Den stora tråden där vi gnäller på våra medmänniskors språkbruk

Det är onödigt, fult och skapar osjälvständiga meningar.

På vilket sätt är osjälvständighet ett problem?
Jag behövde inte skriva mer än vad jag skrev och det var knappast fult eller onödigt. Det var snarare precis vad som behövdes för att visa att det inte alls är fel, utan har sin plats i språket.

Tillägg:
https://www.iklartext.se/inled-med-och-eller-men/

Det bör finnas antingen språkligt uttryckta eller innehållsmässigt underförstådda samband mellan textens olika meningar. Problemet med osjälvständiga meningar hänger ihop med själva syftet med att ha meningar; en språklig och innehållsmässig avgränsning. En mening har enligt Svenska Akademiens grammatik "Band 1" sid. 197–180 en egen språkhandling och utgör ofta en egen informationsenhet.

I Språkriktighetsboken, som behandlas i den länk som du delade, ges råd om återhållsamhet med ordet och i början av meningar, fastän förekomsten därav är acceptabel.

Diskussionen berör följande text.

Naturligtvis finns det dåliga användningar av och i början av en mening. Det finns också dåliga råd om att aldrig använda och i början av en mening.
Ibland är det den perfekta inledningen för en mening. Och om du inte tror mig så behöver du öva på att skriva.

Touché

Edit: Att skriva och i början av din sista mening var både onödigt, fult och motsätter syftet med att ha meningar överhuvudtaget.

Var även konsekvent med hur du använder stycken.

Det är en uppenbart retorisk interpunktion av en uppenbart retoriskt formulerad sats. Anmärker man på punkterna har man missat poängen.

Där har du fel. Du låter dina egna preferenser inverka på vad du anser vara korrekt.

Det är inget fel med att börja meningarna med "och" i de exempel som jag gav. I de meningarna fyller denna inledning tvärtom en funktion. Språkrådet säger att man kan börja en mening med "och" för att "ge särskilt eftertryck".

Titta på meningarna som jag skrev, så ser du den användningen.

Du skrev först följande:
Men du stör dig inte på folk som börjar sina meningar med ”och”?

På det svarade jag:
Och vad skulle vara fel med det?

Jag skulle ha kunnat skriva bara "Vad skulle vara fel med det?", men det extra "Och" i början ger "särskilt eftertryck" och stärker intrycket att jag inte håller med om att det skulle vara störande.

I det andra exemplet skrev jag:
Ibland är det den perfekta inledningen för en mening. Och om du inte tror mig så behöver du öva på att skriva.

Även där skulle jag ha kunnat skriva utan "och" i början, men det extra "Och" ger "särskilt eftertryck" jämfört med att skriva bara "Om du inte tror mig så behöver du öva på att skriva".

Kan du se skillnaden?

Skillnaden som jag ser är att första meningen gav ordet ett särskilt eftertryck, inte andra. Den andra meningen hade en helt annan innebörd än att förmedla ordets giltighet eller funktion, vilket gjorde att något särskilt eftertryck uteblev. Dessutom var ordet onödigt då meningens innebörd inte relaterade till föregående mening och det inte fanns något språkligt värde att förbinda dessa.

Mot vilket påstående föreställer du dig att ditt hypotetiska tvivel skulle vara riktat i den omdiskuterade meningen?

Hur menar du att det andra exemplets "Och" inte relaterar till den föregående meningen?

Förklara då på vilket sätt det skulle ha varit fel att skriva:
Ibland är det den perfekta inledningen för en mening och om du inte tror mig så behöver du öva på att skriva.

Hur menar du att detta "och" inte relaterar till den första delen och att det inte finns något språkligt värde i förbindelsen?

Jag förstår inte vad du menar, men du gör rätt i att ifrågasätta det.


Ja, det har ni rätt i. Men och i början av meningar är fortfarande ett otyg.

Det är definitivt något som inte ska användas för mycket, men i vissa situationer kan det vara ett användbart alternativ. Det är bara ett otyg om det missbrukas, men det gäller vad som helst, så då är det missbruket som är ett otyg och inte en fråga om att det inte ska användas alls.

Samma kan sägas om tillägg av t.ex. "ju" i meningar, vilket ju kan ha sin plats, men det blir ju lite av ett otyg om det ju används för ofta. Då är det också missbruket som är ett otyg och inte en fråga om att uttrycket inte ska användas alls.