Bara jag som diggar miljonprogram ?

Hej , är ganska intresserad av hur olika stadsplanerare och arkitekter tänker när dom planerar att bygga olika områden , och när man läser om detta så ser jag att det hatas väldigt mycket om miljonprogrammen. Detta är kanske inte så konstigt eftersom att dessa slarvigt byggda lägenhetskomplexen drar till sig mycket kriminella och missbrukare eftersom att lägenheterna är billiga och ligger i oattraktiva områden långt ifrån staden ( förutom vissa undantag ).

Men om man bortser från detta , så ser jag miljonprogrammen som ett väldigt attraktivt ställe att bo på och det verkar inte som att någon tycker likadant. I dessa områden så bor det mer folk och då är det ofta mer liv , mer människor som är ute på torg och i affärer. Området känns levande. Det bor även många människor runt omkring en , och det bidrar till en positiv känsla för mig. Jag kan även tycka att riktigt stora miljonprogramshus ( även kallade commieblocks på engelska ) är otroligt vackra att kolla på. Hur gråa dom än är. Att se balkong efter balkong radas upp på varandra , att så många människor bor i samma byggnad , det är en ganska maffig känsla.

Jag skulle hellre bo i ett sånt här område än i ett radhus eller villaområde som för övrigt är dött och i min mening gråare. Det jag undrar nu är om någon håller med mig , eller ratar verkligen alla miljonprogrammen ? Visst finns det mer kriminalitet och fattigdom i vissa delar , men det är ingenting jämfört med i andra länder så jag tycker faktiskt inte ens att det är värt att nämna , men gör som ni vill. Finner någon annan än jag dessa riktigt stora hus fascinerande och vackra , eller tycker ni bara att dom är fula betongblock ? Vad bor ni i för ett område och varför tycker ni att det är bra eller dåligt där ? Diskutera !

Note : Jag har aldrig bott i ett miljonprogram.

Jag bor för närvarande i ett sådant område (Flogsta i Uppsala), jag gillar det. Nu är förvisso detta område endast studentbostäder men att det är så mycket bostäder på sådan liten yta gör området väldigt levande vilket jag precis som dig uppskattar. Att sedan i princip alla som bor här är ungdomar i åldrarna 19-30 gör det inte sämre.

Problemen med miljonprogrammet är att dom är fyllda med människor från dom delar i världen som har det värsta tänkbara samhällstillståndet. Det är dom människorna som man menar måste bo i Sverige. Problemen med miljonprogrammet är mestadels importerat, inte nödvändigtvis enbart byggfel...

Precis som du skriver är det kanske inte byggnadernas utseende i sig som är det viktiga, utan hur folket som bor runt omkring beter sig. Om det nu är så att dessa byggnader drar till sig otrevliga människor är detta inte att föredra. Således kan jag inte säga något positivt om miljonprogrammet.

Nä, alla ratar inte dem. Bara de flesta. Man måste stå väldigt långt till vänster för att inte fatta det.

Se det så här: du är priviligierad och kommer aldrig att ha problem att få tag i en bostad i ett trevligt område.

Själv föredrar jag alla gånger innerstad framför radhus-/villaområde eller miljonprogram.

Nä, har bott i ett sådant och har väldigt svårt för att se "charmen" med det. Jag romantiserar inte rån, våldtäkt och droger, kombinerat med fula DDR-längor.

Jag kan hålla med, alltid bott i mindre attraktiva områden i både sthlm och london och det har sin charm! Även om det inte alltid har funnits något val känner jag mig mer hemma så än i "finare" områden.

Riktiga commieblocks i ordets rätta bemärkelse har vi ju inte i sverige men det ger en speciell känsla aťt besöka sådana områden vilket jag alltid försöker göra om det går vid utlandsvistelse. De är fulsnygga på något sätt.

Nu har förvisso min fru lurat ut mig till ett hus, men annars skulle jag fan så mycket hellre bo i höghus framför radhus, hellre kamphund än fula ungjävlar som jag brukar säga när min fru nämner eventuellt framtida föräldraskap.

Nu känner inte jag TS men du kanske gör det, eftersom du verkar så övertygad om aťt han kan hosta upp pengar för bostad i ett "trevligt" område? Tror du aťt alla har de möjlighetrena eller missförstår jag nu kanske?

Aťt det skulle ha med vänstersyn kan jag dementera direkt, det handlar om aťt trivas bland likasinnade och själv har jag alltid vantrivts som fan i medelklassidyller där alla har bajs i mungiporna efter allt uppåtslickande på jobbet som mellanchef på ett trist företag. Bara massa likriktade familjer längs gator med identiska SUVs parkerade på rad.

Innerstad gillade jag dock när jag var yngre men nu har de ju förstört söder och genitrifieringen vet inga gränser så det blir lika trist det.Men nej det har icke i något fall med vänstersyn aťt göra för min del i varje fall

Jag håller med TS till viss del. Mixen av hundratals nationaliteter är intressant och det skapas miljöer som saknar motstycke i övriga Sverige med torget som en förlängning av bostaden där människor möts och interagerar. Nu finns det givetvis stora problem i områdena och det fullt förståeligt att människor känner sig otrygga.

Jag delar däremot inte TS syn på byggnaderna i sig. I en kvartersbebyggelse, tänk Västra hamnen i Malmö, hade detta folkliv tett sig ännu bättre.

,,,inte ens under pistolhot

Hur förklarar du då att i princip helt invandrarfria områden som t ex Marzahn i Berlin är drabbade av samma sociala problem (fast värre) än svenska miljonsprogrammsområden som Rosengård eller Rinkeby?

Låter trevligt , mycket kriminalitet och liknande ?