är värt något, för det är det. Sen kan du få med andra på det tåget också, men du måste i slutändan inse att du inte kommer att få med dig alla och att hela världen inte kommer att lyssna på dig, oavsett hur bra dina ideer är. Världens ledare får ofta uttrycka åsikter men det blir sällan som dessa eller deras rådgivare heller vill.

Fler borde tänka som dig, vara mer engagerade. Det finns många människor som vill förändra och ser hur världen se ut, men de flesta av dessa väljer att bara skjuta bort dessa tankar och fokusera sig på egoismen eftersom det är enklast. Samhället och systemet har en viss uppbyggnad som är väldigt svår att ändra på. Många mår nog dåligt innerst inne medan andra helt enkelt intalar sig att som det ser ut idag är det bästa vi kan uppnå etc etc.

Jobbar du för ett företag så får du tänka på att människorna som driver företaget är profithungriga, det är det enda som räknas samt att dina medarbetare får en mindre del av kakan men slåss om högre positioner för att få högre lön så att de kan åka på en längre semester eller öka livskvaliteten för frugan och ungarna. Ett dåligt system ja, men det är så det ser ut.

Oavsett vilket företag du jobbar på så måste du förstå att det inte är inifrån detta företag som du kan förändra och göra din röst hörd, företagen har sina inriktningar och det får man som anställd hålla sig till och knipa käft. Vill man inte göra detta och blir förbannad på orättvisor med mera så får man engagera sig politiskt. Jag rekommenderar dig dock att vara kvar på ditt jobb och vara politiskt aktiv i något parti på fritiden. Sen rekommenderar jag dig också att inte göra några dumma uttalande om du får en viss politisk ställning, detta kan leda till att du mister jobbet, oavsett hur rätt du egentligen har och sen blir du oanställningsbar. Så jag råder dig till att rätta in dig i ledet och sköta resten på fritiden.

Det är inte någon nyhet för mig. Jag märker många på mitt jobb som inte vantrivs utan stormtrivs med vad de gör. Jag känner inte samma sak, så uppenbarligen har vi antagligen helt olika åsikter, bakgrunder och livsmål.


Det är helt normalt att dela upp människor i i vi och dom. Varför tror du dessa pronomen finns och används av alla hela tiden? Olika typer av människor dras dessutom till olika typer av sysselsättning och aktiviteter. Tex finns det vissa starka drivkrafter om man väljer att arbeta ideellt på Djurens Rätt eller om man vill bli VD på nåt oljebolag. Alla människor är olika men människor med liknande intressen och värderingar tenderar att dras åt vissa håll som intresserar just dem och som de själva drivs av. Reflekterande esteter dras inte typiskt till den sysselsättningen som jag har. Att du tolkar in det som negativt är helt upp till dig. Personligen känner jag mig bara en aning malplacerad eftersom jag känner att jag inte får utlopp för en viktig del av mig.



Jag har absolut gjort en analys av detta. Många. Dagligen. Jag samtalar med människor och jag diskuterar djupare. I något undantagsfall har jag hittat människor som gräver djupare och också tex upprörs över green wash.. men de flesta bryr sig inte ett smack. Inte där jag jobbar.

Utanför jobbet, i andra miljöer, hittar jag däremot människor av reflekterande slag, som tänker djupare och har en mer reflekterande natur.



Att du har svårt att se att jag hela tiden måste tänka på marknadsföring är antagligen för att du inte har någon aning om vad jag gör.

Ja, precis som jag själv konstaterar så är det ju så när man är anställd på för ett företag. Men man måste inte nödvändigtvis vara anställd på ett företag.

måste man starta en egen välgörenhetsorganisation? Varför skulle man inte kunna ta jobb på en redan befintlig? Ja journalist tycker jag faktiskt låter intressant.

Dessutom kan man jobba exempelvis kommunalt etc.



Jag är på väg att byta arbetsgivare. Jag har yttrat mina åsikter internt, men jag har inte fått respons. AB måste tänka kortsiktigt. Jag menar långsiktigt på riktigt och dessutom långsiktigt ur ett samhälleskonomiskt perspektiv, inte ur företagsekonomiskt perspektiv.



Jag behöver inte bli popstjärna eller Mandela, men däremot vill jag känna att jag gör genuin nytta. Det är det jag tvivlar på idag.

En sak är i alla fall säker, att om man från början utgår från att man är en värdelös nobody, som är helt utan potential att förändra, då lär man knappast bli nästa Madonna.




Du skriver på ett sätt som att du inte har orkat läsa igenom mitt inlägg innan du ger svar på tal.

Jag har inte facit på vad jag bör göra. Det enda jag känner är att jag inte trivs just nu, att jag känner att jag jobbar hårt men urholkas på energi eftersom jag inte jobbar för de syften jag bryr mig om, medan jag känner att det kan finnas vägar där jag kan göra skillnad på ett sätt som betyder något.[/quote]




Jag har aldrig påstått att ingen tänker så bra som mig, men det är ju trevligt om du tycker det. Personligen tycker jag intelligens är flytande. Man kan vara intelligent på många olika sätt. Mitt jobb lämpar sig för människor med en mycker välutvecklad vänster hjärnhalva tex. Personligen är jag övertygad om att min högra hjärnhalva är mer utvecklad än min vänstra.



Det här ovan visar bara att du inte fattar vad jag säger eller min poäng.

Med vilken fakta vill du säga att möjligheten för mig att göra relevant skillnad är med all säkerhet totalt utraderad? Du vet ingenting om mig och min potential. Det finns människor som gör skillnad för världen. Dessa människor har knappast bara lutat sig tillbaka och sagt att deras möjligheter att påverka är lika med noll och därför kan de bara skita i allt. Jag kräver inte heller att rädda världen. Men jag vill jobba med något genuint och slippa fundera på om jag är en hycklare eller inte i det jag jobbar med.