Fruktansvärt dålig självklänsla och skuldkänslor efter min tid som missbrukare.

Jag vet väl egentligen inte om detta ska tas i psykologi-forumet. Men det är ändå bottnat i mitt missbruk. Jag har sårat , mestadels mina föräldrar och andra släktingar. Även om jag varit drogfri ett längre tag, så har jag fruktansvärda skuldkänslor. Jag skäms över mig själv, de val jag gjort osv. Mitt tappade omdöme på diverse droger.

Min självkänsla har varit konstant dålig sen jag slutat med droger. Något man kunde släta över med mer droger förrut.

Jag skulle vilja höra , om det är fler här. Som upplevt liknande känslor i och med sitt tidigare missbruk.

Ja det har jag, går väl över med tiden antar jag. Betyder bara att du inte i grund och botten är ett as

Se det som ett stort steg framåt i din tillfrisknelseseprocess.

Ge dig själv en rejäl klapp på axeln istället och sträck på ryggen. Du har sett helvetet och du har lyckats kravla dig upp därifrån, en näst intill övermänsklig bedrift. Dina föräldrar och släktingar önskar inget annat än att du använder din potential till att fortsätta växa som människa varje dag för resten av ditt liv.

Har själv förbrukat förtroende och ljugit, men man kan inte blicka bakåt om man ska gå framåt. Det som har hänt har hänt och kan inte ändras. Det enda som spelar någon roll är hur vi agerar i nuet och i framtiden.

Vad kommer du ha åstadkommit innan du lägger dig idag? Vad ska du genomföra imorgon? Lägg ut små delmål och se hur du lyckas med dem. Till slut kan du sätta ut allt större mål i vetskapen om att du kommer lyckas genomföra dem. Det är en mycket framgångsrik metod för att bygga upp självkänslan.

Unna dig själv en riktigt god fortsättning på livet!

Skuld och skam är betydande faktorer i tillfrisknandet från beroende - men du ska bemöta skulden och skammen helt öppet - psykolog - terapi - AA liknande organisationer. Väldigt viktigt att du pratar om det.

Tack för era inlägg. Det värmde

Jag kommer nog kontakta psykiatrin för en samtalskontakt. Även en grupp som AA vore intressant.

Kan man besöka AA fast man skulle behöva NA egentligen? Jag har aldrig haft ett alkoholmissbruk, och här där jag bor, Så finns inte NA.

Det funkar alldeles utmärkt, jag har gått på AA möten som narkotikamissbrukare, skillnaden är väl bara att du säger "Hej jag heter XXX och jag är narkoman" ist för "Hej jag heter XXX och är alkoholist".

Sedan så är skuldkänslor och hela den konkarongen en del av tillfrisknadet, har varit nykter nu i fem månader från ett tungt blandmissbruk och att titta tillbaka leder ofta till just skuldkänslor och man ifrågasätter vad fan man gjort.

Det är tvärtemot vad du ska känna!

Du ska vara stolt över att du rest dig ur dina problem. Jag klarar mig hyggligt och har aldrig haft det som du har haft det. Men det är från sådana människor som dig jag hämtar inspiration till att kämpa.

Ja det kan man.

Och jag känner verkligen igen mig själv i det du skriver.


Gått i terapi i över 1 1/2 år nu. Första halvåret gick jag 3 dagar i veckan och efter det så trappade vi ner det hela. Jag går numera var 14:e dag. Utan terapin så skulle jag garanterat ha trillat dit igen då jag hade ett enormt drog sug den första tiden.


Jag vet att det känns motigt ibland men kämpa på & Lycka till!!!


MvH

/L

Vad för slags terapi? Låter intensivt att gå flera dagar i veckan, kul att det hjälpte!

Jag har varigt drogfri i snart 2 år och vet exakt vad du menar!
Jag brukade sälja och dra på mig skulder till fel personer.
Tänkte ange mig själv till polisen för att komma ifrån skiten och lämna allt.
Men sökte hjälp hos min familj istället och fick hjälp!
Men trotts det så mår man dåligt för saker man gjort.
Det tar ett tag att bearbeta och att utvecklas som människa.
10 år av missbruk fick sitt slut.
Och jag är idag så sjukt glad för att jag har den familjen jag har och för det stöd jag fått av dom och av dom vänner jag har kvar sen dess!
Så skönt att vara borta från skiten!

Bara att kriga på och hoppas du klarar av att fortsätta på samma spår!

Jag går runt och känner samma sak - har varit drogfri i drygt 2 år i dagsläget men skulden och skammen har inte bleknat nämnvärt ännu. Försöker peppa mig själv och se till allt bra jag gjort sedan jag lade av med drogerna och visst är väl det bra, men det räcker inte för att få mig att må bättre när jag väl är inne i den där tankebanan.