På detta forum pratas det mycket om 3-3 derbyt 2003.
Men bortglömt är 1946 när AIK spelade hemma mot Charlton, som på den tiden var mycket vassare än idag. Charlton Athletic var i final 1946 i FAcupen och vann FAcupen 1947. Charlton ledde med 7-1 mot AIK när det var en halvtimme kvar, men AIK återhämtade och kvitterade med några minuter kvar till 7-7!
På detta forum pratas det mycket om 3-3 derbyt 2003.
Men bortglömt är 1946 när AIK spelade hemma mot Charlton, som på den tiden var mycket vassare än idag. Charlton Athletic var i final 1946 i FAcupen och vann FAcupen 1947. Charlton ledde med 7-1 mot AIK när det var en halvtimme kvar, men AIK återhämtade och kvitterade med några minuter kvar till 7-7!
Än bättre - enligt AIK.se reducerade AIK till 2-7 i 68:e minuten. Så på 22 minuter vände AIK matchen från 1-7 till 7-7!
Satt och kikade igår på kvalet till VM -94. Limpars rökare borta mot Israel, vilket jävla skott, det förtjänar mer krädd och passar väl in i den här tråden.
Lägger till Therns passning till Dahlin med två minuter kvar i hemmamatchen mot Frankrike . Magnifikt
Satt och kikade igår på kvalet till VM -94. Limpars rökare borta mot Israel, vilket jävla skott, det förtjänar mer krädd och passar väl in i den här tråden.
Lägger till Therns passning till Dahlin med två minuter kvar i hemmamatchen mot Frankrike . Magnifikt
Lite sent svar men båda vann. På den tiden var Intertoto uppdelat i olika grupper/regioner där alla gruppvinnarna officiellt blev mästare så både Hamburg och Hammarby vann intertotocupen det året tillsammans med ytterligare åtta lag. Tror att de lade ner hela turneringen året efter och det var nog lika bra. Fyllde ingen som helst funktion faktiskt.
Lite sent svar men båda vann. På den tiden var Intertoto uppdelat i olika grupper/regioner där alla gruppvinnarna officiellt blev mästare så både Hamburg och Hammarby vann intertotocupen det året tillsammans med ytterligare åtta lag. Tror att de lade ner hela turneringen året efter och det var nog lika bra. Fyllde ingen som helst funktion faktiskt.
Fast nej. De lag som gick vidare från Intertoto och kom längst i UEFA-cupen blev krönta som vinnare. Det blev Hamburger Sv.
Citat:
The Intertoto team that gets the furthest in the UEFA Cup will be crowned winners of the competition
- UEFA.com
Citat:
Hamburg won the UEFA Intertoto Cup in 2007, after progressing the farthest out of the 11 teams that qualified for the UEFA Cup via the UEFA Intertoto Cup
Såg att Thern nämndes. Helt otroligt så hade jag inget minne alls av honom gällande vilka klubbar han spelade i under sin karriär. Flera spelare från landslaget anno 1994 minns jag fortfarande var dom spelade efter den sommaren men när det gäller Thern - tomt!
Här är listan i alla fall för hans seniorår, inte helt oangenäm!:
1985–1987 Malmö FF
1987–1988 FC Zürich
1988–1989 Malmö FF
1989–1992 Benfica
1992–1994 Napoli
1994–1997 Roma
1998–1999 Rangers
I finalen av svenska cupen 1951 möttes MFF och Djurgården. Båda lagen hade då walesiska tränare. Första och sista gången i den svenska cupens historia att det inträffade?
Tyskarna skyllde semifinalförlusten mot Sverige i VM 1958 på den svenska hejaklacken:
Citat:
Efter matchen sprack alla fördämningar i Västtyskland. Medierna var ursinniga. De målade upp bilden av en internationell sammansvärjning mot Västtyskland. Fokus hamnade på de svenska hejarklacksledarna. ”De svenska oväsenkonstruktörerna” provocerade publiken till ”hatiska utbrott mot tyskarna” förklarade tidning efter tidning. ”Ingen kan någonsin mer påstå att nordbor är kyliga och reserverade. Sådana applådåskor, burop och fullständiga utbrott av känslor och sinnesstämningar har jag knappt upplevt, inte ens bland sydamerikaner”, konstaterade Sportmagazin.
Ett fåtal tidningar försökte dämpa tonläget. ”Förlusten berodde inte på heja-ropen, utan på utvisningen av Juskowiak”, hävdade exempelvis Süddeutsche Zeitung, men det var få som höll med. Till och med ledningen för det tyska fotbollsförbundet, DFB, var i upplösningstillstånd. Förbundsordföranden Peco Bauwens meddelade rasande efter slutsignalen att ett tyskt landslag, ”aldrig mer ska träda in på denna gräsmatta, eller någonsin spela mot Sverige igen”.
Trots ingripanden från den tyska ambassaden beslöt den tyska förbundsledningen att, som en kraftig markering, omedelbart åka hem – utan att ens delta på avslutningsmiddagen.
Några månader senare, i den officiella minnesboken om VM 1958, upprepade den tyska förbundsledningen anklagelsen att Sverige visat sig vara ovärdiga ett VM-arrangemang. Felet var – hejarklacks-ledarna. Genom att organisera de unisona, taktfasta ropen av slagord som -”Heja Sverige”, hade svenskarna visat att de ”missförstått att de inte var på hemmaplan, inte var allsmäktiga värdar, utan arrangörer av en internationell turnering”.