A Mathematician's Lament - Tankar?

Läste precis en ganska intressant essä om matematikundervisning av en matematiker: http://www.maa.org/devlin/lockhartslament.pdf

Liten sammanfattning av några viktiga poänger han gör: Diskussionsunderlag: Då jag själv inte kan någon matematik utöver gymnasienivå så skulle det vara intressant att höra vad ni som läst mycket matematik anser om detta. Håller ni med om något författaren skriver eller tycker ni att det mest bara är visionärt svammel?

Jag började plugga på högskola av intresse för matematik främst. Jag valde då civilingenjör av vissa skäl; det var programmet som var tillgängligt med mest matematik och fysik. Det har pågått ett bra tag nu och min fundering var att plugga vidare inom ren matematik vid senare tillfälle. Tyvärr känns det väldigt långt borta nu. Drivet att undersöka matematik inom universitet är så gott som borta. Ämnet i sig är fortfarande intressant förvisso men att fortsätta inom universitet är inte lockande alls.

Så min personliga lilla anekdot är väl kort och gott att jag kan ställa mig bakom citat som "it is a miracle that curiosity survives formal education." Min nyfikenhet har överlevt men jag finner inte att jag kan stilla den via den metod som högskolor erbjuder. Det som du citerat tilltalar mig; det är mest pressen och upplägget med "du ska kunna skriva si och så på tentan" som inte funkar speciellt bra för mig.

Om det Lockhart föreslår skulle vara en tillämpbar lösning kan jag däremot inte uttala mig om. Det är inte så lätt att erbjuda alla något som de är intresserade av, rent praktiskt. Främst då av statliga skäl, eller krav från samhället på högskolor. Så länge det finns press på högskolor så misstänker jag att det kommer vara naturligt att studiemetoden pressar de studerande. Det passar nog inte in i dagens samhälle att ha en skola där man faktiskt får lära sig matematik av andra skäl än att man ska kunna prestera produktivt inom ett direkt mätbart ekonomiskt perspektiv. Det finns säkert andra skäl också. Eventuellt är det bara för svårt att i praktiken göra verklighet av det Lockhart talar om.

Så... visionärt är det väl absolut, snarare än tillämpbart i dagsläget. Fast att kalla det svammel skulle nog bara innebära att vårt nuvarande synsätt är hårt rotat.

Det är mycket bra skrivet. Läste den för något år sedan och det ligger en hel del i det.

Jag tror Lockhart definitivt är inne på en mycket viktig aspekt vad det gäller matematikundervisningen i grundskolan. Personligen håller jag helt med om grunddragen att fokus mycket mer borde ligga på att förstå att matematik är något mer än antingen rätt eller fel svar.

Det kanske ligger i naturens sak men jag tror dock att hans idéer är något radikala. Praktiskt är det nog svårare att uppnå det än vad han verkar göra sak av (har dock bara läst ditt utdrag). Att man med hjälp av kluriga spel nog kan uppbåda en viss entusiasm för matematik kanske stämmer, men inte ens det är jag helt övertygad om. Alla gillar inte spel etc. Tanken är kanske ändå rätt, att låta barnen tänka mer fritt.

Lösningen tror jag snarare är att ge läraren en annan roll. Det är egentligen i enlighet med en annan artikeln i ämnet som jag läst. Det jag menar är att istället för att som nu presentera matte på ett sätt som får barnen att uppfatta att läraren är som ett facit, att det är läraren som bestämmer vad som är rätt eller fel, så bör lärarens roll mer vara som en guidande diskussionsledare. Alla matematikundervisning kanske inte borde ske så, men det är viktigt att få eleverna att förstå hur matematik utvecklas, att det är ett sätt att resonera, att fundera och argumentera för sina tankar. Hela tiden borde frågan varför ställas, vad är din motivering till detta och kan du ge mig ett exempel.

Resonemanget ovan blev nog lite luddigt och är mest en kort sammanfattning av Magdalene Lamperts artikel här http://aer.sagepub.com/content/27/1/29.abstract. Det stora problemet är dock att detta kräver oerhört duktiga lärare. Tyvärr verkar inte artikeln tillgänglig på webben, men bör finnas tillgänglig genom bibliotek. (Kan maila den annars).
Kan också tillägga att Lampert bygger sina experiment främst på tankarna som Polya presenterade som också är bra och något som man borde använda sig av i matematikundervisningen.
http://en.wikipedia.org/wiki/How_to_Solve_It

Skolans enda syfte är just att det ÄR läraren som godtyckligt dikterar vad som är rätt och fel! Skolning är nånting totalt annorlunda än undervisning. Skolning är att indoktrinera mäniskor till liv i träldom. Logik är bara farligt för härskarna. Och det är ju staten som totaldikterar skolplanen och vem som ska tillåtas "undervisa" barn. De s.k. friskolorna får inte bestämma över mer än bara lokalstädningen. Skolans huvudsyfte är att maximera barnens dumhet.

Utgångspunkten att de som bestämmer hur skolan måste vara, och alltid har bestämt hur skolan måste vara och som har uppnått dagens situation, att de "försöker men misslyckas av otur", det är naivt kan omöjligen på något sätt leda till en slutsats som kan förbättra situationen. Vi måste inse att skolans syfte är illvilligt.