Svenskarnas parti tråden, allt om SvP

Innan 1945 och "1968" så var det ofta normen i vita samhällen. Då förstod man att arv och miljö var en realitet. Därav uttryck som "äpplet faller inte långt från trädet" och snacket om "good breeding" m.m. Den rashygieniska politik som bedrevs i flera vita nationer förr riktades mestadels mot den egna vita befolkningen. Medlemmar av kända kriminella och dysfunktionella failjer steriliserades ibland. Kom man t.ex. från en ökänd tattarsläkt så bedömdes man knappast som en individ utan som tillhörande ett visst kollektiv.



Fast det här rör ju sig tydligen mestadels inte om brottslighet i form av politiskt motiverade handlingar utan om vanlig kriminalitet?




Ett kriminellt förflutet bör man ibland och beroende på sammanhang hålla emot någon och det kan ibland försvåra eller omöjliggöra vissa roller och aktiviteter för resten av livet. Dessutom så tyder ju det mesta på att vissa figurer inte har ändrats utan tvärtom fortsätter med sin livsstil och försvarar densamma.



Tyder skryt om kriminalitet på att man har "ändrats och verkligen vill göra rätt för sig istället"?



"Endast ett par unga killar som ville tjäna lite extra"? Jag hoppas inte att SvP:s avsedda målgrupp i första hand är livsstilskriminella och missbrukare av olika slag. Bland vanliga svenska människor så har man inte alls den attityd du tycks ge uttryck för.



Inte nödvändigtvis. En del som kommer rösta på partiet drar sig nog dock för att bli medlemmar eller att donera pengar just pga det dåliga intryck som har genererats av alla dessa återkommande historier, rykten och incidenter.



Nej, det hade inte många gjort, eftersom Reinfeldt inte är en verklig person på samma sätt. Reinfeldt är i praktiken en symbol eftersom alla begriper att ingen kommer spöa Reinfeldt.



Jag har ingen aning om varför några lägger fram dessa uppgifter. Om det stämmer så är det dock ytterligare en negativ sak. En persons bröder är normalt inte som vilka fristående främlingar som helst. Det är inte säkert att en person umgås med sina syskon men om en person själv har en "lite skum" bakgrund, skryter om kontakter med kriminella och dessutom har flera syskon som är kriminella så kan man nog lugnt säga att personen åtminstone umgås i kriminella kretsar, även om personen inte längre är kriminell själv.

Svenskarnas parti motsätter sig kommande EU-lag

Helt klart är det så.

Det är ju inte alls sant. Stödet för Korporativism är stort inom Svenskarnas parti.

Ta upp det när vi möts i grupp nästa gång, så kan vi diskutera det lite. Jag vet ett par som kan tala sig varma om det.

Det kan jag tro

Angående diskussionen om korporativism. Finns det egentligen någon anledning för SvP att anpassa sig till diverse olika ideologier? Jag tycker styrkan i SvP:s punktprogram är utgångspunkten för att alltid agera i det svenska folkets intresse. Jag tycker gott man kan lägga vikten vid det SvP själva har arbetat fram och se möjligheterna att alltid utvecklas och aldrig kompromissa med vad som är bäst för svenskarna - en unik nutida och framtida svensk strategi. Om det sedan kan innebära inslag av vad som skulle kunna kallas korporativism eller nationalsocialism osv. är väl kanske naturligt, men jag ser hellre att man skapar något eget och nytt vilket också förhindrar massa nattståndna diskussioner om att ns var bra på det men misslyckades med det andra osv. "Är ni nazister eller fascister eller tredje vägen-teoretiker?", "Nej, vi är Svenskarnas parti, ett parti av och för svenskar."

Att smutskasta kvinnor och skryta om fingerklippning hör definitivt inte hemma hos Svenskarnas parti. Sådant efterblivet nonsens kan vi överlåta åt främlingsgängen och andra nollor. Att framställa sig som "tuffa" och "skrika hårda slagord" kan förvisso betyda lite vad som helst, här är jag osäker på om vi intar samma ståndpunkt, jag är snarare ute efter att partiet bör skilja sig från puttefnaskpartierna på andra sätt. T.ex. genom att ta avstånd från den osvenska pladderkulturen.


Det du säger stämmer naturligtvis delvis, och genom att ständigt upprepa det så får man det förstås att låta som en etablerad sanning. Jag är självklart medveten om att vi inte kommer att få uppleva något allmänt folkuppvaknande runt hörnet, däremot så kan vi arbeta oss närmare och närmare en sådan makttillväxt att vi kan vara med och påverka på allvar. Men det kräver uthållighet, disciplin och en hierarkisk organisation som ständigt arbetar för att utöka sin auktoritet.

Hoppas du tar mod till dig och ansluter dig till, eller väljer att stötta, oss som har ambitionen att arbeta i den riktningen.

