2000-talets stora samtida filosofer

Var är dom? Vad heter dom? Vilka borde jag kolla upp?

Thomas Nagel

Nozick utan tvekan! Får vilken liten filosof som helst att komma i brallan på en sekund.

Är f.ö. ett starkt kort att ta till i en argumentation, " Robert Nozick sa si, Robert Nozick sa så " kan nästan inte användas för ofta

Vem i Sverige utom typ Johan Norberg bryr sig om Nozick?

Slavoj Žižek är ju känd och ansedd annars. Peter Singer.

Robert Nozick betraktas idag som en ganska betydelsefull filosof, men inte så mycket för hans politiska program, som för de rent moralfilosofiska frågeställningarna i Anarchy, State and Utopia.

T.ex. så har ett av de mest diskuterade problemen i moralfilosofin de senaste 30 åren varit det som nu brukar benämnas the problem of agent-centered restrictions, d.v.s. kortfattat: hur kan det någonsin vara fel att döda en oskyldig människa om det är enda sättet att förhindra att en annan person dödar två oskyldiga människor?

Hela den diskussionen tog sin början i ett resonemang i Anarchy, State and Utopia, och det finns även fler sådana exempel där han bröt ny mark. Dock är det mer p.g.a. att han ställde rätt frågor som gör honom till en stor filosof, och inte så mycket för de svar han själv gav.

Inom medvetandesteori: Alex Byrne, Jonathan Cohen, Chalmers, Tim Bayne. Inom kunskapsteori: Bonjour nämns ofta, annars finns en del nästan levande, t.ex. Sellars, som skrivet i många ämnen, och som endast bajsad ut bra skit. Inom metafysik generellt finns de som nämnds under medvetandesteori. Annars är också John Searle stor, särskilt sociologer accepterar hans filosofiska forskning. Jag ser han ofta citerad av just sociologer, när de har grundlagsdiskussioner. Han är stor inom just medvetandesfilosofin, men hans bästa tänkning finns inom språkfilosofin, där han tyvär ignorerades, då hans projekt snabbt dog tillsammans med den övriga diskriptivism efter Kripke och Putnam publicerade externalistiska teorier om meningsinnehåll - båda de sista är dessutom fortfarande heta inom medvetandesfilosofin. Annars är Michael Tye ett stort namn och hans teori om det fenomenala, representationalism, är riktigt relevant just nu, då den bjuder på en lovande strategi bort från dualism.

Big thanks!

Noam Chomsky är en personlig favorit.

Jag skulle säga Göran Greider utan att darra på manschetten.

Hen har allt! Klokhet, utstrålning och en knivskarp logik. Dessutom har hen det där klassiska utseende man förknippar stora vetenskapsmän och filosofer med, såsom Ludwig Wittgenstein, Nikola Tesla och David Deutsch.

När hen är med och debatterar på utbildningsradions sändningar i TV är det som att lyssna till änglar som stöter i sina basuner. Publiken är trollbunden och hens motståndare i debatten rodnar och blir mållösa. Hen klär av högerns argument om att ett samhälles välmående bygger på entreprenörskap, företagsamhet och investerare så till den milda grad att ledarskribenterna på SvD tar till lipen.

Jag slutar med ett citat från henom: "Politik börjar och slutar på gatorna".

Själv kan jag inte slutta darra och skaka av skratt vid läsningen av det påståendet!

Jag skulle vilja lägga till några: Alain Badiou, Peter Sloterdijk och Daniel Dennett.

Chomsky är ingen filosof. Han är en lingvist och numera ägnar sig åt politisk aktivism.

George Lakoff. http://sv.wikipedia.org/wiki/George_Lakoff

Förvisso professor i Lingvistik, däremot är hans tankar kring konceptuella metaforer uppbyggda på filosofiska resonemang och det är just detta som jag anser är det mest intressanta han har publicerat.