Citat:
Ursprungligen postat av Pavlosson
Det är väl just det. Vem bestämmer vad som är förnuft?
En bra fråga och egentligen en bristfällig slutformulering av mig. Hemligheten, som jag ser det, är att särskilja den biologiska varelsens behov och lustar från den rationella tanken, inneboende i vårt medvetande som vi alla har. Man kan lära sig att stänga av all emotionell stimuli och sitt eget egos pockande begär, när man observerar och ifrågasätter, så till den vida grad att man inte ens är rädd för döden.
Det är förnuft, inte att bejaka biologiska lustar och att acceptera illusionära koncept för sanning, bara för att miljarder andra människor legitimerar dem. Att acceptera att man inte är universums mittpunkt och varför det heller inte är viktigt.
För att ta Rands objektivism som exempel:
1. "... Objectivism's central tenets are that reality exists independent of consciousness..."
--
Korrekt. Men det behövs ett medvetande för att uppfatta den. Det undermedvetna kan inte skilja på verklighet och illusion. Om man låter den biologiska superdatorn definiera vad som är sanning och illusion, så kommer man aldrig veta om det faktiskt stämmer. Alltså ska man vara väldigt restriktiv med ens gamla minnen och dra slutsatser utifrån detta.
2. "... that human beings have direct contact with reality through sense perception..."
--
Inkorrekt. Vad människans perception ser är inte verkligheten, vad människor ser är deras mycket begränsade och i högsta grad färgade uppfattning av verkligheten, pga doktriner, mentala illusioner och legitimerade vanföreställningar. Samtliga härrör från det undermedvetna. Vad vi faktiskt ser är en bråkdel av vad vi tror att vi ser.
3. "... that one can attain objective knowledge from perception through the process of concept formation and inductive logic..."
--
Människan
kan finna sanningar, men inte objektiv kunskap. En absolut majoritet av de flesta människor kan inte finna sanningar, eftersom de inte fått varken medel eller verktyg till att kunna göra det.
4. "... that the proper moral purpose of one's life is the pursuit of one's own happiness (or rational self-interest)..."
--
Här börjar det spåra ur. Rand vill att människan ska söka ett syfte i livet genom att följa sina primitiva instinkter och biologiska känslor, med ett rationellt tänkande?! Detta är inkompatibelt med varandra. Att meningen med livet är lycka?! Precis såsom sisådär 99% av mänskligheten skulle svara på den frågan? Har någonting blivit bättre av människans strävan efter lust och åtrå? Nej.
5. "... that the only social system consistent with this morality is full respect for individual rights embodied in laissez-faire capitalism..."
--
Och nu spårar det ur fullständigt. Inte bara i sitt antagande att "laissez-faire capitalism" är det enda system som kan uppfylla hennes krav på individuell lycka (hur tusan vet hon det?), utan även för att "laissez-faire capitalism" är en verklighetsfrånvänd ideologi som bara kan fungera på ritbordet, på grund av obefintlig problemanalys och bristande metod. Hon går direkt från vision till metod, ett generalfel. Och ja, hur i hela friden kan hon se det som en sanning att människan ska eftersträva illusionen av individuell lycka?
6. "... and that the role of art in human life is to transform humans' metaphysical ideas by selective reproduction of reality into a physical form—a work of art—that one can comprehend and to which one can respond emotionally..."
--
Rollen av konst i mänskligt liv är alltså att transformera hennes illusoriska syn på naturen som "survival of the fittest" på individnivå in till hennes rovdjurssystem, där man stampar över varandras lik för sin jakt på individuell lycka? Säkert inte i hennes vision, men det är irrelevant. Hon var för begränsad i sin förståelse för kapitalism för att kunna uttala sig om det. Och framförallt var hon för begränsad i sin förståelse för sig själv. Hon förstod hon var ett primitivt däggdjur, men sedan? Meningen med livet är att söka och få utlopp för sin individuella lust? Sedan fanns det inget mer, enligt Rand. Detta antagande är felaktigt.
7. "... Rand characterized Objectivism as "a philosophy for living on earth", grounded in reality, and aimed at defining human nature and the nature of the world in which we live..."
--
En filosofi är det säkert. En filosofi för att kollektivt som art gå under på jorden låter dock som en mer passande beskrivning än att försöka leva på den. Den är inte förankrad till verkligheten, bara Rands illusioner om vad verkligheten är. Den är säkerligen riktad mot att definiera människans biologiska natur och den vansinniga värld vi skapat, men det är som att försöka hälla strössel på avföring och definiera det som dessert.
Istället för att försöka analysera varför vårt samhälle och människan beter sig så vansinnigt och rätta till det, så försöker Rand inte bara acceptera detta, hon försöker bygga en modell för att rättfärdiga sitt och andras vansinne. Vilket leder till att objektivismen är vansinnig.
8. "... My philosophy, in essence, is the concept of man as a heroic being, with his own happiness as the moral purpose of his life, with productive achievement as his noblest activity, and reason as his only absolute.
—Ayn Rand, Atlas Shrugged..."
--
"Heroic being"? Ens egen lycka är det moraliska syftet med sitt liv? Hur i hela friden fick hon in heroism i det påståendet? Hybrisvarning. Produktivitet den noblaste av aktiviteter? Kidnappade hon de vansinniga calvinisterna eller vad är det frågan om? Hur materialistisk kan man bli i sitt tankesätt innan t.o.m. man själv inser hur obalanserad man är i sitt tänkande? Förnuftet vårt enda absolut? Hur gör man då om ens förnuft är en obalanserad och ofullständig illusion, som i Rands fall?
9. "... The name "Objectivism" derives from the idea that human knowledge and values are objective: they exist and are determined by the nature of reality, to be discovered by one's mind, and are not created by the thoughts one has. Rand stated that she chose the name because her preferred term for a philosophy based on the primacy of existence—"existentialism"—had already been taken..."
--
Mänsklig kunskap och värden är objektiva? Det är nonsens. Hon talar om "nature of reality", men verkar själv inte ha förstått vad naturens verklighet är. Hon kan inte skilja på vår egenskapade verklighet och den faktiska verkligheten, eftersom hon låtit sin rationalism, byggd på sitt undermedvetnas kunskap, knåpa ihop schabraket. Kvar blir hon med en självmotsägande, ofullständig soppa, som kommer att kollapsa på sig själv.
