Hur få reda på vilka storfilmerna är?

Jag generaliserar inte. Jag konstaterar att det förevarar en brist på likvärdig erfarenhet inom det alternativa.

Du misstolkade mig, jag menade att du hade fel när du menade att min generalisering eller påstående var felaktigt. Och nu säger du att det finns en "brist på likvärdig erfarenhet inom det alternativa"? Vilket för övrigt är den märkligaste meningen jag varit med om, alternativa vad? Alternativa filmindustrin? Du menar att du inte gillar alternativa filmer och därmed stöder min tes?

PS: Släpp ditt vokabulära och grammatiska "kylskåp" och diskutera med vanligt språk.

Det alternativa åsyftar självklart till det som antingen stilmässigt eller rent utav bara budgetmässigt divergerar från Hollywoods gemenliga ramar.

Jag insinuerar alltså att du inte sett tillräckligt många filmer från den "alternativa" sfären för att kunna avgöra något sådant men det är förstås min fördragna slutsats. Det allra viktigaste är ju dock vad för något du åtrår i en film och den själsligt föredragna atmosfären.

Jag har absolut för lite erfarenhet av filmer med en alternativ approach på ett eller annat vis. Min poäng är dock att folk rimligtvis tänker likadant som mig och därmed, ganska naturligt, söker sig till filmer som är mer "mainstream" eftersom dem har tidigare bra erfarenheter av sådana filmer? Låter det verkligen så vrickat och fundamentalt fel i dina pretentiösa öron?

Nej, obevekligen inte. Men däremot tyvärr ofantligt begränsat och generaliserat.

Varför göra en tes mer komplex och variabelrik än den behöver vara? Det är ju inte direkt att en människa överväger all möjlig information om alla filmer innan han eller hon väljer film. Man har ju inbyggda ramar och direktiv för sig själv av vad man väljer. Det inbyggda mainstream-filtret är sannolikt där för en väldigt stor del av alla filmtittare. Det kan du ganska tydligt se med hjälp av antal röster alla "storfilmer" fått på IMDB och diverse andra filmcommunities. Du kan även se det bland filmpriser där storfilmerna hovar in precis alla priser det finns att få. Diskussioner på exempelvis det här forumet diskuterar i huvudsak storfilmer. Mainstream-filtret är mer påtagligt än vad du vill tro.

Det finns inte ett enda vackert ord som kan få dig att gå vinnande ur den här diskussionen.

Det du verkar ha obeaktat är att vissa av oss i den här forumdelen är enträgna och inskränkta cineaster som vill få er "vanliga" bornerade blockbuster-svepare att betydligt dispergera inom er syn på film. Vi vill försöka erbjuda er den livslånga ofantliga berikning vi själva upplevt genom att från början gått utanför staketen.

Nåväl, vi ska nog akta oss för att romantisera den alternativa filmindustrin allt för mycket! Det handlar ju trots allt vad varje individ relaterar till när den ser en film. Varför skulle en indierulle vara mer "livsberikande" än en storfilm? Du påstår att jag obeaktar många variabler i mina generaliseringar när du i själva fallet gör exakt samma sak i dina counters. Du verkar anta att alla alternativa filmer, oavsett kvalitet(?), är livsbejakande i större grad än storfilmer.

Värt att tillägga är att jag endast pratar om livsberikande i den mån att den utvecklar en som person, inte sin syn på film och utveckling av sin relation till film rent generellt. Det har trots allt noll värde i den här diskussionen då gemene man inte har specialintresse för film.

Nu "dechiffrerar" du något helt annorlunda än det som uttryckts i mina ord. Det jag uttryckt var snarare tveklöst att det motsatta av det du påstår är min förfäktan inte är sant. Det innebär inte per automatik att jag menar att en överbärande polaritet existerar mellan lägrena.

Om filmen berör ett visst tema, storfilm eller ej, så kan väl inte det element nullifieras bara för att det uttrycks i filmmediet, varav tittaren inte besitter ett egenintresse i?

Det är väl klart att det måste finnas någon form av transitivitet här? Du skriver ju att man uppnår en berikning om man går utanför staketen eller blockbuster-svepet som du uttrycker det, och eftersom denna extra berikning inte går att tillgå i mainstream-svepet måste den ju således ligga i den alternativa marknaden enligt dig vilket inte säkert är sant och därmed är din generalisering lika grov som min.


Om du läser mitt inlägg en gång till så ser du ganska snabbt att det var precis det som var min poäng, teman som på något sätt individen kan relatera till och ta till sig ska inte "nullifieras" som skriver (jävligt onödigt ord, varför så högfärdig hela tiden?), jag pratar ju om detta känslomässiga berikande som grundar sig i filmupplevelsen. Jag vill utesluta berikandet av filmintresset per se och synen på film.

Nu avskyr jag visserligen ordet "indie", då det förutsätter att storfilm är normen, vilket det verkligen inte är, då det görs försvinnande få storfilmer sett i det stora hela. Men det är väl ändå självklart att det som är gjort för masskonsumtion är sämre, inom film precis som inom allt annat? Ett rejält årgångsvin berikar mer än ett blaskigt dussinvin. Det må vara lätt att fortsätta med dussinvinet om man aldrig sätter sig in i något annat. Men har man väl börjat med lite bättre grejer och lärt sig dem, så blir skillnaden väldigt tydlig när man sen försöker gå tillbaka.

Ytterst handlar det om ens inställning till livet - är man en passiv människa som aldrig gör något intressant, eller har man nyfikenhet och livsvilja?
Ännu mer uppenbart. Storfilmer försöker tilltala en så bred massa som möjligt - alltså måste de vara ytterst generella, kan aldrig gå in på djupet, får aldrig förarga fel grupper med mera, vilket gör dem korkade och förvirrade. De kan aldrig sparka uppåt, för då bränner de sina finansiärer. De får aldrig uppmuntra till egensinne och personlig utveckling, för då finns risken att publiken tar dem på orden, och ser nåt annat nästa gång. De förmedlar en trångsynt, andefattig och intellektuellt efterbliven hegemoni, som ingen kan få ut nåt bra av.

Logiskt sett innebär ju berikning och utvidgning erfarenhet inom båda världar. Inte bara det ena eller andra. En, åtminstone relativt, diminutiv vistelse inom det ena innebär ju en dominans inom den andra sektorn vilket gör det hela mer enhetligt. Att gå utanför stegen är som du säger lika transitivt från båda planerna här.

Då får jag ursäkta för att min personliga tydning av ditt inlägg som anade en ton om att du ansåg att alternativa filmer var bara för filmnördar som kan uppskatta endast filmkonsten för sig, om du förstår vad jag menar med det utan att missförstå.