Klassåterträffar?

Hur vanligt är det nuförtiden med klassåterträffar? Bland exempelvis 60-talister verkar det snarare regel än undantag att sådana anordnas regelbundet. Bland oss något yngre känns de dock mer ovanliga. Jag själv är strax under 30 år och knappt någon i bekantskapskrets har varit på en klassåterträff. Är inte det ganska märkligt? Håller klassåterträffarna på att försvinna?

Det är ingen som tar det steget av kanske rädsla eller självkänsla att ta kontakt med sina forna klasskamrater. Man kanske har dem på sociala medier men bara för att ha dem där och se vad dem gör, då får man en bild av hur dem har format sig och det det nöjer sig folk med. Folk går inte framåt och tar initiativ det har vi sett i media där det är ett bolag som arrangerade klassträffar.

Om du nu vill ha en klassträff så ta fram skolkatalogen (så att du för traditionen vidare) skriv ner namnen och sök efter nummer och ring.

Jag har faktiskt tänkt på att göra det snart och jag är 90-talist

Sprid ryktet om en klassträff på fb så kanske de nappar!

Håller med dig och i teorin skulle jag gärna fixa till nån slags träff jag också. Problemet är väl bara att jag liksom "alla" andra är för lat och feg. Vad gör man ens på en klassåterträff? Att sitta i nån gympasal och dricka lådvin ur pappersmuggar känns ju inte så jättelockande ...

Hallå! Du är snart 30år sitter säkert på Facebook framför en skärm och bara degar. Ta dig nu i kragen och slit loss dig från din håla och ring! Ta initiativet och då prata och tänk inte så paradoxalthttp://sv.wikipedia.org/wiki/Paradox Alla är inte fega och dem kommer säkert bli glada över att du ringer

Använd fantasin lite? Gympasal? papp va :O Det behöver inte vara så du kan bättre än det! Gör något som lockar då

För länge sedan lade jag upp ett klassfoto på facebook. Det blev en väldig debatt, men det blev inget efter många om och men. Inget tog tag i det på riktigt.

Nu flera år senare tog en tjej tag i det. Bjöd hem folk till sig, sökte upp så många som möjligt. Vi blev åtta stycken, tror jag. Vi snackade en del skit om dåtiden och nutid. Åt lite snacks och spelade sällskapsspel (förloraren fick sjunga och dricka lite). Blev en riktigt skön kväll måste jag säga. Jag går gärna på en till träff eller två och hoppas på att fler dyker upp. Detta var en reunion från tredje klass så att vänta sig 100-90% närvarande kan man inte direkt. Sen var åtta personer en bra start. Nästa kanske tio kommer på. Hellre träffa tio som vill träffas än att dra dit 10 extra som drar stämningen.

Det finns garanterat folk från min klass och andra som inte vill gå av diverse anledningar. Skit i de och umgås med de som ni får tag på

Jag tror att det är ganska vanligt fortfarande. Det varierar säkert beroende på hur god sammanhållningen var i klassen, och så vidare.
Kanske tio år efter gymnasiets slut, eller så. En familjemedlem fick inbjudan nyligen, han/hon är lite över trettio.

Jag tror att det här kan ha mycket med saken att göra... I min gymnasieklass, så hade vi väldigt bra sammanhållning. Och vi hade en återträff i höstas (tio år efter avslut) varpå drygt hälften dök upp. Vi bjöd även in våra gamla klassföreståndare (mycket trevlig kväll)

Men andra vänner som gått i klasser utan någon större sammanhållning, har knappast velat gå på sådana fester, ens än när företag har anordnat dem, och jag har uppfattat det som att ingen gammal klasskamrat skulle ta sig tid att fixa ihop det.

Så sammanhållningen tror jag nästan är A och O i såna här återträffar.

Absolut. Jag vet att den klassåterträff som min familjemedlem bjöds in till anordnades av något externt företag, och det var för högstadieklassen.
Uppslutningen lär inte ha varit enorm - det måste ju vara den sämsta möjliga tiden att återknyta till. Mobbing, sexuellt uppvaknande och hormonellt kaos i allmänhet. Jag tror att det är väldigt få som vill förknippas med det "jag" de hade under åren 13-15. I gymnasiet känns det som att det började rundas av lite i kanterna hos folk och deras personligheter började mer och mer likna sina "vuxna" jag, även om det fortfarande var en bra bit kvar.

För att återknyta till trådstarten så är jag inte överraskad över att så få varit på klassåterträff innan 30-årsåldern. Nu spekulerar jag, men det är väl inte så intressant att ha en organiserad träff innan folk är lite stadgade i livet med en riktig utbildning, jobb och ev. partner.
Har svårt att se nöjet i att träffas vid 25, när en hel del fortfarande flackar runt på olika utbildningar eller i vissa fall inte ens börjat planera för sitt "riktiga" liv.
Sedan kan man ju undra hur stor andel av klassfesterna som anordnas av företag, och hur många som klassen ordnar privat. Och vad som är vanligast, återträff för gymnasie eller högstadie.

Vi skulle haft en återträff med högstadieklassen i somras men då gick bolaget som anordnade det i konkurs...
Vi hade en lite fest hemma hos mig istället och det är fan så lustigt hur man direkt faller in i sina gamla roller.
Jag tror att det behövs en rejäl "fixare" som gått i klassen för att det ska bli något och att man haft bra sammanhållning i klassen. Ska styra något till sommaren hade jag tänkt, fan så kul att se vad alla håller på med nästan 15 år senare.

Frågade pappa ifall han varit på ngn återträff. Hans gymnasieklass var det 10 personer i varav 5 har dött i överdos. Lite för lite folk för det :P Hans högstadie klass umgicks han aldrig med så han tackade nej när det var återträff

Det finns annars sidor som stayfriends om du vill ornda återträff utan att behöva göra allt själv. Hoppas det går bra. Eller leta upp dem på facebook och starta en grupp för er klass. Har en sådan med gymnasieklassen och den fungerar jätte bra. Även om jag inte kunde komma på en återträff så kommer det nog flera.
Däremot när det gäller högstadie klassen har jag knappt någon kontakt med någon där längre och jag hade inte så många kompisar där och var mobbad. Jag vet inte alls om jag vill gå på någon träff med högstadieklassen eftersom jag avskydde högstadietiden.