Varför avgick Göran Persson som S-ledare?

Ser ibland Göran Persson framträda i media. Han verkar ovanligt pigg och fräsch. Göran Persson är född 1949. Efter valförlusten 2006 avgår han och är då 57 år gammal. Det hade ryktats om att Persson ville avgå tidigare, men mordet på den självskrivna kronprinsessan Anna Lindh kom i vägen.

Så frågan är varför var det så viktigt för Göran Persson att avgå just då? Visste han att sossarna skulle få några väldigt svåra år framför sig? Och hade sossarnas kris varit mindre eller annorlunda om han suttit kvar? Eller var det bara som han säger i memoarerna att han var sliten efter dryga 10 år som partiledare?

Han var nog bara jävulskt trött på hela skiten skulle jag tro.

Ja han hade ju inte direkt lagt någon vacker väg åt sossarna. Partiet försökte väl peta bort honom under en lång tid kan jag tro.

Minns när Göran Persson avgick. Göran Persson var en stor hycklare och en girig satan som gärna kunde samarbeta med högern och spotta på arbetarna.
Han avgick för han förlorade valet. Han insåg att kämpa för socialdemokrati är mindre viktigare än riksdagslönen och titeln partiledare. Innan han avgick tog han ut flera miljoner kronor ur partiets kassa och köpte sig ett torp för flera miljoner - någon sammankoppling?

I Expressen så kunde man se Göran Persson röd i ansiktet och bryta av en penna när han förlorade valet.
Idag är han bonde och har slutat med all socialdemokrati av vettiga och realistiska skäl.

Socialdemokrater som hyllar Göran Persson är tecken på att dem försöker ändra historian och leva på gamla meriter. Ungefär som Olof Palme idag. Olof Palme var också en populistisk och maktkåt herre som kunde hyckla och censurera kraftigt. Han var ungefär som Sveriges diktator. Men nästan allt bevis har förstört och socialdemokraterna skrev en god historia om han för att leva på gamla meriter.

Om 20 år så kommer Mona Sahalin framstås som en bra förebild för socialdemokratin som stog upp för allt gott.

Att han inte ville sitta kvar efter valförlusten är nog ganska naturligt med tanke på att han hade varit statsminister. Han ville dock avgå mycket tidigare, men mordet på Lindh hindrade honom att avgå redan 2004. Så varför ville han avgå då? Han var ju inte särskilt gammal, och uppgörelsen med miljöpartiet och hans taktiska utmanövreringar av viktiga konkurrenter (Winberg, Wallström m.fl.) hade varit (för honom) lyckosam. I Fichtelius dokumentär visas en bild av Persson som en alltmer isolerad person som sitter och äter middag ensam vid ett jättestort bord på Sagerska. Var det vid det där bordet som avgångstankarna växte fram?

Minns en tv-intervju med honom strax efter han avgick där han inte censuerade hur han uttryckte sig, och det lät som han var rätt så less på 'spelet' som pågick med människorna inom (S) - jag antar att (S) innehåller sin beskärda del karriäristiska as som hugger varandra i ryggen och jag antog att han tillslut fick nog av det spelet.

Arbetar man som bonde arbetar man inte med folk heller, som en kontrast i efterhand som kan tyda på att han helt enkelt fick nog av folk pga 'branchen' han rörde sig inom och sadlade om till något där han kunde vara beroende av sig själv istället för att behöva gå genom människor som kör med dubbelspel.

Spekulationer från min sida.

Persson var väl en hyfsad machiavellist och inte så mycket mera, sossarnas politik fick färre röster än alliansens och något behövde göras.

" Det lyser en röd lampa där "

http://www.youtube.com/watch?v=cnxR_P1h4I8

Den tidigare barnprogramsledaren Erik "Figge" Fichtelius har gjort en intressant 4-timmars reportage om denne store Buffel & Hemul!

Se o Njut och låt er roas

Jo, jo... reportaget väcker minnen, nästan så att man saknar Göran Persson. Trots, eller tack vare, bufflighet så är ju Persson precis en sådan ledare som folket gillar. Och visst, i början av första delen påstås att Persson var ett "fjärdehandsval" som partiledare. Mona, Ingegerd Thalen, och Jan Nygren stod före i kön, men de "ville eller kunde inte". Känns inte direkt som konkurensen var mördande...

Reportaget är säkert det bästa politiska dokumentären som gjorts i Sverige. Men så kostade den också Figge jobbet som ledande politisk kommentator. Han blev avstängd, sedan förflyttad, och avtjänar sina sista år på UR...

Tack för det tipset!

Bokmärker det för en regnig dag.

Undrar om det är sant att han att han petade Måd Olofsson i magen när hon var ny partiledare och frågade om hon gått upp i vikt.

Efter det var Måd en svuren fiende till S och alliansen föddes.

Lite mer om detta kan man läsa i Per Nuders "memoarbok" om hur G.P alltmer syntes läsa på Lands hemsidor om gårdar till salu.

Viss förståelse måste man ha för G.P och vilken politiker som helst i den positionen. Det går helt enkelt inte att inom den moderna hektiska politiken vara på topp i säg mer än tio år. Därefter är du i praktiken förbrukad. Inga nya idéer, inga nya uppslag, känner att det börjar gå runt i cirklar, du börjar känna dig less helt enkelt och vill syssla med annat. Ständigt påpassad av media och partivänner som "vet hur det ska göras". "Aldrig ensam, alltid ensam" ska tydligen vara G.P:s ord och de stämmer säkert mycket väl. Nog är det en naturlig mänsklig reaktion. En politiker som klamrar sig kvar alltför länge på sin post är inte bra för någon eller ens för sig själv.

Svunna är de tider då Gunnar Sträng utrustad med en griffeltavla kunde få en halvtimme på sig för att, på bästa sändningstid i TV, redogöra för statsbudgeten. Dessutom så gott som helt oemotsagd under hela sändningstiden.

Han ville bli bonde, sitta i sin herrgård med Anitra och undvika allt politiskt käbbel.

När Sossarna inför valet 2010 bad han han skulle komma till hjälp för Mona, svarade han: "Klockan är mycket och korna skall in"