Citat:
Ursprungligen postat av
billigost
Hela människokroppen är i princip kartlagd, att vi då inte skulle kunnat detektera strukturerna minnen lagras via, betyder såklart att det inte existerar någon minneslagring i hjärnan överhuvudtaget.
Att hjärnan skulle kunna kommunicera med sig själv och aktivt lokalisera minnen på beställning, faller också på sin orimlighet.
Det enda rimliga är att medvetandet är ett externt fenomen som interagerar med extern kvantaktivitetet som i sin tur filtreras via hjärnan och våra fysiska subjektiva sinnesintryck. Och denna kvantaktivitetet omfattar precis allt vi upplevt genom livet och som fortfarande pågår i en annan dimension. Dvs, du sitter fortfarande som barn och rotar i en sandlåda, men i denna dimension uppfattar du det enbart som minnen.
Sen ska man komma ihåg att vår hörsel och syn bara kan observera ett visst begränsat spann av frekvenser, vilket betyder att vår omgivning förmodligen består av obegränsat med existens som vi inte kan uppleva, såvida det inte inträffar glitchar, vilket gör att vi upplever dessa omgivande aktiviteter som kallas paranormala fenomen.
Glitchar är förövrigt också anledningen till varför vi upplever drömmar som inte överensstämmer med våra minnen, det handlar också om paranormala fenomen där vi når en annan dimension i en annan förgrening av vårt liv.
Och nej, drömmar som inte överensstämmer med våra minnen är inte skapade fragment under bearbetning av hjärnan, även det faller på sin orimlighet.
Men det som du påstår bygger ju överhuvudtaget inte på vad vi faktiskt vet om hjärnan och minnen, enbart spekulationer utan stöd i forskning. Minneslagring i hjärnan är välbelagd.
* Skador på specifika hjärnregioner (som hippocampus) leder till minnesförlust vilket är mycket svårt att förklara om inte minnen lagras där. Det finns ingen rimlig alternativ modell för detta.
* fMRI och EEG visar mönster av aktivering vid återkallande av minnen.
* Neurologiska ingrepp, som vid epilepsikirurgi har framkallat
konkreta minnesbilder genom elektrisk stimulans av hjärnbarken.
Om minnen inte finns i hjärnan, varför kan man då ta bort ett specifikt minne genom att påverka en specifik del av hjärnan?
Det stämmer inte att vi "inte sett strukturerna för minnen". Minneslagring sker inte i någon specifik "box" i hjärnan utan genom förändringar i synapser t ex long-term potentation (LPT) vilket är en välstuderad mekanism där synapser förstärks mellan nervceller.
Även artikeln du länkade tidigare beskriver just detta – att vi ännu inte vet exakt var vissa typer av minnen är lagrade, eftersom synaptiska förändringar kan sträcka sig över flera områden i hjärnan.
Att de lagras där är det ingen som betvivlar idag.
Strukturer som hippocampus, amygdala och prefrontala cortex har välbeskrivna roller i minnesbildning, lagring och återkallande.
Att du blandar in kvantfysik som en lösning utan förklaring är bara s k kvantmysticism. Inom riktig kvantfysik finns inget stöd för medvetandets eller minnens existens utanför kroppen.
Även drömmar har vi god kunskap om och dessa är direkt kopplade till aktivitet i temporalloben, limbiska systemet och delar av hjärnbarken. Att drömmar ofta speglar minnesfragment, känslor och lösryckta associationer stämmer väl överens med neuropsykologiska modeller.
Ja, våra sinnen är begränsade men det är därför vi använder en mängd andra verktyg som kan uppfatta och registrera hela det elektromagnetiska spektrumet och de ljudfrekvenser vi inte själva fysiskt kan uppfatta. Vi har
extremt känsliga och precisa instrument för att mäta alla tänkbara typer av fenomen.
T ex de detektioner av gravitationsvågor man lyckats göra. För att klara det krävs det något som kan detektera att en laserstråles längd förändras motsvarande en tiotusendel av en protonstorlek!
Att vi själva har begränsningar är inte på något sätt ett argument varken för parallella verkligheter eller magiska minneslager. Mycket av det du tar upp är dessutom inte ens falsifierbart och med andra ord totalt ovetenskapligt.
Det faktum att du inte ens ber om länkar eller liknande för att kolla upp det jag skriver eller för att få reda på mer tyder på att du överhuvudtaget inte är intresserad av kunskap om ämnet utan bara av att få dina egna förutfattade meningar bekräftade.
Att vi ännu inte vet exakt varje detalj om hur minneslagring fungerar är inte ett argument för att kasta ut hela neurologin och flera decennier av forskning och kunskap för att ersätta den med ofalsifierbara dimensioner och "kvantminnen" utanför hjärnan. Vetenskapen utvecklas via evidens, inte genom att fylla i kunskapsluckor med fantasier.