Har på senare tid uppmärksammat min pappas beteende.
Fick nys om narcissism för ett tag sen och tycker mig kunna placera in han där väldigt bra.
Han är noga med att peka ut andras brister men väldigt svårt att ta kritik åt sig.
Han gör aldrig fel intalar han sig själv och har väldigt svårt att säga förlåt.
Han skjuter liksom allt ifrån sig och intalar sig att person B gjort fel.
Trotts att han aldrig säger sig göra fel när man nämner något för han, kan han ibland säga att han inte är felfri.
Det är nog det närmsta förlåt av någon typ jag hört från han.
Han brukar vilja vara i centrum i en diskussion, och det han säger, så är det.
Säger man emot då kan han till exempel förlöjliga en, genom att skratta medan han bemöter vad person B säger.
Jag delar många gånger inte hans syn och en diskussion med honom är näst intill lönlöst har jag insett.
Han har "jag är bäst och du är sämst" attityden när det gäller spel till exempel.
Ofta är han skämtsam när han nämner något sådant men utifrån det jag ser ligger det något i det.
Han tycker sina intressen går före andras, det har visat sig flertalet gånger.
Hans verklighet är det som gäller och är orubbad i stort sätt.
Jag är intresserad av vad ni tror om detta samt om någon har erfarenhet av att knäcka en sådan "nöt".
Dvs, hur man får en sådan person att ta till sig kritik.
Mvh / Bensson
