Citat:
Ursprungligen postat av
Hiitsme
Vet att jag bumpar men undrar hur adopterade själva ser på det hela? Hur upplever ni er situation? Det bästa är ju, trots allt, att gå direkt på källorna.
Eftersom du frågade så kanske jag som adopterad kan svara. Jag kom till Sverige när jag var 4 månader, från Indien på 80-talet.
Jag håller med TH i mycket han skriver även om jag kanske inte är lika radikal. Dock skulle jag vilja förbjuda adoptioner i dess nuvarande form då dessa inte alls handlar om barnet utan om barnlösas behov av barn. Barnen i sig bryr man sig inte så mycket om, en nyare form för barnlösa att skaffa barn är att hyra en indisk livmoder, en industri där kvinnor ofta mot sin vilja låses in för att föda ett barn åt ett svenskt par. Dör barnet får hon ingenting. Finns flertal artiklar om detta om du skulle vara intresserad.
Att jag är emot adoptioner i dess nuvarande form är bla
*Det finns oftast ingen möjlighet för den adopterade att kunna söka sitt ursprung trots att barnkonventionen säger att det är alla barn rättigheter att veta. Om en svensk kvinna föder ett barn och vägrar uppge fader sätter man igång stora projekt att finna fadern, i värsta fall blir hon utan utan underhåll. För adopterade barn finns ingenting sådant. Eftersom jag är engagerad i frågan vet jag många adopterade som av adoptivföräldrarna förnekas se sina papper eller ens får prata om ursprungslandet och de biologiska föräldrarna. I det har jag också sett en stor skillnad på hur den adopterade mår sedan, de som haft en öppen kommunikation kring detta med adoptivföräldrarna har mått bättre, tyvärr är det väldigt många vars adoptivföräldrar velat tysta ner det.
*Om vi tar den största adoptionsbyrån Adoptionscentrum hjälper dessa heller inte till att söka ursprung, de adopterade som söker kontakt via AC´s sidor tex på FB blir ofta avstängda eftersom man enligt AC inte har en "sund syn på adoption", det finns också fall där AC ljugit för den adopterade. Så mycket bryr sig AC om de barn de förmedlar, som handelsvaror. Läser man in sig mer på deras sidor framstår det lite som en sekt och det jobbas hårt på att finna fler länder att adoptera ifrån hela tiden "för barnens bästa"
*Adopterade ligger högt i statestiken över självmord och psykisk ohälsa, trots det finns det nästan ingen hjälp för adopterade att tillgå idag, den kunskapen finns helt enkelt inte hos våra psykologer eller inom psykiatrin. Många adoptivföräldrar tycker också det är ett nederlag om barnet skulle behöva den sortens hjälp.
*Även om det finns många barn på barnhem idag så innebär det inte att det alla är godkända för adoption, faktum är att det går ungefär 30 par på varje barn. Adopterbara barn är alltså en bristvara. Många länder idag har fått en bättre ekonomi och kan behålla barnen i hemlandet och adoptera bort dem där, vilken tur skulle jag säga! Vilken otur tycker AC som ju tjänar pengar på denna verksamhet. Det finns alltså inget syfte att adoptera för att hjälpa ett barn eftersom det behovet inte finns, vill man hjälpa kan man söka upp vilket barnhem som helst och skänka en slant.
*Jag skulle vilja påstå att denna "nogranna utredning" som görs inför adoption är synnerligen bristfällig, det finns många fall där det adopterade barnet far riktigt illa,2010 (?) våldtogs en 4 åring av en man i ett homopar under många år, 2007 vanvårdades en 3 åring från Tjeckien (?) till döds av sina "granskade" adotivföräldrar. AC påstår att de är noga med att alla barn de förmedlar skall vara föräldralösa och inte kunna bli bortadopterade i hemlandet vilket är skitsnack då detta barn hade en mamma som var sjuk men hälsade på honom, hans barnhemsföreståndare brukade ta hem honom till sig och ville adopterat honom men det svenska paret hann före, vilket hade varit bäst för pojken? Hans "noga utredda" adotivföräldrar tvingade honom även att slicka upp kiss från golvet mm. Han var bara 3 år. (googla gärna på honom, han hette Freddie)
*De enda barn jag kan tänka mig har ett behov av adoption är de handikappade barn som hemländerna inte vill ha utan låser in och gömmer undan tex Rumänien och Ryssland.
*Många av de adopterade jag känner (är bla med i div FB grupper MOT adoption, det är förvånansvärt många adopterade som är med) har när de sökt upp sina biologiska föräldrar fått en helt annan förklaring vad som hände än det som de fått av AC eller vad som står i deras papper, ofta har de blivit stulna, föräldrarna har inte godkännt adoption eller tänkt att hämta barnet när de fått det bättre ställt och istället fått sitt barn stulet från barnhemmet, hur de känner sig kan man nog bara ana.
Som sagt vi är många adopterade som farit väldigt illa genom åren men tyvärr får vi sällan göra vår röst hörd eftersom man som adopterad tydligen skall vara "tacksam" vilket i sig ofta är en stor del i att man mår dåligt, vem vill behöva vara påtvingat tacksam mot sina föräldrar? Antingen är man det eller inte vilket är ett val som hos barnet borde vara fritt kan man tycka.
Om vi ponerar att jag skulle tycka adoptioner skulle vara okej skulle det först och främst krävas en underskrift från bioföräldern, alt att barnet varit föräldralöst/hittad och ingen brytt sig under en viss tid. Alla papper skall vara tillgängliga för både barnet och biologiska föräldrarna, det borde vara lag på att detta inte "försvinner" eller att adoptivföräldrarna tar dem.AC måste lägga resurser på att hjälpa de adopterade som vill veta, inte mobba ut dem.Advekvat hjälp för adoptivbarn skall finnas och det skall vara kontroller tills barnet är 18 år, även enskilda samtal med barnet. Jag tror också man idag satsar på fel typ av adoptivförälder, många är extremt "udda" djupt religiösa osv.
Det var bara litegrann, för egen del trivs jag bra med livet men det har inte varit lätt, jag har ingen kontakt med vare sig biologiska föräldrar eller adoptivföräldrar efter år av psykisk och fysisk misshandel. Tomheten efter min biologiska mamma är enorm ibland, att inte få veta vad som hände är för mig en livslång sorg. Dock finns det såklart adopterade som gått långt men statestiken talar sitt tydliga språk och för mig framgår det som glasklart att adoptionerna inte är för barnens skull utan det handlar om pengar och barnlösas desperation och att utnyttja fattiga länder både med adoptioner och surrogatmammor.
Jag vet inte om du sett dokumentären "Adoptionens pris" som handlar om en dansk adoption som går riktigt illa, den finns ute på nätet om du är intresserad.
Tack för mig.
