svenskan-ett könsmarkerat språk

Det var ingen finurlighet, men här och nu roade det mig att inom tidsmarginalen ändra till:

... Gissningsvis var 7 av 8 hotellstädpersonal i Davos kvinnor.

Till de språkliga paradoxerna hör annars, parallellt med sjuksköterskorna:

En mindre andel av Sveriges barnmorskor är män.

Som redan antytt så bygger det väl helt enkelt på hur det historiskt sett ut: de flesta yrken har innehafts av män. Därför ser vi efterledet -man och suffixet -are i ett flertal yrkesbeteckningar (brandman, läkare etc.) även om yrkena nuförtiden även kan innehas av kvinnor. Vad beträffar pronomenet man så blev det väl antagligen så från början av precis samma skäl, att mannen var normen, att det var honom man utgick ifrån.

Det finns inget enkelt sätt att säga det utan att riskera att reta någons språkkänsla. Många reagerar ju mot en personal också, men det är förstås en annan sak.


Det rör sig väl om ett fåtal yrken med starka kvinnliga traditioner och yrkesstolthet (kanske bara dessa två?). Städande är inte att förakta, men även om kvinnlig städpersonal måhända är starkt överrepresenterad så är det tveksamt om det skulle kunna uppstå något tryck för eller ses som en feministisk gärning att börja kalla män för städerskor. "Jaså, det förutsätts att det är kvinnor som städar", skulle nog snarare bli reaktionen.

Det är kognat till Mensch, men kommer inte därifrån. Däremot vill jag nog minnas att det är på vår sida som genusbytet har ägt rum, och det var kanske det du menade.

Personal använt räknebart är blä. 7 av 8 i hotellstädpersonalen i Davos är kvinnor. ( Av dessa har två rätoromanska som modersmål.)

Parallellt och parallellt. Barnmorskor är en delmängd av sjuksköterskorna. Sjuksköterskeexamen är ett behörighetskrav för att genomgå barnmorskeutbildning.

Är jag den enda som slutar vissa adjektiv för män med -e och kvinnor -a? T.ex den fine hästen över där, den fina hästen över där. Duktiga flickan, duktige pojken. Började bråka med en polare över det här en gång. Han tyckte man skulle säga samma för båda... Men känns fel

Är jag en manschauvinist nu?

Du har alldeles rätt i att det finns större anledning att göra skillnad på kon som boskapsskötare än som jägare/samlare, och det finns vissa skäl att anta att vi öht inte gjorde kopplingen mellan sex och barnafödande för egen del innan vi började hålla husdjur.

Jag vet inte om någon har gjort en jämförande studie mellan språken hos jägar/samlarfolk och herdefolk vad avser användningen av genus. Den skulle kunna ge intressanta resultat. Ett problem är dock att dagens jägar/samlarfolk inte behöver ha varit jägar/samlarfolk hela tiden historiskt, och att deras språk följaktligen kan ha en genustruktur som utvecklats under andra förhållanden än de nutida. Det är möjligt att de olika australiska aboriginfolken är säkrast därvidlag, men jämför man australiska språk mot andra kontrollerar man ju inte alls lika väl för just distinktionen jägar/samlare - herdefolk.

Ah, ser nu på Wiktionary att du har rätt. Svenskan har så många tysklån att man ibland förväxlar äkta svenska ord med tyska lånord.

Jag har alltid sagt -e för maskulina substantiv.

Jag använder bara -a, i tal åtminstone. Jag tror det finns en egen tråd för det.

Men säger du verkligen "över där"?

nej det gör jag inte, vet i fan hur det där hände... måste tänkt på engelska eller nåt.

Tycker också "den duktiga pojken" låter helt snett. Men det är väl korrekt i Nordsverige?

På ämnets tema kan jag väl säga att jag tycker svenska är jävligt könsneutralt. Jämför med tex en del asiatiska språk där man använder olika ord beroende på om man är kvinna eller man. Eller tyska, franska och en del andra europeiska språk där man alltid använder olika genus.