Beskriv er fyrtioårskris

Säkerligen har en del av flashbacks medlemmar passerat 40-strecket, eller befinner sig där ikring. Jag finner det intressant ifall ni skulle kunna delge mig era självobservationer. På vilket sätt förändrades du som person; onormalt aggressiv, kåt, ledsen eller bara en salig blandning av starka känslor? Hur gick dina impulser ut över omgivning, hur uppfattade folk dig?

Kan inte komma på några fler frågor så här spontant, cirkulera gärna kring fyrtioårskris fritt. Självklart välkomnar jag även personer i alla åldrar, men vikt kring diskussionsmaterial från en som genomgått perioden står högst på listan.


.

---------------------------------------------------
Har passerat 40 med flera år. Jag har inte mörkt nån större kris. Lika pigg och glad som förr, inga krämport som tillkommit, ansiktet har inte rasat ihop, inga åderbråck etc..
MEN, jag fasar inför den STORA 50-årskrisen istället. För det är nog DÅ det stora Förfallet kommer. Tror jag....

Jag såg första steget mot tant när jag tittade mig i spegeln,
Lade om livet och tränar stenhårt, skippar i stort sett all alkohol och köper pulver från hälsokosten istället. Accepterar att jag blir äldre men det var nog 20 år sen jag hade en sån fast och vältränad kropp.
Och det är ju trotts allt jag och min kropp som skall tillsammans möta framtiden. Vill även plugga lite för att få fart på hjärnan igen...
40-års kris eller?

Att fylla fyrtio är nog det bästa som hänt mig, helt ärligt.

Childhood is what you spend the rest of your life getting over..

Gammal tråd, men tänkte bidra till mina 50 öre till debatten:
fyrtioarskris.se

Jag fyller snart fyrtio, och är hur nöjd med det som helst. Alla bitar i livet är på plats, fru, jobb, barn, bil, tar hand om min kropp. Eftersom jag fortfarande känner mig som trettio så finns inte paniken där. Men när jag närmar mig femtio tror jag att jag kommer ha mer noja, då känns ålderdomen närmre än ungdomen.

Börjar bli vädigt nojjig att jag inte blir hel snart. Det är allt. The White Buffalo - Set My Body Free