Sista handlingar innan döden

Ska fatta mig kort. För 4-5 år sedan då jag var en tonåring gjorde jag någonting hemskt. Inget som skulle kunna bestraffas i lagens namn, men plågan att leva med en sådan hemlighet kan jämföras med mord och våldtäkt. Vad jag vet är att jag aldrig skulle kunna göra om en sådan sak idag. Ingen förutom jag vet om detta, sen dess har jag begravt denna hemlighet och förträngt den. Ibland går det bara inte och när det svämmar över så ser jag döden som den enda utvägen. Jag förstår nu. Allt. Jag har varit deprimerad över många saker men alltid är det denna sak som varit grunden och orsaken till allt. Jag äcklas av mig själv och tar avstånd från människor. Det finns ingen framtid och jag har nu gjort mitt val. Imorgon kommer jag antagligen inte att ha dessa självmordstankar men det spelar ingen roll, det är inte självmordstankar längre utan en plan.

Vad jag vill få ut av den här tråden är synpunkter på hur och när jag ska förmedla denna hemlighet till min familj som kommer att hata mig om dem får reda på detta. Som jag ser det är detta mina alternativ:

1. Berätta för dem så snart som möjligt och ta den psykiska smällen då jag lever. Nackdelen med denna metod är att dem kommer att förstå hur mycket jag måste ha lidit som bärt på denna hemlighet, berättar jag och dem reagerar med ilska. Sen när dem lugnat sig kommer ångesten.
2. Denna har ni nog redan på kläm, ta livet av mig och sen skriva ett brev där jag förklarar allt. Fördelen är att jag lämnar en negativ bild av mig själv och att dem möjligen känner hat, vilket gör att dem slipper lidandet av att jag gått bort. Men jag är fortfarande deras son och någons bror, så det tvivlar jag på. Kanske blir det lättare för dem att komma över det när dem förstår vilken sjuk människa jag var?
3. Ta livet av mig utan att avslöja saken. Självklart kommer jag att skriva ett självmordsbrev endå. Inget av det jag gjort påverkar min familj negativt så länge dem inte vet något(men jag kan inte leva med vetskapen av det jag gjort).

De personer jag kommer att hänga ut innan mitt självmord är folk som drivit mig till att bli den människa som var kapabel att utföra handlingen i den situationen. Mobbare och falska människor som idag påstår sig vara religösa och konstigt nog har både flickvän och vänner. Något som jag länge drömde om men som inte intresserar mig längre öht. Jag kan föra diskussioner med människor men jag drar mig alltid ur om det blir för personligt eftersom min erfarenhet säger att människor är falska och svikande. Jag har haft tankar på att ta med mig dessa människor som förstörde mitt liv ner i döden men kommit fram till att det inte hjälper någonting. De personerna har en flickvän, vänner och familj som är helt oskyldiga och förtjänar inte att lida(eller att dö). Däremot förtjänar huvudpersonerna att lida vilket endel kanske kommer att göra med vetskapen att dem drivit mig in i döden.

Jag kommer nog fram till vilket alternativ jag väljer i slutändan men alltid bra att få synpunkter från andra som kanske varit med om någon som dött eller begått självmord.

Ska fatta mig kort. För 4-5 år sedan då jag var en tonåring gjorde jag någonting hemskt. Inget som skulle kunna bestraffas i lagens namn, men plågan att leva med en sådan hemlighet kan jämföras med mord och våldtäkt. Vad jag vet är att jag aldrig skulle kunna göra om en sådan sak idag. Ingen förutom jag vet om detta, sen dess har jag begravt denna hemlighet och förträngt den. Ibland går det bara inte och när det svämmar över så ser jag döden som den enda utvägen. Jag förstår nu. Allt. Jag har varit deprimerad över många saker men alltid är det denna sak som varit grunden och orsaken till allt. Jag äcklas av mig själv och tar avstånd från människor. Det finns ingen framtid och jag har nu gjort mitt val. Imorgon kommer jag antagligen inte att ha dessa självmordstankar men det spelar ingen roll, det är inte självmordstankar längre utan en plan.

Vad jag vill få ut av den här tråden är synpunkter på hur och när jag ska förmedla denna hemlighet till min familj som kommer att hata mig om dem får reda på detta. Som jag ser det är detta mina alternativ:

1. Berätta för dem så snart som möjligt och ta den psykiska smällen då jag lever. Nackdelen med denna metod är att dem kommer att förstå hur mycket jag måste ha lidit som bärt på denna hemlighet, berättar jag och dem reagerar med ilska. Sen när dem lugnat sig kommer ångesten.
2. Denna har ni nog redan på kläm, ta livet av mig och sen skriva ett brev där jag förklarar allt. Fördelen är att jag lämnar en negativ bild av mig själv och att dem möjligen känner hat, vilket gör att dem slipper lidandet av att jag gått bort. Men jag är fortfarande deras son och någons bror, så det tvivlar jag på. Kanske blir det lättare för dem att komma över det när dem förstår vilken sjuk människa jag var?
3. Ta livet av mig utan att avslöja saken. Självklart kommer jag att skriva ett självmordsbrev endå. Inget av det jag gjort påverkar min familj negativt så länge dem inte vet något(men jag kan inte leva med vetskapen av det jag gjort).

De personer jag kommer att hänga ut innan mitt självmord är folk som drivit mig till att bli den människa som var kapabel att utföra handlingen i den situationen. Mobbare och falska människor som idag påstår sig vara religösa och konstigt nog har både flickvän och vänner. Något som jag länge drömde om men som inte intresserar mig längre öht. Jag kan föra diskussioner med människor men jag drar mig alltid ur om det blir för personligt eftersom min erfarenhet säger att människor är falska och svikande. Jag har haft tankar på att ta med mig dessa människor som förstörde mitt liv ner i döden men kommit fram till att det inte hjälper någonting. De personerna har en flickvän, vänner och familj som är helt oskyldiga och förtjänar inte att lida(eller att dö). Däremot förtjänar huvudpersonerna att lida vilket endel kanske kommer att göra med vetskapen att dem drivit mig in i döden.

Jag kommer nog fram till vilket alternativ jag väljer i slutändan men alltid bra att få synpunkter från andra som kanske varit med om någon som dött eller begått självmord.

Åk på studiebesök i ett land med fattigdom och inbördeskrig istället för att fundera på vad du har gjort.
Det får dig nog att se på saken ur ett annat perspektiv.
Om du lider av dåligt samvete så gå med som volontär i någon hjälporganisation, och gör lite bot för att sona dina synder

Åk på studiebesök i ett land med fattigdom och inbördeskrig istället för att fundera på vad du har gjort.
Det får dig nog att se på saken ur ett annat perspektiv.
Om du lider av dåligt samvete så gå med som volontär i någon hjälporganisation, och gör lite bot för att sona dina synder