Kan man glömma och förlåta?

det var någon svensk författare som sa att om man förlåter lovar man bara att glömma det ofärlåtliga..

detta gäller väl främst stora svek som man kanske inte kommer över.

jag tycker självklart att man ska förlåta men man ska inte glömma. detta speglar säkert bilden som man har av personen som man har blivit sviken/lurad av och det kan vara en nyttig erfarenhet så man är beredd på vad som kan komma nästa gång det blir en liknande situation.

finns alltid saker man inte kan, och inte bör förlåta

Svår definition på begreppen där.

Glömma tycker jag inte man någonsin kan säga att man kan göra. Förlåta hänger ju ihop med att förstå. Se sammanhang, konsekvenser m.m. Kan man inte göra det har man stora problem. Att förlåta som i acceptera kan ju vara en principsak också, vissa saker kan man aldrig förlåta, för att det var just vad det var...

Men stör det dig, så ta upp det. Uppenbarligen är han antingen fullt medveten om det, och att han gjort fel, och därför inte vill höra talas om det, eller så har han ingen susning om varför du känner som du gör, och då behöver du åtminstone få tala om det för honom. Sen kanske man kan komma vidare från det. Vem vet, men du behöver uppenbarligen lätta ditt sinne på något sätt.

Tror det blir enklare (och roligare) om jag köper en sandsäck och bearbetar min aggression på det sättet. Orkar inte bråka med den där figuren i vilket fall. Vi har växt i från varandra och det är något jag får acceptera. Fast jag tycker fortfarande att han är dum i huvudet iofs.

Efter mycket funderande har jag kommit fram till att det viktigaste för mig inte är att få höra ett förlåt, utan istället att jag själv skall kunna känna mig väl till mods. Det gör jag nu igen- och dessutom är det ingen brådska. Min fd vän kommer nog att få sitt, rätt tillfälle kommer att infinna sig. Den som väntar på något gott o.s.v.

Jag kan förlåta och glömma, dvs. det som jag förlåtit någon har jag glömt vid det här laget. Många oförrätter minns jag fortfarande. Om någon är elak mot mig brukar jag skära bort banden med den personen och aldrig tilltala honom/henne mera. En mördare kan bara förlåtas om han avrättas, fast då måste han brinna i helvetet i 1000 år först sen kan han förlåtas...eventuellt.

man lider nog mest själv av att inte kunna glömma,
och "förlåtelse" är ett vanskligt begrepp, vem bestämmer vad någon bör be om "förlåtelse" för?

ju mer man ältar och funderar över en sak destor mer gräver man ner sig i sina, ofta, ganska felaktiga tankegångar,
det viktigaste är nog om man känner efter om det är sannolikt att det upprepas, och om man i så fall kan stå ut med det

Att inte förlåta någon betyder inte att man gräver ner sig i funderingar. Jag har några jag aldrig kommer att förlåta, trots det tänker jag inte alls på dem numera.

visst håller med

var mer ute efter såna som ställer andra "till svars" enligt sina egna definitioner av rätt/fel osv,
t ex säger att de "förlåter" en, fastän man inte anser sig ha gjort nåt fel

(min hulda moder är ett bra exempel... )

Det finns hemska saker jag har förlåtit...tex min pappa för att han slog mig i 5 års tid..
han visste inte bättre och trodde att han gjorde rätt...han var utom sig av oro för mig och ville bara hjälpa..visst, han gjorde det på fel sätt...men men..
Killen som våldtog mig när jag var 16 år förlåter jag aldrig..det hemska är att jag heller aldrig, hur mycket jag än vill kommer att glömma det heller...
Å svinet som mördade min pojkvän...må han brinna och lida i all evighet..det vill jag INTE varken glömma eller förlåta!!

Man kan förlåta men alldrig glömma. Vi ansvarar alla för våra handlingar.

Naa, me tanke på vad man varit utsatt för så är "glömma och förlåta" jävligt långt bort. Mer, "Din tid kommer" som ligger en varmt i bröstet.

Brist på förlåtelse förorsakar lätt bitterhet.
Bitterhet människor emellan är en av de värsta "cancersvulstarna" i dagens samhälle. Man är bitter på andra människor, på överheten och de makthavande, på situationen, på Gud och ibland t.o.m. på sig själv. En bitter människa sår bitterhet i sin omgivning.
Vi uppmanas dock oss att leva i förlåtelse. Ett förlåtande sinnelag gentemot en annan människa betyder ingalunda, att vi skulle godkänna alla hans gärningar och ord. Men vi ställer oss inte som domare, även om vi kan påpeka de saker han gjort fel enligt vårt förmenande. En saklig diskussion kan kanske ofta göra mycket. Varje människa måste dock ansvara för sina egna handlingar och ord. Ofta vet vi inte ens, vilken bakgrund och erfarenheter, som ligger bakom den andres agerande. Mycket ofta kan det vara fråga om missförstånd. Men vi ansvarar själva för de konsekvenser vår egen bitterhet eventuellt medför.
Mera om detta ämne finns i http://www.nic.fi/~jlindell/kristentro.htm /4.11