2013-01-26, 21:24
#1
![[Infinite]s avatar](https://static.flashback.org/img/avatar/64/262615.jpg)
2013-01-26, 21:29
#2
2013-01-26, 21:31
#3
2013-01-30, 21:11
#4
2013-01-30, 22:18
#6
2013-01-30, 23:05
#7
Man ger den ingen mat, eller ger den näring som dess hjärna reagerar på. (sak samma)
Sen är det lite roligt med spårk och ord man matar med, när när apan får banan eller ej.
Sublima elaka egenskaper
Sen är det lite roligt med spårk och ord man matar med, när när apan får banan eller ej.
Sublima elaka egenskaper
__________________
Senast redigerad av swigge 2013-01-30 kl. 23:14.
Senast redigerad av swigge 2013-01-30 kl. 23:14.
2013-02-01, 20:54
#8
Det finns en film som gick på svt för ett tag sedan, "Project Nim", om en apa som man lärde teckenspråk. Se om honom på http://en.wikipedia.org/wiki/Nim_Chimpsky .
Det var en väldigt rörande historia om hur man först fostrade apan helt bland människor, men sedan när den hade blivit vuxen och projektet inte längre kunde genomföras så sålde man den till medicinska experiment, men djurvänner köpte upp honom och gav honom ett lite bättre slut på livet än så. Försök få tag på filmen om ni kan.
Men det intressanta med filmen var att den första ägarinnan (som hade i uppdrag att lära apan teckenspråk) var intresserad av Nims välbefinnande på alla plan och lät den löpa vilt mer eller mindre i deras hushåll. Men forskaren som hade initierat projektet tyckte att framstegen skedde för långsamt och att allt sköttes kaotiskt där, så han flyttade apan till andra omhändertagare, som fixade en mer "strukturerad" undervisning och ett schema för inlärning, lite i stick i stäv med vad apan helst ville syssla med. Naturligtvis fick den bananer och så när den lyckades teckna tecknen, men det hela skedde på bestämda tider i tråkiga skollokaler.
Vid projektets sammanfattning (apan hade blivit för stor för att vara ofarlig för människor att vistas närgånget tillsammans med, den var då c:a 5 år gammal) så kom forskaren fram till att apan inte kunde så mycket teckenspråk som många hade uppfattat det som--han menade att den inte kunde sätta ihop egna meningar själv, trots att många tyckte sig ha sett det. Och (nu citerar jag fritt från minnet här) han förklarade det som att "det var en listig jävel till apa": han menade att apan bara upprepade långa meningar för att få en belöning, mer eller mindre, och inte var uppriktigt villig eller förmögen till komplexa samtal. Den såg mer tecknen som ett sätt att lura de dumma människorna att få det han ville... Så man kan säga att anledningen till att apan inte lärde sig saker var att den var "för smart"...
Senare i dokumentären så blev det tydligt hur pass onaturligt det hade varit att uppfostra en apa i en helt främmande miljö tillsammans med en annan djurart (människor). Människorna känner inte lika starkt för apan som de känner för ett människobarn, och vice versa. Och det känner apan av, för sådana djur är superbra på att känna stämningar.
Och med åren så blev Nim också mer och mer lik en vanlig chimpans igen, med dessas instinkter och drifter. Och mycket av anledningen till att små chimpanser kan verka så skojiga och människolika är att de underordnar sig människohannar tills de är stora nog att besegra dem, eller något liknande.
Det var en väldigt rörande historia om hur man först fostrade apan helt bland människor, men sedan när den hade blivit vuxen och projektet inte längre kunde genomföras så sålde man den till medicinska experiment, men djurvänner köpte upp honom och gav honom ett lite bättre slut på livet än så. Försök få tag på filmen om ni kan.
Men det intressanta med filmen var att den första ägarinnan (som hade i uppdrag att lära apan teckenspråk) var intresserad av Nims välbefinnande på alla plan och lät den löpa vilt mer eller mindre i deras hushåll. Men forskaren som hade initierat projektet tyckte att framstegen skedde för långsamt och att allt sköttes kaotiskt där, så han flyttade apan till andra omhändertagare, som fixade en mer "strukturerad" undervisning och ett schema för inlärning, lite i stick i stäv med vad apan helst ville syssla med. Naturligtvis fick den bananer och så när den lyckades teckna tecknen, men det hela skedde på bestämda tider i tråkiga skollokaler.
Vid projektets sammanfattning (apan hade blivit för stor för att vara ofarlig för människor att vistas närgånget tillsammans med, den var då c:a 5 år gammal) så kom forskaren fram till att apan inte kunde så mycket teckenspråk som många hade uppfattat det som--han menade att den inte kunde sätta ihop egna meningar själv, trots att många tyckte sig ha sett det. Och (nu citerar jag fritt från minnet här) han förklarade det som att "det var en listig jävel till apa": han menade att apan bara upprepade långa meningar för att få en belöning, mer eller mindre, och inte var uppriktigt villig eller förmögen till komplexa samtal. Den såg mer tecknen som ett sätt att lura de dumma människorna att få det han ville... Så man kan säga att anledningen till att apan inte lärde sig saker var att den var "för smart"...
Senare i dokumentären så blev det tydligt hur pass onaturligt det hade varit att uppfostra en apa i en helt främmande miljö tillsammans med en annan djurart (människor). Människorna känner inte lika starkt för apan som de känner för ett människobarn, och vice versa. Och det känner apan av, för sådana djur är superbra på att känna stämningar.
Och med åren så blev Nim också mer och mer lik en vanlig chimpans igen, med dessas instinkter och drifter. Och mycket av anledningen till att små chimpanser kan verka så skojiga och människolika är att de underordnar sig människohannar tills de är stora nog att besegra dem, eller något liknande.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera
