Mejerier och dess ägarstruktur.

Vi har i debatten hört hur mjölkbönderna klagar på ersättningen från mejerierna. Jag kan mycket väl förstå att mjölkbönderna mer eller mindre går på knäna rent ekonomiskt p.g.a låg ersättning från mejerierna. Men vad göra åt detta? Är det ägarna till mejerierna som är problematiken? Är det ägarna till mejerierna som är boven i dramat?

Låt oss då studera vilka som äger mejerierna:

"Arlas 7 800 mjölkbönder är både ägare till föreningen och leverantörer av mjölken."

http://www.arla.com/sv/Service-links/agare/

" Norrmejerier ägs av ca 610 bönder i Norrbotten, Västerbotten och Västernorrland,"

http://www.norrmejerier.se/om-norrmejerier

Så där har det sett ut och ser ut när de gäller merparten av mejerierna. Bönder som äger mejerier och bönder som i princip anklagar sig själva för att betala för lite till sig själva. Nu har det dock dykt upp mejerier som ägs av andra och då går bondekooperationen i taket. Mejerimonopolet är således hotat och detta ses som ett problem från bondekooperationen. Är det verkligen ett problem med konkurrens även inom mejeribranschen?

Jag har också funderat på konstellationen mellan mjölkproducent och mejeri. Inte nog med att bönderna får bidrag för att bedriva sin verksamhet, de har mage också att klaga på priserna som de själva bestämmer.

Som för alla andra företagare, så gäller en enda sak. Tillgång och efterfrågan styr priset. Är verksamheten olönsam får man avveckla eller sätta verksamheten i konkurs.

Den stora frågan är egentligen varför bönder överlag ska särbehandlas jämfört med övriga näringsidkare i landet.

Men det är ju också otroligt många bönder som HAR avvecklat, och det är långtifrån enbart bönder som får stöd till sina verksamheter här i landet.

Jag tror inte att det är relationen mejeri/bonde som är orsaken till den dåliga lönsamheten, utan det extrema skattetrycket i Sverige jämfört med de flesta länder. Detta är ett problem nu när priserna bestäms på den internationella marknaden.

Sen kan jag personligen tycka att det är meningslöst att ha stora kooperationer eftersom de i praktiken fungerar ungefär som stora aktiebolag, det är närapå omöjligt att som enskild ägare påverka verksamheten och strategin i kooperationen.

Höj grundavdraget till 100 kkr för heltidslantbrukare så går det att ta bort alla andra stöd och bidrag.

Edit: Tyvärr blir ju ändlösa horder av byråkrater arbetslösa om man skulle införa det systemet men det vore ju laka bra det.

Det finns en simpel orsak till att det går kärvt för bönderna, folk dricker inte tillräckligt med mjölk, den största delen av all mjölk som produceras i Sverige blir till pulver och exporteras till mycket lågt pris.
Samtidigt har jag aldrig hört en storbonde gnälla, allt har och kommer fortsätta industrialiseras i samhället, då krävs stora kapital för investeringar, stora aktörer klarar sig, de små går under.

Personligen anser jag att bönder ska få större skattefinansierade stöd baserat på hur mycket mark de brukar, för ju som vi alla vet, svensk mjölk ger öppna landskap och det småskaliga lantbruket är något vi skall värna om, rent kulturellt.

Ska försöka skumma lite på ytan för att ge dig en bild av hur det ser ut idag och lite bakgrund till varför det ser ut som det gör.

Alla mejerier i Sverige har inte leverantörerna som ägare, och alla sätter inte sitt egna pris.

Att stödja ett mejeri i Sverige behöver inte nödvändigtvis betyda att man optimerar avräkningspriset till bonden. T.ex blev Skånemejerier uppköpta av franska Lactalis som är ett familjeföretag. I och med köpet av Skånemejerier så äger de även Östgötamjölk. De har knutit sitt avräkningspris till Arla och när bönderna var på krigsstigen i höstas och hotade med att blockera infaten till ett av Arlas mejerier var det just en som levererar till Skånemejerier som var drivande.

Utanför Hedemora ligger Grådö mejeri som ägs av Coop. Även Coop har knutit sitt avräkningspris till Arla men lovar 16öre mer per kilo än vad Arla betalar inklusive efterlikvid och insatser.

Arla har växt mycket de senaste åren. År 2000 slog man sig samman med danska MD Foods och bildade då Arla Foods. Arlaledningen målade upp hot om att danskarna annars skulle starta ett priskrig genom att dumpa sina produkter på den svenska marknaden. Svenska bönder blev rädda och lydde ledningen, man trodde helt enkelt inte tillräckligt på sina produkter i kombination med konsumentens lojalitet.

Danskarna som då var i majoritet fick igenom att all mjölk i Arla ska betalas lika oavsett hur den producerades med undantag för den ekologiska mjölken. Alltså svenska bönder ska ha samma betalning som de danska trotts att de danska bönderna tex inte behöver släppa ut sina kor på bete om sommaren (trotts ett varmare och mer fördelaktigt klimat). Arla gjorde ett försök med att erbjuda danska Arla-bönder 10öre extra per kg mjölk om de släppte ut kossorna på bete om sommaren, men få bönder nappade och projektet lades ner. Svenska bönder fick inte ta del av erbjudandet eftersom lagen säger att kossorna i Sverige måste gå ut på bete om sommaren. I ett reportage i LRF-media (minns inte om det var ATL eller Land Lantbruk) sa en dansk bonde att ersättningen måste upp i alla fall till 30öre/kg om han skulle släppa ut sina kor på bete. Det var helt enkelt för mycket jobb samtidigt som marken inte utnyttjas lika effektivt. Sådant ska alltså svenska bönder acceptera.

En anledning till varför danskarna tittade norr ut var för att även tyskarna gjorde samma sak, men då på den danska mejerimarknaden. Detta har gjort att Arla tvingades sälja sin mjölk i Danmark billigare och eftersom avräkningspriset ska vara lika för alla Arla-bönder så drabbades även de svenska Arla-bönderna. Att svenska bönder har gott rykte om sig och har världens strängaste djurskyddslagar att ta hänsyn till bryr sig inte Arlas ledning om. Tydligaste exemplet är att Arla fick igenom prishöjningar mot svenska handeln som trädde i kraft efter årsskiftet, men svenska Arla-bönder fick priset sänkt eftersom det är Arlas globala intjäning som spelar roll. En del av sänkningen var pga valutaändringar som baseras på växelkursen ett visst antal månader tillbaka i tiden. Priset sätts i danska kronor som är knuten till euron.

Priskriget i Danmark gjorde att Arla började titta sig omkring efter andra marknader. En relativt lönsam marknad är den svenska. Ännu en gång tittade man norr ut och mot nu mot Milkoland. Arla har den fördelen som stort mejeri att de har ett brett sortiment. Bregott är ett märke som Arla äger men som tidigare ägdes av "mejerierna" alltså de svenska mejerierna tillsammans. Denna fördel utnyttjade man genom att ge handlare i Dalarna massiva rabatter ifall de tog in hela Arlas sortiment istället för bara delar. När sedan Milko började gå dåligt efter flera felsatsningar som svenskt sigill och landskapsmjölk så började Milko organisera om för att kapa kostnader, man fick problem med leveranserna ut till butik och i oktober 2011 stod det klart att Arla tog över Milkos bönder och mejerier, Milko hade gått i konkurs. Dock tvingades man sälja modernaste och mest lönsamma mejeriet, Grådö mejeri.

Det var som sagt var Coop som fick köpa Grådö mejeri. Produktionen kom igång i oktober 2012 men då på halvfart eftersom deras mjölkleverantörer måste fortsätta leverera till Arla fram tills årsslutet. Så varannan dag kom Arla och hämtade och varannan dag kom Coops mjölkbil och hämtade. I vanliga fall kommer mjölkbilen och hämtar mjölken varannan dag.

När Coop skulle ragga leverantörer gick man ut med ett erbjudande till alla mjölkbönder i ett område kring Grådö. De erbjöd ett pris som skulle ligga 16öre över Arlas avräkningspris inkl efterlikvid (Arla har ett mål att gå 3% i vinst, en del av vinsten delas ut i efterhand i form av en efterlikvid och en del går till investeringar). Svaret skulle vara inne någon gång i somras, mitt i mjölkkrisen. Det var fler som svarade att de ville leverera till Coop än vad Coop behövde. Så man plockade helt enkelt russinen ur kakan, stora gårdar i en lönsam rutt. Resten, bland annat avlägsna smågårdar, tvingas Arla enligt lagen åka och hämta mjölk hos eftersom de är den största aktören i Sverige. Väldigt smart av Coop, knyta priset till Arla och sedan sänka Arlas lönsamhet.

En skandal som vi inte får glömma bort som har skadat Arla är den med melamine i mjölken i Kina. Där var Arla inblandat som delägare i en fabrik som tog emot sådan mjölk, kommer inte ihåg de exakta turerna så ni får söka själva. Hur som helst så gör man nu en ny satsning på Kina men den här gången ska europeisk mjölk och mjölkpulver exporteras. En liter mjölk i Kina kan kosta över 30kr, då är den högpasöriserad så att den går att förvara i rumstemperatur med lång hållbarhetstid. Efter alla livsmedelsskandaler i Kina så köper kineserna hellre utländska produkter än inhemska. Hur detta kommer lyckas får vi se, det var i höstas som Arla blev godkända av kinesiska myndigheter.

Bilderna på Mohammed skadade Arlas försäljning i mellanöstern eftersom Arla ses som ett danskt bolag. Där börjar man repa sig men ett "felsteg" av någon som knyts till ett land där Arla har ägare och det kan bli en ny kris för Arla.

Som kontring mot tyskarnas priskrig i Danmark har man valt att gå in på den hårt konkurrensutsatta tyska marknaden. Det har varit många turer fram och tillbaka så jag har inte exakt koll på alla försök till uppköp och sammanslagningar, men i september 2012 godkände i alla fall EUs konkurrensmyndighet en fusion med Milch-Union Hochifel. Ett syfte med denna sammanslagning är att få plats i de tyska handlarnas mejerihyllor. Arla har nämligen ett stort överskott på ekologisk mjölk som man måste göra sig av med på något vis. Konsumtionen i Sverige har sjunkit så mycket att Arla har tvingats blanda i delar av den ekologiska mjölken i den konventionella. De ekologiska Arla-bönderna har fått större sänkningar än de andra, men trotts detta har den ekologiska delen dragits med stora förluster. Tyskland är en hård lågprismarknad för mejeriprodukter, men den ekologiska delen är inte så stor så nu hoppas man alltså att tyskarna ska kunna ta hand om Arlas danska och svenska ekologiska överskott.

Mjölkkvoterna i EU kommer försvinna 2015. Då räknar Arla med att de kommer få ta hand om ca 1 miljard kilo mer mjölk om året jämfört med idag. Det kommer knappast vara i Sverige som ökningen kommer att ske då vi år 2000 var nära att slå i kvottaget men sedan dess glappet mellan produktion och kvottak bara ökat. Det blir en utmaning eftersom även andra mejerier räknar med stor ökning i produktionen. Det är alltså mycket därför man vill till Kina, för att få bort så mycket mjölk som möjligt från den europeiska marknaden.

"Hoten" ligger inte bara söder ut. I Estland investerar svenska riskkapitalister som Trigon i mjölkgårdar. De bygger upp bland annat en gård med 6000 mjölkkor och har den svenska marknaden i sikte. Dessa kor får inte gå ute och beta om sommaren, något som de skulle ha tvingats till i Sverige.

Arla har något som kallas för "Arlagården", Arlagården är ett dokument med regler som den svenska Arla-bonden måste uppfylla för att få leverera mjölk till Arla. Mycket är det samma som svenska djurskyddslagar. Det mest intressanta är dock detta. Om en svensk Arla-bonde inte släpper ut sina kor på bete så vägrar Arla att hämta mjölken. Om detta gör att det blir brist på svensk mjölk så importerar Arla mjölk från Danmark från kor som står inne året runt som ersättning. Trotts detta är betalningen den samma för svenska och danska Arla-bönder, det enda som skiljer är kraven. När svenska bönder protesterar och danska bönder undrar varför, så svarar Arlas styrelseordförande Åke Hantoft att svenska bönder piper lite för mycket.

Men även om Arla utnyttjar svenske bonden och dennes krav från staten om att vara bäst i klassen så kan man undra hur mycket nytta våra regler gör globalt sett? För just nu så är reglerna en sådan konkurrensnackdel att de håller på att ta dö på en hel yrkesgrupp, en hel industri. Konsumtionen av varorna kommer dock att fortsätta men då från djur som inte uppfyller de svenska djur och miljöreglerna. Det kostar även jobb. Osten vi importerar motsvarar mjölk från 85000-90000 genomsnittliga svenska kor. Det motsvarar ca 1300 medelstora svenska mjölkgårdar. Varje mjölkgård sägs sysselsätta fem personer utanför gården i form av anställda på mejeriet, revisorer, byråkrater, service och säljare för varor mjölkgårdar behöver för sin produktion osv.

Men för Sveriges riksdag är det lätt att bestämma eftersom det låter bra i väljarnas öron. För man behöver inte ta konsekvenserna mer än att bönderna börjar skrika om mer bidrag. Krav på mer bidrag är lätt att vifta bort eftersom jorbruksstödet inte är populärt hos väljarna. Maten som köps in till skola och vård behöver inte uppfylla svenska djur och miljökrav så det blir inte dyrare för skattebetalarna. Inte heller blir det dyrare för konsumenten eftersom importalternativet finns i butiken. Om djurrätts- och miljöaktivisterna istället skulle gå på handlarna och kräva att dessa ska skaffa sig samvete och inte sälja från djur som enligt dagens svenska regelverk plågas så hade maten blivit mycket dyrare. Dyrare mat gör att stöden måste öka till fattiga om inte protester ska uppstå. Hört många som säger att den "arabiska våren" till stor del handlar om dyr mat, så ett hungrigt folk är inte så lätt att styra.

Om vi tittar på Finland så ger staten stöd till mjölkbönderna om de släpper ut kossorna på bete, stödet är på mellan 29 och 57 Euro/mjölkko. Utöver det kan bonden få ytterligare 50 Euro för övriga insatser för djurens välbefinnande (statligt stöd Ej EO-stöd). Troligen finns dessa insatser i den svenska djurskyddslagen. Så totalt kan alltså en finsk mjölkbonde få runt 100 Euro per ko ( motsvarar strax 8-10öre/kg mjölk). Detta är helt omöjligt i Sverige eftersom EUs konkurrensregler förbjuder stater att ge stöd för sådant som är inskrivet i lagen.

Jag tycker inte om stöd men är fullt medveten om att en svensk bonde inte klarar av att konkurrera med subventionerade bönder i utlandet. Då är frågan om vi ska utnyttja utländskt jordbruk och deras subventioner? Vi får ju billig mat som andra betalar delar av.

Mjölkbönderna har gjort många, i mina ögon, tokiga val. Men jag anser även att folket, via politikerna, har gjort värre val. Jag hör få bönder klaga över att vi har en vinter som gör nya ladugårdar mycket dyrare att bygga jämfört med på platser där det sällan blir minusgrader. Det jag hör att det klagas över är orättvis behandling och när de inser att de inte kommer bli behandlade som alla andra bönder i världen så skriker de efter bidrag. Många har gått från att se staten som en kostnad och att den mest står ivägen för att istället se staten som en extra mjölkko som man vill ska mjölka bättre, utan att lyckas. Detta är de inte ensamma om i dagens Sverige, dock lyckas de inte lika bra som många andra grupper.

Sverige har ett av världens miljövänligaste jordbruk mycket tack vare vintern, vi har även lägst användning av antibiotika i världen och världens strängaste djurskyddslagar. Men sådant säljer inte, och om produkterna inte säljer så får man lägga ner.

Jag tror det handlar om små marginaler, ett politiskt beslut, ett mediafenomen eller en ny aktör kan förändra marknaden totalt.
Samtidigt måste det påpekas att Arla har gjort mycket gott för svenska bönder, när de utkonkurrerat t.e.x. LIDL's tyska mjölk.
Är övertygad om att det krävs ett politiskt beslut för att ändra trenden. Tror inte det är strukturen inom Arla det är fel på, svenska bönder måste stå enade under samma varumärke för att säkra marknaden.

Intressant post f.ö.

Det stora problemet är att det är matvaruhandeln som skär guld med täljkniv, ICA, Willys, City Gross, Coop får lika mycket för mjölken av kund som bonden.

Frågan är om inte bondekooperationen borde ha satsat på egna mjölk och ostbutiker istället för att sälja till kedjorna.

Jag vet inte om det där är rätt beskrivet. Det var ju Arla som vägrade att fylla sin mjölk i förpackningar med Lidls varumärke. Det var en prestigekamp och Lidl valde att ta in Tysk mjölk i stället. Arla gav sedan upp och började fylla sin mjölk i Lidls förpackningar.

Mejerierna har varit dåliga på att få ut mer från handeln. HÄR kan du läsa om hur marknaden för mejeriprodukter utvecklades mellan år 2000 och 2009.

Värdet på konsumerade mejerivaror ÖKADE med 24,9%
Handeln ÖKADE sina inkomster från mejeridelen med 457,8%
Mejeriernas inkomster MINSKADE med 7,4%
Böndernas inkomster från mjölk MINSKADE med 28,4%

Mjölkinvägningen i Sverige år 2000 var 3 297 000 ton
Mjlökinvägningen i Sverige år 2010 var 2 863 000 ton

Så trotts en växande marknad har priset till svenska bonden minskat och så även mjölkinvägningen. Man kan skylla på mejerierna men deras makt är begränsad eftersom handeln tar in utländsk mjölk som konsumenterna väljer istället (men de har ansvar för sina investeringar). Vad som då finns kvar för den svenska bonden är att effektivisera men det går inte hur mycket som helst. Något som blir vanligare är robotar som sköter mjölkningen vilket är förklarligt. År 2003 tror jag lönen för en djurskötare låg runt 85kr/h, idag ligger den på över 120kr/h. Med en robot som mjölkar får man även hjälp på julafton utan att behöva betala så mycket mer, kanske t.o.m mindre om elen är billigare då.

Politikernas ansvar får vi inte glömma, de har lurat massor av bönder och deras mejerier att satsa på ekologiskt som nu ger Arla stora problem. Om de inte börjar tillåta de vanliga bönderna att konkurrera på likvärdiga villkor med resten av världen så kommer vi få ännu mer problem.

Tilläggas bör är att många privata konsumenter väljer svenskt, "problem" med import finns mycket inom restaurangbranschen, ingen frågar var osten på pizzan är producerad utan man väljer helt enkelt den godaste pizzan.

Var det inte Lidl som tog in tysk mjölk utan att fråga svenska mejerier när de etablerade sig i Sverige? Var stora rubriker i lantbrukspressen om att bönder fick ta emot mängder av mjölk som de slängde gödselbrunnar. Svensson ville helt enkelt inte ha tysk högpastöriserad mjölk.

Så var det kanske med den högpastöriserade. Jag tänkte på den "vanliga".
Den högpastöriserade finns fortfarande på Lidl, men jag vet inte om någon köper den... Invandrare kanske?