Kan rekommendera att kika på Norges jordbrukspolitik. Antalet småjordbruk idag i Sverige är inte många.

Runt år 2000 fanns det ~10000 mjölkbönder i Sverige, idag runt ~4000, dock så är ko antalet detsamma idag.

Tack för tipset. Ja, det är onekligen en djupt tragisk utveckling vi går emot.

Det är specialisering som har skapat allt det välstånd vi ser omkring oss idag. Skiftet av jorden med alla dess stordriftsfördelar och frigörande av arbetskraft banade väg för den industriella revolutionen.

Är det vid någon viss gräns som det börjar bli en "tragisk utveckling"? Självklart kan det vara tråkigt att se nedlagda bruksorter och en döende landsbygd, men det går liksom inte att stoppa en utveckling som i det stora hela är positiv. Så länge inte landets hela jordbrukssektor utgörs av ett femtiotal Monsanto-komplex så finns det ingen större anledning att oroa sig.

Nej du har väl delvis rätt i det - det smyger ju sig in en viss godtycklighet när man ska försöka fastslå vad som då ska vara en vettig nivå för svenska bönder, både då det gäller antalet, storleken och utspridningen.

Jag tror att man måste börja i rätt ända och göra det attraktivt för folk att bli bönder och att producera mjölk (och andra livsmedel) på ett sätt som möjliggör så mycket frihet, decentralisering och sund långsiktig nytta för orten och närområdet som möjligt. Ett bra steg på den vägen är att man ser till att bryta utvecklingen med den allt svulstigare skuldsättning som alla bönder som vill hålla sig flytande nu tvingas till. Det tror jag skulle öka antalet bönder och ordna till marknaden så att storbruken och stordriften inte längre skulle vara lönsam på samma vis, detta utan att ens behöva gå in med några andra politiska styrmedel. Bönderna ska kunna äga sina egna gårdar, kunna styra över sina egna liv och känna förtroende i att det metodiska arbete de lägger ner nu kommer de kunna skörda frukten av även på lång sikt om 5, 10, 20 och 50 år fram i tiden. Det kan de inte idag.

Det är ju ett argument som även borde tilltala en libertarian på något plan, du kan ju säkert hålla med om att t ex en jävla massa av de hus och villor som just nu byggs och planeras är överdimensionerade, felplacerade, för dyra och helt enkelt usla marknadsbeslut rakt igenom, som aldrig hade tagits på en sund marknad med en vettig ränte/kreditnivå. Även om det rör sig om andra mekanismer och förutsättningar, så kan vi ändå se att det är samma typ utav kortsiktiga, blinda felinvesteringar och felbeslut som tvingas fram nu hos bönderna.

Absolut, och det är också målsättningen, att inte snöa in sig på "paketlösningar" från teoretiker som dog för över 50 år sedan; dock så är det för diskussionens skull viktigt att ha förståelse för begreppen, och jag identifierar mig själv som (bland annat) korporativist.

När jag då diskuterar med mina partikamrater eller utövar någon form av inflytande över partiet (vilket jag inte gör, rent konkret) så utgår jag naturligtvis från det som jag anser vara bäst för oss som svenskar. Det finns även uttalade demokrater inom partiet, vilka jag inte motsätter mig överhuvudtaget, trots min avsky för demokratin som styrelseskick.

Om sen utomstående väljer att kalla partiet "nazistiskt" eller "fascistiskt" eller "dödsknarkarrasistiskt" bekommer mig inte alls. Det viktiga är, precis som du säger, att vi är svenskar och gemensamt sätter svenskarnas intressen i första rummet. Det är det som förenar oss i tron på ett svensk Sverige, av och för svenskar.

Det ger mer att diskutera sakfrågor och saklösningar än att sätta etiketter på sig själv (eller andra) som folk inte förstår. Om jag säger att jag är korporativist så vet folk inte vad det är. Då är det bättre att jag börjar tala om vad korporativism är, beskriver fördelarna och vad dessa innebär.

Om jag kallar mig nationalsocialist så får folk en bild i huvudet av att jag vill tokmörda judebarn, en förvriden nidbild på fiendens planhalva. Då är det bättre att jag inte kallar mig nationalsocialist, och istället förklarar den nationella socialismen som jag ser det, med begrepp som folkgemenskap och konkreta lösningar på situationen vi befinner oss i nu. När jag skulle kalla mig "nationalsocialist" så menar jag helt andra saker än när en annan hör "nationalsocialist".

Det blir som att tala två helt olika språk, där vi använder samma ord men med helt olika meningar, helt olika associationer. Hur diskuterar man med någon som inte ens talar samma språk längre?

Det ska inte ske någon anpassning till ideologier, vi ska forma vår egen ideologi och var vi tar våra influenser ifrån är upp till oss; våra diskussioner måste kretsa kring sakfrågor och våra lösningar kring realpolitik.

Allting annat är meningslöst.