Citat:
Ursprungligen postat av Castoria
Blir förvånad över att kvinnors fertilitet ska locka äldre män. Barn är ju begränsande och kostar pengar och tid att uppfostra. Många män vill att kvinnor ska ha preventivmedel för att de vill ha sex utan att att bli pappor.
Kvinnor är lite, som blommor har jag märkt... från början är det bara ett frö som slår rot, men stjälken växer snabbt, lång och smal och ganska platt och slät. Sedan börjar den få knoppar!

Och innan du vet ordet av så slår knopparna ut! De små liven börjar öppna upp sig, vänder sig mot solen och förvandlas sakteliga, växandes åt alla håll och kanter. Sakta men säkert så fläks bladen upp och upp och upp och slår så småningom ut helt och hållet! Blomman får äntligen stå i all sin prakt i solskenet och visa upp hur vacker den är för hela vida världen!
Och vacker är den, och dess nektar doftar så ljuvligt att den lockar till sig mängder med bin.

Om allt vill sig väl så kommer ett bi en dag att pollinera blomman, så att en ny generation frön kan spridas över ängen och se till så att det alltid kommer att finnas blommor på jorden.
Men priset för blommans skönhet är, att den en dag måste börja vissna, som alla blommor en gång gör. Skaparen, om man nu tror på en sådan, måste sannerligen ha ett vrickat sinne för humor, som ser till att en blomma som är så vacker bara får blomma en så pass kort tid.
Det är svårt att säga exakt när blomman börjar vissna. Det smyger sig på, tyst som en musfjärt, men en dag så märker vi att, hmm... när blev bladen så torra och skrynkliga? Alldeles nyss så var de ju släta som en barnrumpa och lika fräsch som daggen i gryningen! Nåja, det är fortfarande en fin blomma, om än lite torr och skrynklig. Och topparna på en del blad kanske börjar tappa lite spänst och det är möjligt att de hänger lite, men vad gör väl det? Det är fortfarande en väldigt fin blomma, eller hur? Fast vänta nu, var tog alla bina vägen?!
Men allt förnekande i världen kan inte ändra på naturens gång, ty hennes vilja är lag och lagen är obeveklig! Döv inför både jämmer och smicker och hot. Förfallet är här, och nu börjar det gå undan. Blad faller av!

Stjälken kroknar!

Den torkar ut och krymper och vrids om och snart så är den stackars blomman bara en skugga av sitt forna jag.

Kvar finns nu bara minnen, så avlägsna att det nästan kunde ha varit en dröm, och hennes enda sällskap är de där två katterna som brukar jaga sork här ute på ängen.
Ibland gråter blomman en skvätt och svär över bina, som väljer att flyga till de blommor som precis har blommat upp, men så inser hon att det är så världen funkar. Inget att hänga läpp över!

När den då och då reflekterar över svunna tider, så minns blomman med tacksamhet hur hur vacker den var, och hur mycket fint den fick uppleva. Torr och skrynklig, må så vara - kanske är det inte
att man vissnar som är viktigt, utan
hur man vissnar...?
Eh, vad var det jag skulle ha sagt egentligen? Ja, just ja. Binas biologiska drift, även fast den gör att de söker ut blommande ungblommor, betyder ju inte nödvändigtvis att biet vill pollinera blomman. Man kan ju bara dricka lite nektar också! Eller bara titta.